Amerikanska Fars Dag inträffar tydligen i juni, och därför fylls inkorgen med käcka erbjudanden av typen

Surprise Dad with Rod's Western Gifts!

samt följande tips:

    Jo, det skulle verkligen överraska min gubbe!

Den frågan dök rätt naturligt upp i huvudet så här efter KlickerTRÄNARhelg 2 (med tema 80% -regeln), när dagens uppletandeträning havererade.

Det ösregnade, det utvalda fältet hade knähögt, tätt, blött gräs och de enda tillgängliga föremålen (tennisbollar) sjönk som stenar i det gröna havet. Tydligen för höga kriterier för de annars så vittringssäkra lagotto-tottarna. De hittade ingenting, förutom den boll som hade snören, och därför troligen inte sjunkit hela vägen mot botten.

Katastrof i loggen alltså, om kriteriet var ”spring rakt ut och hitta föremål”.

Men ganska fin logg när kriteriet ändrades till ”spring rakt ut och leta intensivt, jobba tillbaka inåt mot matte.” Vilket matte raskt bestämde sig för att förstärka.

Kanske till och med väldigt bra träning om man betänker de envisa små rackarnas vanliga benägenhet att hänga kvar därute tills de hittat? (Bra egenskap iofs, förutom när man kallat in hunden för att få skicka om i nytt område).

Dessutom riktigt lyckad träning på vänta på sin tur/frisignal för båda parter. Tosca pålitliga 100 %, medan Stella slant lite på foten och hamnade på 90 %.

Rätt intressant fenomen hur uppbundna lagottofröknar låter illa vid uppletandeträning, medan lösa, men stationsparkerade lagotti är knäpptysta. Ett typiskt exempel på hur man behöver släppa kontroll för att få kontroll. Synd bara att det tog några år för matte att komma på det…

Till nästa gång är det förstås viktigt att planera så att uppletandet även inkluderar hitta och apportera. I övrigt ska matte tänka på att Wranglerjeansen gör sig prima på hästryggen men inte i regnvått gräs.

Holkar var det, Tina!

Lasse är specialist på att hitta kul saker på tuben.

Dags att ut och åka lite med hästen? Vad sägs om denna lastningsteknik?

Maria, Camilla och Eva stämmer av var i kriterieplanen de befinner sig medan Nova flirtar med fotografen

I helgen var det åter dags att träffa våra entusiastiska Tränarelever från när och fjärran. Denna gång träffades vi på Skällsta säteri, där vi fick träna på "golfbanan".

Eva och Sickan övar stadga i stå.

Tema för helg 2 var som vanligt Kriterieplaner och Loggföring.

Det handlar alltså om att ha en konkret PLAN, fäst på papper, innan man går ut och GÖR. Samt att loggföra vad man gör för att få en realistisk bild av vad man åstadkommit.

Något som många praktiskt lagda hundmänniskor kan tycka vara tungt och motigt i början! Man vill hellre "labba runt lite", "känna sig för", och "se vad man får".

Snålt med skugga!

Årets grupp var inget undantag, och det knotades och knorrades väl lite på sina håll. Den 30'-gradiga värmen bidrog knappast till att vässa koncentrationsförmågan. Men grupperna kämpade tappert i solgasset och så småningom fylldes formulären med 1:or (och kanske en och annan 0:a).

Ghita har utrustat sin hund med ett kyltäcke och nu väntar vi bara på att det också ska dopingklassas.

Nytt för årets kurs är att vi jobbar med personliga målsättningar i det praktiska arbetet. Så ytterligare en papper och penna uppgift var således att planera vilka kedjor/moment man vill åstadkomma till sista kurstillfället, ta reda på vilka grundfärdigheter som behövs för det och planera sin egen träning för året så att man hinner få flyt på dessa.

Bästaste Bella ska vara stilla både före och efter klick.

Några grundfärdigheter som alla har nytta av gick vi igenom på söndagen. Utan STADGA blir det besvärligt med en entusiastisk klickerhund.

HÅLL FAST är också matnyttigt för alla, även om man inte har lydnad och bruks som inriktning. Med en hund som kan apportera ökar man möjligheterna både till rolig aktivering och skojiga shapingövningar. Dessutom tycker ju jag att ALLA har rätt till en egen servicehund som kan plocka upp och hämta saker i hushållet!

Jessica och Tuva. Ju mindre hund desto mer ryggträning får man!

Tack till Anna, Maria, Kerstin, Ghita, Kristiina, Madde, Jessica, Mia, Eva, Camilla, Diana, Ingrid och era fantastiska hundar, som alla kämpade tappert i värmen, peppade och coachade varandra, och uthärdade compact living extreme (inklusive festande balter och en överdos av Lugna Favoriter) med bibehållet gott humör.

Pysse, liten och smart, funderar på vad det var som gav utdelning?

Ja just ja, hakan i backen var det! Ganska schysst läge i det svala gräset! 

Nu ser vi fram emot att träffa er alla igen i augusti och jobba vidare mot era mål!

Tålamod behöver man som instruktörshund. Inte så lätt för en ung och ivrig liten BC-kille. Ted försökte senare pigga upp sig genom att försöka valla Boogie. Kossehästar låter sig inte vallas, de vill "flytta djur" själva. Tyvärr var inte kameran med när de "eyeade" varandra.