Boogie fick ju vila en vecka efter att häst-kiropraktorn hittat och behandlat en reaktion i en sena. Sedan smög vi igång med lite skrittpromenader och i veckan som gått har hon gradvis fått jobba på allt mer. Det ser ut att gå bra, benen har känts torra och svala.

I fredags var det nypremiär för Boogie-expressen. När hon insåg att hon skulle få galoppera i skogen igen (vilket hon helt klart kände på sig INNAN jag gett klartecken) så fullkomligt exploderade hon. Det blev korsgalopper och allt möjligt när alla benen liksom försökte springa om varandra! Så småningom blev det väl lite mer organiserat, men jag vågade inte riktigt köra på lika länge som vanligt. Det var inte Boogie helt nöjd, med så resten av vägen hem letade hon verkligen efter osynliga tigrar och krokodiler, vad som helst som kunde vara en ursäkt för lite mera race. Bäckar och trädstammar man normalt kan kliva över måste nödvändigtvis hoppas med stora språng.

På lördagen (då Ebba var strängt upptagen med big-time-shopping) hade vi lite träningsvärk, både Boogie och jag. Det blev lite (klickermässiga) övergångar i ridhuset med bl.a jättefina galoppfattningar. Sedan tog vi lite konditionsträning i uppförsbackarna, och nu var tempot mycket mer kontrollerbart!

Idag har Ebba och Moa kört cuttingträning. I brist på kalvar övar de på varandra. Inget för fegisar när Cladden och Boogies kossehästinstinkter vaknar! När de övar med den ena, står den andra hästen parkerad i ett hörn av ridbanan, utan att lägga sig i. Jag upphör aldrig att imponeras av Av- och På-knappen på dessa hästar!