Småkatterna brukar alltid komma skuttande så fort man kommer hem. Därför anade vi raskt oråd när ingen sett till Thea på hela dagen. Speciellt eftersom brorsan Bengan fanns i närheten, och man sällan ser den ena utan att stöta på den andra.

Så jag tog med mig Stella och Tosca och gick iväg på en liten rekognoseringsrunda. Små nyfikna katter kan ju råka vandra iväg och bli instängda hos grannar eller helt enkelt inte våga gå hem igen.

”Thea!” ropade jag med jämna mellanrum och hundarna tittade uppmärksamt åt alla håll för att se om någon lite kisse skulle dyka upp. Det gjorde det.

 Spännande utflykt på gång? undrade Bengt som anslöt när vi passerat grannens garage. Räddningsstyrkan bestod nu således av 4 individer. Varav tre med spetsade svansar och öron. F.d hundhataren Bengt placerade sig av taktiska skäl mittemellan lagottodamerna. Skönt med en bodyguard på vardera sidan när man beger sig in på nytt territorium! (hade inte supermobilen varit OFF, hade det blivit en kul bild)

I jämnhöjd med nästa granne hakade även Johnnie på. Räddningsstyrkan bestod nu av 5 individer. Tyvärr hittade vi inga spår av Thea, så vi vände innan Bengt fick storhetsvansinne.

Istället la vi om kursen till vårt skogparti bakom huset. Där trivs vår skyggaste katt, Fjun, så nu slog även hon följe och räddningsstyrkan var raskt  uppe i 6 individer. Jag ropade och ropade, och katterna svarade, allihop. Men vänta, var det inte ytterligare en kattröst, lite längre bort? Varifrån den extra rösten kom var dock helt omöjligt för hörselskadade matte att höra bland allt jamande, flåsande och pinntuggande.

Jag fick gå in för att hämta ett par bättre öron. Husse kom ut, och med honom följde även hans trogna knävärmare Nilla. Räddningsstyrkan utökades i ett slag med 33 % och bestod nu av 8 individer. 2 som lyssnande och spejade, 6 som turades om att föra oväsen. Trots detta lyckades husses eminenta öron ta ut en riktning. Det jamades från en av granntomterna. Jamandet kom inte närmare, så det fanns anledning att tro att Thea på något vis var förhindrad att ta sig därifrån.  Hmm, det fanns tydligen behov av lite olaga intrång...

Eftersom denna grannes tomt även gränsar till en tomt bebodd av inte helt välvilligt inställda schnauzrar, fick lagottofröknarna stanna på vår sida gränsen. Katterna, som är lite sämre på att ta order, gjorde som de ville. Dvs. damerna stannade i kanterna och de röda grabbarna spatserade med, med högburna svansar.

Vår goda granne fick syn på oss och kom ut för att höra vad som stod på.

Grrrr! sa Bengt från djupet av sin lilla mage och blåste upp sig till dubbel storlek! Varpå han satte av i galopp rakt mot den vänlige mannen. Grannen uppfattade tack och lov aldrig allvaret i attacken och anslöt sig istället med entusiasm till räddningsstyrkan, som nu var uppe i imponerande 9 deltagare! Han hade tidigare under dagen sett en katt i en av sina tallar. Mycket riktigt, där satt fortfarande en liten ynklig kattfröken och vågade inte klättra ned.

De tvåbenta karlarna ordnade fram en stege under övervakning av de två röda fyrbenta, samtidigt som samtliga fyrbenta damer på andra sidan tomtgränsen högljutt klagade i olika tonarter över att det tog sådan tid. (Tack och lov verkade de katt- och hundhatande schnauzrarna vara tillfälligt bortresta.) Husse, som är längst, fick klättra upp och hala ned den motsträviga lilla kattfröken, som inte riktigt tycktes förstå att allt ståhejet var för hennes skull.

Sedan skulle det förstås trevlighetspratas en stund, om jobb, barn och träd som kanske borde fällas, allt medan HELA kattstyrkan nu gjorde sig obehagligt hemmastadda på grannens tomt. Jag känner mig faktiskt lite besvärad över att bli sedd i sällskap med alla mina katter samtidigt…

Men denna trevliga granne, för övrigt engelsman, vilket i viss mån kanske spelar in, försäkrade att det bara var trevligt. Han hade bekymmer med närgångna möss som de gärna fick hjälpa honom med. Så operation ”Rädda Thea” avslutades med en riktigt

HAPPY ENDING!

Kund: Hej! Min sprillans nya supermobil krånglar. Det verkar vara nåt glapp till skärmen. Bilden försvinner och den bara blinkar och laddar ur batteriet.

Expedit: Ja, det är rätt vanligt på de här skjutmodellerna. Vi skickar den till verkstaden. (Plockar ut sim- och minneskort och knappar på dator.)

Kund: Hur lång tid tar det?

Expedit: Ca 3 veckor. Så då var det klart! (Räcker över ett kvitto)

Förvånad kund: Får jag ingen lånemobil under tiden?

Expedit: Nej, det har vi slutat med.

Kund: Men tjejen före mig fick ju en!

Expedit: Nej, det fick hon inte.

Kund: Men jag såg det ju! Din kollega gav henne en precis innan du kom.

Expedit: Nej, så gör vi inte längre. Det är inte lönsamt för oss med lånemobiler. Kunderna har bara sönder dem.

Kund: Din kollega, Jens stod det på skylten, gav en lånemobil till kunden före mig. Hon verkade ha samma problem som jag!

Expedit går iväg och konsulterar sin kollega. Kommer tillbaka.

Expedit: Det var ett undantag som han inte borde  ha gjort.

Kund: Då får du göra ett sådant undantag för mig också. Jag är egen företagare och mina kunder kan bara nå mig på mobilen. Den är mitt viktigaste arbetsverktyg!

Expedit: Men det var ju klantigt ordnat! Du måste ha en fast telefon också. Du behöver bara lägga till 70 kr/mån till ditt abonnemang för ett fast nummer som kopplar till din mobil.

Kund: Jag vill inte ha något ytterligare abonnemang, jag vill ha en lånemobil!

Expedit: Har du ingen gammal mobil hemma?

Kund: Nej, faktiskt inte. Jag köpte den här när den gamla gick sönder…

Expedit: Men då måste du köpa dig en reservmobil. Vi har t ex den här modellen till specialpriset 499 kr.

Kund: Menar du på allvar att jag måste köpa ytterligare en mobil att ha medan ni reparerar den här av dyraste finaste modellen, som ni sålde till mig för mindre än 5 månader sedan?

Expedit: Mmm, så är det nog.

Kund: Ge mig mitt SIM-kort, nu går jag.

Expedit: OK, då sms:ar vi dig när din mobil är klar. (Tittar menande på korgen med extrapris-mobilerna)

Jo tjena!

Boogie fick ju vila en vecka efter att häst-kiropraktorn hittat och behandlat en reaktion i en sena. Sedan smög vi igång med lite skrittpromenader och i veckan som gått har hon gradvis fått jobba på allt mer. Det ser ut att gå bra, benen har känts torra och svala.

I fredags var det nypremiär för Boogie-expressen. När hon insåg att hon skulle få galoppera i skogen igen (vilket hon helt klart kände på sig INNAN jag gett klartecken) så fullkomligt exploderade hon. Det blev korsgalopper och allt möjligt när alla benen liksom försökte springa om varandra! Så småningom blev det väl lite mer organiserat, men jag vågade inte riktigt köra på lika länge som vanligt. Det var inte Boogie helt nöjd, med så resten av vägen hem letade hon verkligen efter osynliga tigrar och krokodiler, vad som helst som kunde vara en ursäkt för lite mera race. Bäckar och trädstammar man normalt kan kliva över måste nödvändigtvis hoppas med stora språng.

På lördagen (då Ebba var strängt upptagen med big-time-shopping) hade vi lite träningsvärk, både Boogie och jag. Det blev lite (klickermässiga) övergångar i ridhuset med bl.a jättefina galoppfattningar. Sedan tog vi lite konditionsträning i uppförsbackarna, och nu var tempot mycket mer kontrollerbart!

Idag har Ebba och Moa kört cuttingträning. I brist på kalvar övar de på varandra. Inget för fegisar när Cladden och Boogies kossehästinstinkter vaknar! När de övar med den ena, står den andra hästen parkerad i ett hörn av ridbanan, utan att lägga sig i. Jag upphör aldrig att imponeras av Av- och På-knappen på dessa hästar!

....att när man har bråttom, då rastar man lagottofröknarna i koppel?

Trots att Stella under hela promenaden gick vid min sida lyckades hon applicera ett halvt hekto hönsgödsel i nacken på sig själv.

Vill man ha lös lagotto ser man till att ha minst 20 minuters marginal till eventuell dusch och shamponering.

...så idag är jag extra glad för att vi fått biljetter till Eddie Izzard i december. Han är en riktig favorit!

Här berättar han om Pavlovs katt:

men nu är jag less på dem!

rapporterar Stella:

Gårdagen tar vi och gräver ner någonstans på bakgården. Förutom människopåhittet "fyrverkerier" som förstörde hela kvällen, var där också en pinsam och plågsam incident med småkatterna.

Idag är en helt ny dag, solen skiner och badsäsongen är i full gång!

Eller, jag ser det snarare som "bärgningssäsongen" . Ett jobb som måste utföras. Man kan ju inte låta all den här bråten bara ligga i bäcken och proppa igen flödet. Dagens ungdom (läs: Tosca, reds. anm) tror att man bara kan flyta omkring och ha det skönt i vattnet.