Vilken toppenhelg vi har haft! Sandviken Corn Horse Show blev en succé för ”Team Anki” på alla plan, trots att tävlingen tycktes arrangeras av Basil Fawlty med familj.

Det var ett relativt stort arrangemang med både AQHA-klasser (quarterhästar) och APHA-klasser (painthästar) och dessutom en massa All breeds-klasser och diverse cuper.

Periodvis tävlingar i två ridhus parallellt och framridning på utebanan som låg 500 m från ingången till tävlingsarenan. Tids-schemat var i ständig förändring och tävlingsledning och sekretariat verkade inte  ha tillgång till samma information. Kort sagt, det var ett evigt rännande för att lyckas ha koll på var man skulle vara och när! Eftersom många av funktionärerna jobbade efter Basils paroll (”Det är väl ingen konst att sköta ett hotell om det inte vore för gästerna”) så var informationssökandet stundtals ganska otrevligt. Men när man reser i sällskap med spralliga tjejer som Bella och Kicki, och under Ankis trygga vingar, så kan man ta dylika avhyvlingar med en klackspark och fokusera på sitt tävlande ändå!

Ur mitt perspektiv var tävlingen idealiskt upplagd för Projekt Tävlingsrehabilitera Boogie. Vi kom på torsdagen. Anki hann rida Boogie i stora ridhuset, till musik och bland speedade reininghästar, på kvällen. Alla cuper och Allbreedsklasser gjorde att jag fått in 4 Trail-starter med Anki på Boogie under helgen, mot normalt 1-2. Själv skulle jag rida Novice Amateur och Amateur Trail.  Det känns vettigast att satsa på Trail i första hand, då uppgifterna med bommar och andra hinder ger Boogie något konkret att fokusera på. Dessutom tycker jag själv att det är den roligaste grenen! Jag gillar konkreta saker, jag med…

Att Boogie får tävla många gånger med Anki på ryggen betyder att hon får många upplevelser av att guidas runt av någon som både är helt lugn och helt säker på hur allt ska gå till. Och som dessutom kan hjälpa hästen med smarta placeringar så uppgifterna blir så enkla som möjligt.

Fredagen började för vår del med Allbreeds Trail. Eftersom det inte varit några uppvärmningsklasser så räknade nog både Anki och jag med att det skulle vara lite rampfeber för Boogies del. Men hon bara gled in och satte den, som ingenting! Första placering, blå rosett och 300 kr! Denna tävling hade satsat hårt på sponsorer och delade ut prispengar. Lite komiskt hur glada alla blev över att få några hundralappar, i en sport med många tusenlappar per tävling i omkostnader!

Under tiden haltrade Kicki med Penny, dvs var med i utställningsdelen av tävlingen ”Halter”.

De kom 3:a i sin klass! Bella red Allbreeds Trail Gooseberry, en klass för dem som inte tävlat med än 3 gånger tidigare. Det var Bella och Simplys andra tävling, och de vann klassen klockrent! En mycket bra start på tävlingarna för oss alla!

På eftermiddagen red Anki Penny i Junior Pleasure och kom 4:a. Sedan var det dags för första deltävlingen i Trail cupen för Anki och Boogie. Inga nerver nu heller, och ytterligare en vinst!

Flera hästar hade bekymmer med den lite speciella bro som användes på denna tävling. Den var smal och hade höga räcken. Boogie hade tvekat något i första klassen på morgonen, men hade i följande inga bekymmer. Eftersom hon är kortbent och rund var det dock hela tiden risk att fastna med ryttarens fötter i räcket!

Tantfnitterklubben firade med middag på anrika Högbo Brukshotell (där vi bodde i den sk Sportbyn) övervakade av Ebba. Vi behövde bara lukta på vinkorken för att gå igång!

På lördag var det tidig start för trailryttare. Deltävling 2 i cupen var första klass med första start 8.30 Startlistor saknades, liksom bana och banbyggare. 8.20 undrade vi om det kanske skulle bli luft-Trail med fiktiva bommar.  Så småningom dök både funktionärer och bommar upp och klassen kunde rulla i gång.  Denna gång fick Anki och Boogie nöja sig med andra platsen. Vid grinden fanns en dekorationsväxt i plast fastsurrad. Boogie gick fint igenom grinden, skulle starta upp i trav mot en serpentin, men snabb som en muräna slänger hon ut nosen och tar en rejäl tugga av plastträdet! Totalt låg de ändå i ledningen.

På förmiddagen hårdsatsade Bella och Simply på Gooseberry-pokalen och deltog både i Gooseberry Pleasure och Gooseberry Horsemanship. Gooseberry reining avstod de i alla fall ifrån! I Pleasure kom de 5:a och i Horsemanship 1:a.

Sedan fick hästarna lunch och vila. Eftermiddagspasset innehöll för vår del både Novice Amateur Trail för Bella och mig och sedan Anki på våra hästar i Open Senior Trail.

Boogie kändes lite lat på framridningen och lite osammanhängande i galoppen. Anki har hela helgen funnits med på framridningen och coachat sina adepter, så efter ett par enkla instruktioner från henne kändes allt mycket bättre. Sedan går hon banan med oss, och ger förslag på hur man ska rida och planera vägar. Förutom jag och Bella, så var Linda och Bettan med i klungan som stegade runt tills ena domaren schasade bort oss.

Det känns som om vi nu hittat ett bra sätt att hantera Boogie under väntan på start. Man håller henne sysselsatt helt enkelt, och ignorerar gatefunktionärens instruktioner om att stå stilla och vänta på en angiven plats medan ekipaget före rider. Det som har funnits kvar av freak-tendenser är nämligen vid applåder och tjut från publiken när föregående häst avslutar. Men håller man henne i rask trav går det prima och man kan rida in med samlad häst i stället för att studsa in på en rodeohäst. Tricket är att hela tiden hålla ögonkontakt med gaten också!

Min bana började med grinden och den där fördömda växten!  Jag säger lugnt till henne i förebyggande syfte att låta bli växten, ungefär som när vi ska passera nån god buske i skogen. Grinden går prima, sedan är det galopp, fattningen funkar men hela hästen glider ur kurs, på väg mot nästa dekorationsväxt vid gaten! Precis som i skogen tänker hon satsa på nästa buske i stället! Med mycket ytterskänkel lyckas jag komma in i rätt riktning igen, men Boogie drar tydligen med sig växten med svansen i stället. Resten av galoppen med bommar går bra, ryggning likaså. På bron fastnar jag lite med höger stigbygel och måste låta foten glida ur för att komma loss. Vi får till trav ändå medan jag letar i foten igen.  Höger galopp över bommar och en avslutande upphöjd skrittbom.  Mönstret slutar längst bort på banan, så när de läskiga applåderna kommer är man långt hemifrån tycker Boogie och sätter av i galopp.  Men hon går att få stopp på och vi kan trava ut i hyffsad stil. Hela övningen kändes rätt speedad jämfört med hemma, men vi får positiv feedback från Anki. Det betyder nästan mer än själva resultatet!

Det här är en sk dubbel AQHA-show med två domare och alltså två resultatlistor. Boogie och jag kommer 1:a för ena domaren och 4:a för den andra. (Bettan på Cattis precis tvärtom. )

Sedan var det dags för Open Senior Trail för Anki på Boogie och Simply, också dubbel AQHA-klass.  Liknande bana som min, fast med fler svårigheter inlagda. Bland annat den där vattenboxen vi övat på hemma. Anki rider Boogie först. Inget växtätande denna gång, kanske har hon konstaterat att plast inte är så gott? Vid backningen får hon ett islag i vinkeln, trots att det ser så lugnt och fint ut alltihopa. Backningen är placerade rakt under läktaren, men Boogie är så samlad och fin! Efter bron kommer den torrlagda vattenmattan och Boogie saktar in, länger på halsen, tittar  och fnyser, var i hela friden har de gjort av vattnet? Det ska ju vara vatten att gå i här! Vi har ju övat på det!

Vi försöker kväva fnissattacker på läktaren, hon ser för dråplig ut i sin förundran! (Simply ser sedan likadan ut, han hade ju också övat på fotbad.) Boogie avslutar i god stil, och modiga Fröken ger lång tygel när applåderna kommer i stället för att hålla igen. Helt rätt taktik förstås!

Boogie kommer 2:a och 3.a för de olika domarna, Simply kommer 1:a och 4:a.

Ännu en lyckad dag avslutas med snabbmat på McD och sedan fnittrigt pyjamas party på hotellet.

På tävlingens sista dag var det Bella och Kicki som hade tidigt start. Jag kunde för första gången avnjuta hotellfrukosten.  Bella och Kicki tävlade i Horsemanship. Bella kom 4.a i Amateur Horsemanship och blev samtidigt utsedd till vinnare av Gooseberry-pokalen. Simply fick ett stiligt täcke i amerikanska färger.

Jag fick sedan massor av hjälp på framridningen av Anki. I Amateur-trailen var det lite knixigare bana med bl a ett galoppombyte. Inget vi egentligen är mogna för, men man kan göra ett s k enkelt byte där man går ned i trav något steg emellan. Kruxet är att våra fattningar från trav är våra sämsta… Nåväl, man gör sitt bästa utifrån vad man kan just nu.

Jag är nöjd med ritten även om bytet inte blev så snyggt. Boogie är lite speedad där inne, men ändå med och jag kan allt mer fokusera på mönstret och vad jag ska göra, än på vad hon tänker göra, så att säga.  Upphöjda skrittbommar är något vi får lägga mer tid på framöver, det är svårt att inte klonka på dem! Vår ritt räckte till 3:e resp. 4:e plats för de olika domarna.

Boogie hann få ladda om med lunch innan den spännande Trail-cup finalen. Att få tag på mönstret till finalen var inte lätt, och vi tror nästan det var något tävlingsledningen snodde ihop under sin middag på lördagen. På söndag morgon fanns det nämligen i alla fall en handritad skiss att utgå ifrån.

6 hade gått till final, och nu nollställdes tidigare resultat. Banan var väldigt knixig och trång, med lite udda avstånd mellan bommarna, så det var få ritter som såg rytmiska och flytande ut.  Boogie och Anki gjorde verkligen sitt bästa, men hade svårt bland galoppbommarna. Det blev fel galopp och nåt stopp när Boogie helt enkelt inte visste hur hon skulle placera sig. Men trots att det blev svårt, höll hon ihop mentalt! Hon till och med stod avslappnat på lång tygel under en mycket stimmig prisutdelning. Boogie kom på 4:e plats, och vi är hur nöjda som helst!  Hon har varit så cool hela helgen, och det var långt över våra målsättningar med resan!

Nu längtar vi efter nästa gång vi ska få ut och tävla ihop med vårt glada, fnittriga, entusiastiska gäng av Anki-hangarounds! Som tur är, är det bara 3 veckor till Nationals!