Alla inlägg den 18 juni 2009

Av Maria - 18 juni 2009 10:02


Så var ännu en helg med Ellen till ända, och genast längtar man efter mer! Själv är jag ju klassiskt betingad på norska. Så många av mina positiva träninngsupplevelser med hundarna, och nu med hästen, äger rum på norska, att jag blir glad i kroppen bara av att höra språket!

Att vara glad i kroppen när man tränar sina djur är oerhört viktigt! Något som Ellen verkligen betonar!  Det är precis lika viktigt när man tränar hund också. Även om vi jobbar med operanta beteenden så smittar Pavlov!

Känner man sig inte glad och positiv när man tränar får man leta efter sätt att hitta den känslan först!


Ellen hade några tips:


Uttala dig inte om vad hästen "brukar" göra. Hur många häst- (och hund-) ägare, inklusive jag själv, börjar inte ett pass med att förklara för tränare och träningskompisar vad som brukar gå mindre bra.

Han är stelare i höger sida!

Hon släpper alltid apporten efter 2 sek!

Han är väldigt omotiverad!


Fokus ska ligga på vad man vill ha! Så klart! Självklart för varenda klickertränare, och ack så svårt att få in i ryggmärgen!


Tala om för hästen vad du uppskattar hos den. Räkna upp alla positiva egenskaper och allt som gör att du tycker om den. Med ord! Högt! NU!


Lek! Prova dig fram, vad gör din häst nyfiken och intresserad av vad du håller på med! Testa, laborera, titta på reaktionen.

Ellen berättade t ex om hur de lasttränar hemma hos henne med picknick i transporten. Det finns filmer på hennes hemsida


Med Kerstins PRE-kille lektes det med bommar på söndagen .  Han gillar inte

bommar, nej, förlåt, han behöver TRÄNA på bommar för att kunna köra  cavaletti-träning för sin rygg.



 

Visa hästen att de här bommarna är den roligaste uppfinningen någonsin!


Ellen visar hur energin i hennes rörelsemönster smittar av sig på hästens intresse. Det här är jättekul!


Godis för goda försök! Jag skulle göra i ordning Boogie, så jag hann inte fota asvlutningen men genom baklängesshaping gick hästen över tre bommar innan passet var slut. Med glädje, förstås!



Lottie lekte med pallen med sin häst som behöver TRÄNA på att bli uppsutten på. Denna bild får avsluta mitt Ellen O äventyr för denna gång!






PS. Boogie har lastat på en halv minut både dit och hem. Vid urlastning står hon kvar när man fällt ned bom och väntar på backa-kommando. Backar ut lös själv, lugnt och fint, jag tar emot henne när hon klivit av. Sa jag att jag ÄLSKAR min häst?

Av Maria - 18 juni 2009 09:51


Söndagen började jag med att kontrollera att Boogie fått sin frukost som hon skulle. Lördagsmiddagen fick hon nämligen serverad i bytta med locket kvar på. Kanske tänkte stallpersonalen att klickerhästar vill ha det lite klurigt?


Sedan passade jag på att rida i ridhuset när det var fri ridning innan kursen startade. I ridhuset fanns stora halvblod och små töltande islandshästar. Hej och hå, vilken spänd och speedad liten häst jag satt på! Jag kunde verkligen känna hur det vibrerade under ytan.  Alltså ett jättebra tillfälle att få jobba med det vi tränat på dagen innan. Mattes rygg och Boogies förlängda skritt. Andas, slappna av och åka med i stället för att spjärna emot. Jättenyttigt! Ändå blev jag lite ledsen för att hon reagerar just så här spänt…. Det berör mig på ett känslomässigt plan som kanske inte alltid är så produktivt…

  

Sedan startade söndagen med en sittning där alla, både hästägare och observatörer, i tur och ordning fick berätta vad vi lärt oss under gårdagen i vårt eget pass, vad vi blivit mest berörda av i någon annans pass, och vad vi vill jobba med idag.

 

Jag hade sedan mitt pass ganska tidigt, och nu var det inte någon särskilt spänd häst jag red in på. Trots publik och högtalare. Nej, hon var på värsta klickerhumör! Vi började fixa med vändningen, först i en stor box. Ellen bestämde sig raskt för att vi behövde shapa upp lyhördheten för skänkeln. I små steg, förstås. Jag fick ömsom flytta ett fram ben ett steg, och ömsom ett bakben ett steg. I sidled, för att det skulle bli en vändning så småningom.


Boogie blev jätteivrig och till slut hann jag inte ens tänka förrän hon flyttade. Ellen påpekar ständigt vikten av stimuluskontroll tidigt när man håller på med häst. Så när Boogie förekom mig, fick jag ge en annan, motsatt signal. Dvs flyttade hon framdel åt vänster bad jag om framdel höger eller bakdel vänster osv. Med snabb häst gäller att man är snabb och har många alternativa planer i huvudet samtidigt!  Boogie är verkligen snabb när man jobbar så här. Klick och godis gör henne högt motiverad! Mycket tok blir det, men jag blir på så gott humör när hon bjuder till, så det blir många skratt.

Vi blev inte klara med vändningen. Viktigare var att jag fick prova på hur jag bättre kan utnyttja när hon hamnar i det här produktiva klickerläget. Det som annars nästan blir jobbigt när man inte har en ordentligt  plan för hur man ska ta hand om det!

 

Ellen hävdar att skratt och glad människa är väldigt förstärkande för hästen.  Något man verkligen ska försöka använda sig av medvetet! Vi laborerade lite med det också. Hur jag kan berömma medan hon fortsätter jobba, t ex i galoppen. Jag fegar med det eftersom hon stannar då….. Bättre att lära henne ”belöningshantering” än att låta bli att berömma!  (Känns det igen från hundvärlden?)

Vi lekte med hur jag kan få upp hennes aktivitetsnivå genom att använda glad, busig röst. (Va’ har du kossan då? Va é  busen? Nu tar vi’n!) Ett genomgående tema för många denna helg var att våga släppa loss, leka, skratta, busa med hästen.


"Allvorlig är ikke kul! Ha kul för faen! "

Som det tydligen heter på ”Svorsk”!


Ellen själv är ett fantastiskt föredöme med sin aldrig sinande entusiasm! Hästarna faller för henne direkt och traskar med som små hundar. Rak, tydlig, energisk och glad verkar vara ett framgångsrecept när man vill nå fram till en häst!

 

Boogie fick avsluta sitt sista pass med massor av kli, beröm  och en slurk ur Ellens cola-flaska. Hon kan tydligen halsa ur flaska, min häst! Boogie hade sedan ingen lust att lämna ridhuset över huvud taget.

Vilket föranledde en "hjälpsam herre" ur stallpersonalen att köra ett kvastskaft i baken på henne. En tydlig påminnelse om vilken liten exklusiv hästträningsbubbla vi befann oss i därinne...

Av Maria - 18 juni 2009 08:56


....långa tyglar


 Ellen visar först.


 Hästen måste vänja sig vid, och förstå tygeltryck mot olika kroppsdelar.

Samt att "ryttaren" kan dyka upp på båda sidor. Så småningom går man vid sadelläget och jobbar hästen, som om man red, fast till fots...

Typ, jag har inte riktigt förstått det här, jag inte gått någon sådan kurs.


Så får ägaren prova själv


En islandsprinsessa...


Ellen visar hur man genom att titta på och peka på hästens ben kan göra den medveten om benen. Så kan man forma fram olika typer av steg.

Ellen visar mycket med sin egen kropp, och det ser verkligen ut som om hästarna SER och LÄR! De verkar bättre på observationsinlärning än hundar. I alla fall när det gäller benrörelser.

Av Maria - 18 juni 2009 08:50

 

Jag kom till mitt pass med en plan (vi var strängt tillsagda att ha en sådan) att jobba med shaping av ”vända på stället”. En manöver i Trail där bommar ligger i en liten fyrkant och man ska vända hästen runt, alltifrån ett kvarts till flera varv, utan att nudda bommarna förstås. Boogie har en tendens att vara spänd och tappa ut bakdelen när hon ska vända innanför bommarna. Eller så är det jag som har den tendensen, det är nog lika troligt….

Så planen var att kunna få henne att vara mjuk, smidig och följsam.

Men det visade sig vara jag som behövde träna på mjukhet och följsamhet...

 

En stor poäng med helgen för oss var att få åka iväg, stå i gäststall, komma in på ny arena med publik och högtalare, dvs. uppleva  alla dessa tävlingsliknande triggers. Men i ett så totalt positivt sammanhang som bara en klickerträningshelg kan vara!

Boogie svarade mycket riktigt på dessa triggers med klart förhöjd stressnivå. Precis som på tävling har man plötsligt mycket mer aktivitet och framåtbjudning än hemma. Samtidigt som man inte alls har lika mycket kontakt och fokus. Så direkt jag red in, noterade Ellen hur jag spänner och spjärnar emot i min kropp. En rätt naturlig reaktion när det känns som det kan bära iväg lite hur som helst. Men denna spända människokropp på ryggen gör knappast ens häst mer avspänd och tillfreds med situationen! Så jag fick börja med att jobba med min sits och rygg, slappna av och följa med i hästens rörelser i ställer för att hålla igen. Låta sittbenen följa Boogies bakbensrörelser. När man har hittat och följt med en stund, DÅ kan man börja använda sina rörelser för att påverka hästens. När man kommit i fas med hästens rörelser kan man börja ändra sin takt lite grann, uppåt eller nedåt beroende på önskemål och behov, och så påverka hästens rytm. Inga nyheter, så här har vi jobbat med både Anki och Manuela. Men det var väldigt nyttigt att få påpekat hur spänd jag var i ryggen i det här sammanhanget. Det var jag inte medveten om, mitt fokus låg ju på helt andra (prestationsinriktade) saker!

 

När jag kommit i fas med hästen fick jag jobba med att sträcka Boogies skritt. Ellen tyckte att hon var kort i steget, speciellt höger bak. Att kunna sträcka ut ordentligt i skritt är oerhört viktigt för ryggmuskulaturen menade Ellen. Så vi skulle sträcka så långt att hon nästan gick upp i trav, och hitta läget precis innan. Vi tittade sedan på galoppfattningar, som ju var vårt bekymmer sist vi sågs. Ellen var imponerad med utvecklingen, medan jag tyckte dagens fattningar var springiga. Men helt klart otroligt mycket bättre än förra året, men hon kan ju ännu bättre numera! När hon inte är spänd, vill säga. Det här var ganska likt tävling.

Så avslutade vi första dagens pass med neckreining. Ellen har i sitt varierade hästtränarliv även utbildat westernhästar i Texas. Hon ville få Boogie mer känslig för tygeltryck mot halsen, s vi mixtrade en del med det. Jag kände mig lite ovan, i vår ridning hemma ligger numera väldigt litet fokus på hand/tygel i styrningen. Vi har fått lära oss att en vändning börjar bakifrån, och styrs mest av säte, kroppsriktning och skänkel. Handen kommer sist och ska väl mest följa kroppsriktningen. Boogie kan neckreining också, så det var inte så svårt att plocka fram igen (med några klick förstås). Men det kändes som hon blev lite mer framtung i vändningarna när fokus låg på halsen. Vi vill ju ha bakhjulsdrift!

 

Ett kul och positivt pass i manegen blev det hur som helst för Boogie. Det var väldigt roligt för mig att få mycket beröm för Boogies utveckling också!

 

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards