...som ställer till det så ibland.

Jag tycker att det är väldigt roligt och intressant att jobba med klassisk betingning, (oftast motbetingning blir det ju i en problemkonsultation) när det gäller andras hundar. När det gäller mina egna blir jag oftast trött, matt och besviken när vi hamnar i ett ogynnsamt pavlov-läge....

Trött och matt för att jag vet vilken tid det tar jämfört med att påverka operanta beteenden. Besviken, ibland på hundens medfödda brister men oftast på min egen klantighet och/eller bristande tolerans.

Stellas eltråd-och-ont-i-munnen-relaterade hästskräck t. ex. Nu ett år senare går det bra att att få med henne på hästpromenader igen, både med mig till fots och med mig på hästryggen. MEN - hon håller för stort avstånd.  Hon svarar långsamt på signaler och är svår att dirigera. Speciellt när det blir lite bråttom (t.ex kommer en bil). Låter jag minsta lilla pressad (vilket man lätt gör när det kommer en 19-åring i en gammal skorvig 242.a och bara ska fram NU) så går hon i baklås. 

Hon är ovillig att hämta belöningar. De är helt enkelt inte värda att närma sig hästen för.  Note-to-self: Toppa belöningskvaliteten under en period.

Hemma har vi ett annat otroligt irriterande bekymmer. Stella kan inte koppla av utomhus. Tosca rullar gärna ihop sig mitt på gräsmattan och sover bort en timme. Eller går runt och skrotar och bökar. Stella springer, hela tiden. Om hon är i den inhägnade delen limmar hon mot dörren och ska in så fort hon "gjort sitt".  På den övriga tomten brukar vi sätta på en lina när man inte kan ha full koll. Det går inte på Stella, som håller svansen under magen och bara ska in så fort man kopplar upp henne.  Så då får hon vara inne, det blir enklast så.

Men nu har den här märkliga rädslan utvecklats så att hon är lika stressad och rädd inne om vi har någon dörr uppställd. Vilket man ju gärna har på sommarhalvåret. Hon kravlar och klättrar på mig, flåsar och beter sig som vid fyrverkerierna på nyårsafton så fort någon ställer upp en dörr. Mina öron kan bara höra fågelkvitter och vindens sus i grenarna därutifrån.

Om vi är ute och GÖR något är det inga problem, det är vid passivitet som det blir så här. Jag har ingen entusiasm alls för att jobba med att lära en 8 år gammal hund att det inte är farligt med öppna balkongdörrar. Ingen i familjen är heller sugen på att leva i ett hermetiskt tillslutet hus hela sommaren. Återstår "exponering och habituering"...

Så jag sitter och försöker skriva psykologjournaler med en flåsig lagottotant klättrandes på ryggen...

 

Margareta

16 maj 2009 17:58

Den här utomhusosäkerheten har den uppkommit efter eltrådsincidenten eller är det något annat som utlöst den? Jag hörde om ett fall där en hund blivit skrämd av luftballong som "pyste" luft ovanför hunden på tomten. Ni har ju rätt nära Arlanda kan det ha något med planen att göra som hon hör men inte ni?

 

Maria Y

16 maj 2009 20:18

Hon har ALDRIG kunnat koppla av utomhus, varken här hemma eller någon annanstans. Hon är uppväxt på den här tomten, nära Arlanda.
Men det har inte tidigare varit problem att ha dörren öppen, det är det nya problemet.
Något hör hon, det är rätt tydligt. jag misstänker någon skum koppling mellan oskyldigt stimuli och smärta. Hon blev rätt mentalt knäckt av den där tandhistorien förra året...

 

Tina

18 maj 2009 11:47

Usch va jobbigt och stackars Stella som stressar upp sig så. Du har inte funderat att kolla upp henne så hon inte har ont någonstans.

http://workinglabs.wordpress.com

 

Margareta

18 maj 2009 13:35

Hmm anser du att hon är en allmänt ängslig hund eller är det enbart utomhus som det känns jobbigt? Du skriver att det går bra när ni jobbar men det är när hon inte har någon särskild uppgift som det blir besvärligt. Det kan ju ändå vara så att det finns en grundläggande ängslighet som hon övervinner när ni jobbar pga hög motivation men som kommer fram när hon inte har någon uppgift.

 

Maria Y

18 maj 2009 20:28

Tina: Jag har kollat upp henne, men tänderna är fixade och nåt annat hittar de inte

Margareta: Ängslig hund, hmm, både ja och nej! Hade väldigt bra avreaktioner på MH. Svårt att koppla av när man ute, lägger sig inte självmant i första taget, men skruvar inte upp sig heller. Väldig ork och uthållighet. Lätt att ha med i alla miljöer, även sånt som är helt nytt och oväntat.
Men, som sagt, får "hang-ups" ibland.

 

Margareta

19 maj 2009 15:12

Ja det är svårt att veta. Hon har ju i alla fall en duktig och intresserad matte så hade det varit något relativt lättfixat så hade ni gjort det för länge sen. Åter ett bevis på att hundarna inte enbart är vad vi gör dem till, det finns något hos dem själva också som vi inte helt styr över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...