Alla inlägg under juni 2009

Av Maria - 29 juni 2009 20:54



...till tävling.


Low Budget Show i Enköping på lördag.


Det ska bli hur kul som helst att få känna av var vi står och hur långt vi har kommit sedan i fjol!


Lite knepigare med den här tävlingen är att det är en liten endagars. Inga möjligheter att vara på plats och miljöträna innan. Inte heller några uppvärmningsklasser att köra Boogie-rodeo i.  Nu skickar vi istället in Fröken Anki på direkten i Open Trail. Sedan ska jag rida Amateur och Novice Amateur Trail.


Eftersom vi metodiskt har bearbetat mina hjärnspöken ett efter ett har jag inga särskilda farhågor kring något speciellt hinder. Boxar, backningslabyrinter, galoppbommar på böjda spår, rosetter och trollsländor - bring it on!


För att gardera med kryss på den mentala fronten har jag dessutom bonuslektion med Anki på torsdag. Samt hela fredagen på mig att mys-klicker-rida! När jag rider för Anki handlar det ju mest om att lära mig själv teknik. När jag rider på egen hand tycker jag numera, helt okritiskt och distanslöst att det går superbra! Då har Boogie och jag numera en sån skön, glad och sprallig känsla tillsammans. När jag rider för Anki är jag så satans fokuserad på att få alla mina egna kroppsdelar att samarbeta, att jag blir lite väl sammanbiten och seriös. Anki tror ju inte på några inlärningsplatåer, hon inte! Det är hela tiden nya finesser som ska trimmas in.  Ankis tilltro till 40plussares förmåga till nyinlärning är imponerande och inspirerande! Tänk om man hade fått lära sig allt det här medan man var ung och formbar...

Jag tröstar mig med Bill Dorrance* ord:


"But, whenever you can get on to it, it's the right time."


Idealet vore ju att få tekniken så automatiserad att man kan lägga fokus på känslan istället. I väntan på det kör vi lite mindre teknik och lite mer tjosan-hejsan när vi tränar själva. Jag tror det behövs också!


Ha kul, för faen! var det väl hon sa, Ellen!?


Boogie är i alla fall hur lätt och samarbetsvillig som helst vid dessa pass. Känns som jag skulle kunna få henne att göra vad som helst, om JAG bara vet vad JAG ska göra!



*Har fått låna en helt underbar bok av Pia. "True horsemanship through feel" av Bill Dorrance och Leslie Desmond. Halvvägs igenom begriper jag fortfarande egentligen inte HUR han tränar, men farbrorn sprutar insiktsfulla citat om inlärningsprocesser omkring sig. På helt underbar gammaldags amerikanska.

Obetalbart när han berättar hur han bygger om sin sadel för att passa höftprotesen och tränar den halvgalna häst han tagit som räddningsprojekt att stå stilla medan han vinschar upp sadeln med linor och taljor. Det är ju lite tungt att slänga på en westernsadeln när man är i 90-årsåldern...


Hmm, vi har rimligen massor av år kvar att utvecklas på...


Av Maria - 26 juni 2009 22:14


Hundarnas favoritrunda så här års innebär minst en timmes okopplat strosande (nåja, lagotto strosar väl inte, snarare springer) med badstopp i alla förekommande lagottospa.










Av Maria - 24 juni 2009 18:31


Det bloggas om sol, bad, jordgubbar och glass både här och där.

Själv har jag bara suttit på ett dåligt ventilerat kommunalt kontor hela dagen.

Morgondagen ska tillbringas i något luftigare landstingslokaler i angränsande län. Samt i den tack och lov klimatkontrollerade bilen.

Tror jag reser ihop med Eric...jag har en sån period nu igen...



Av Maria - 23 juni 2009 19:12


Minns någon mannen i mitt liv? En ständig källa till glädje, på många sätt och vis....


Katterna var hungriga i morse och jag fick leta länge och väl innan jag hittade deras nya mat inkilad mellan cornflakes och müsli. Hade förstås varit kul att få se husses min om han fått prova ihop med morgonfilen....


Av Maria - 22 juni 2009 19:27


Och man man får rida ut en sväng med dottern!


På behörigt avstånd förstås....




Av Maria - 18 juni 2009 10:02


Så var ännu en helg med Ellen till ända, och genast längtar man efter mer! Själv är jag ju klassiskt betingad på norska. Så många av mina positiva träninngsupplevelser med hundarna, och nu med hästen, äger rum på norska, att jag blir glad i kroppen bara av att höra språket!

Att vara glad i kroppen när man tränar sina djur är oerhört viktigt! Något som Ellen verkligen betonar!  Det är precis lika viktigt när man tränar hund också. Även om vi jobbar med operanta beteenden så smittar Pavlov!

Känner man sig inte glad och positiv när man tränar får man leta efter sätt att hitta den känslan först!


Ellen hade några tips:


Uttala dig inte om vad hästen "brukar" göra. Hur många häst- (och hund-) ägare, inklusive jag själv, börjar inte ett pass med att förklara för tränare och träningskompisar vad som brukar gå mindre bra.

Han är stelare i höger sida!

Hon släpper alltid apporten efter 2 sek!

Han är väldigt omotiverad!


Fokus ska ligga på vad man vill ha! Så klart! Självklart för varenda klickertränare, och ack så svårt att få in i ryggmärgen!


Tala om för hästen vad du uppskattar hos den. Räkna upp alla positiva egenskaper och allt som gör att du tycker om den. Med ord! Högt! NU!


Lek! Prova dig fram, vad gör din häst nyfiken och intresserad av vad du håller på med! Testa, laborera, titta på reaktionen.

Ellen berättade t ex om hur de lasttränar hemma hos henne med picknick i transporten. Det finns filmer på hennes hemsida


Med Kerstins PRE-kille lektes det med bommar på söndagen .  Han gillar inte

bommar, nej, förlåt, han behöver TRÄNA på bommar för att kunna köra  cavaletti-träning för sin rygg.



 

Visa hästen att de här bommarna är den roligaste uppfinningen någonsin!


Ellen visar hur energin i hennes rörelsemönster smittar av sig på hästens intresse. Det här är jättekul!


Godis för goda försök! Jag skulle göra i ordning Boogie, så jag hann inte fota asvlutningen men genom baklängesshaping gick hästen över tre bommar innan passet var slut. Med glädje, förstås!



Lottie lekte med pallen med sin häst som behöver TRÄNA på att bli uppsutten på. Denna bild får avsluta mitt Ellen O äventyr för denna gång!






PS. Boogie har lastat på en halv minut både dit och hem. Vid urlastning står hon kvar när man fällt ned bom och väntar på backa-kommando. Backar ut lös själv, lugnt och fint, jag tar emot henne när hon klivit av. Sa jag att jag ÄLSKAR min häst?

Av Maria - 18 juni 2009 09:51


Söndagen började jag med att kontrollera att Boogie fått sin frukost som hon skulle. Lördagsmiddagen fick hon nämligen serverad i bytta med locket kvar på. Kanske tänkte stallpersonalen att klickerhästar vill ha det lite klurigt?


Sedan passade jag på att rida i ridhuset när det var fri ridning innan kursen startade. I ridhuset fanns stora halvblod och små töltande islandshästar. Hej och hå, vilken spänd och speedad liten häst jag satt på! Jag kunde verkligen känna hur det vibrerade under ytan.  Alltså ett jättebra tillfälle att få jobba med det vi tränat på dagen innan. Mattes rygg och Boogies förlängda skritt. Andas, slappna av och åka med i stället för att spjärna emot. Jättenyttigt! Ändå blev jag lite ledsen för att hon reagerar just så här spänt…. Det berör mig på ett känslomässigt plan som kanske inte alltid är så produktivt…

  

Sedan startade söndagen med en sittning där alla, både hästägare och observatörer, i tur och ordning fick berätta vad vi lärt oss under gårdagen i vårt eget pass, vad vi blivit mest berörda av i någon annans pass, och vad vi vill jobba med idag.

 

Jag hade sedan mitt pass ganska tidigt, och nu var det inte någon särskilt spänd häst jag red in på. Trots publik och högtalare. Nej, hon var på värsta klickerhumör! Vi började fixa med vändningen, först i en stor box. Ellen bestämde sig raskt för att vi behövde shapa upp lyhördheten för skänkeln. I små steg, förstås. Jag fick ömsom flytta ett fram ben ett steg, och ömsom ett bakben ett steg. I sidled, för att det skulle bli en vändning så småningom.


Boogie blev jätteivrig och till slut hann jag inte ens tänka förrän hon flyttade. Ellen påpekar ständigt vikten av stimuluskontroll tidigt när man håller på med häst. Så när Boogie förekom mig, fick jag ge en annan, motsatt signal. Dvs flyttade hon framdel åt vänster bad jag om framdel höger eller bakdel vänster osv. Med snabb häst gäller att man är snabb och har många alternativa planer i huvudet samtidigt!  Boogie är verkligen snabb när man jobbar så här. Klick och godis gör henne högt motiverad! Mycket tok blir det, men jag blir på så gott humör när hon bjuder till, så det blir många skratt.

Vi blev inte klara med vändningen. Viktigare var att jag fick prova på hur jag bättre kan utnyttja när hon hamnar i det här produktiva klickerläget. Det som annars nästan blir jobbigt när man inte har en ordentligt  plan för hur man ska ta hand om det!

 

Ellen hävdar att skratt och glad människa är väldigt förstärkande för hästen.  Något man verkligen ska försöka använda sig av medvetet! Vi laborerade lite med det också. Hur jag kan berömma medan hon fortsätter jobba, t ex i galoppen. Jag fegar med det eftersom hon stannar då….. Bättre att lära henne ”belöningshantering” än att låta bli att berömma!  (Känns det igen från hundvärlden?)

Vi lekte med hur jag kan få upp hennes aktivitetsnivå genom att använda glad, busig röst. (Va’ har du kossan då? Va é  busen? Nu tar vi’n!) Ett genomgående tema för många denna helg var att våga släppa loss, leka, skratta, busa med hästen.


"Allvorlig är ikke kul! Ha kul för faen! "

Som det tydligen heter på ”Svorsk”!


Ellen själv är ett fantastiskt föredöme med sin aldrig sinande entusiasm! Hästarna faller för henne direkt och traskar med som små hundar. Rak, tydlig, energisk och glad verkar vara ett framgångsrecept när man vill nå fram till en häst!

 

Boogie fick avsluta sitt sista pass med massor av kli, beröm  och en slurk ur Ellens cola-flaska. Hon kan tydligen halsa ur flaska, min häst! Boogie hade sedan ingen lust att lämna ridhuset över huvud taget.

Vilket föranledde en "hjälpsam herre" ur stallpersonalen att köra ett kvastskaft i baken på henne. En tydlig påminnelse om vilken liten exklusiv hästträningsbubbla vi befann oss i därinne...

Av Maria - 18 juni 2009 08:56


....långa tyglar


 Ellen visar först.


 Hästen måste vänja sig vid, och förstå tygeltryck mot olika kroppsdelar.

Samt att "ryttaren" kan dyka upp på båda sidor. Så småningom går man vid sadelläget och jobbar hästen, som om man red, fast till fots...

Typ, jag har inte riktigt förstått det här, jag inte gått någon sådan kurs.


Så får ägaren prova själv


En islandsprinsessa...


Ellen visar hur man genom att titta på och peka på hästens ben kan göra den medveten om benen. Så kan man forma fram olika typer av steg.

Ellen visar mycket med sin egen kropp, och det ser verkligen ut som om hästarna SER och LÄR! De verkar bättre på observationsinlärning än hundar. I alla fall när det gäller benrörelser.

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards