Alla inlägg under maj 2009

Av Maria - 27 maj 2009 21:18


Tosca gjorde stor succé (NOT!) idag genom att hetsäta ca 1 kg skit av okänt ursprung och sedan lägga upp alltihop på mattan framför Ebbas kompisar.

När de åt jordgubbar med vispgrädde. Nästan 13-åriga veggobrudar är känsliga varelser. Ebba pratar inte med vare sig mig eller Tosca längre...


Märta hade i läxa att rätta ett mattetal som blivit tokigt. Ett sånt där läsetal.


 Dotter: - Mamma, varför är det här fel? 

"9 kaniner gick in till staden. Där mötte de 5 kaniner till. Hur många kaniner blev det tillsammans?

SVAR: 45"

Mamma: - Jag förstår inte, jag tycker att du har tänkt alldeles rätt!


----------


Senare på kvällen bryter äldsta dottern tystnaden:


- Så fort man bjuder hem lite NORMALA människor så kommer ens morsas

&%#½§%&¤ hund och barfar upp KLOAKINNEHÅLL på deras fötter!


Morsan har ingen kommentar....







Av Maria - 26 maj 2009 16:27


Det är mycket mat för en liten trind kossehäst...


 Tur att man måste dela



Vad vill du?


Ser du inte att jag äter?


Cladden tar en vilopaus


Av Maria - 25 maj 2009 15:28


För att hon inte skulle ana för många ugglor i mossen och fly fältet, tog vi dan före dan.




Kicki, som hade lektion, fick agera lockbete och lura ned Fröken i Troféhuset. Lockbetet? Betalning av ridlektionerna...


Här väntade Camillas fenomenala smörgåstårtor och stora delar av ASA

(Ankis Suveräna Anhang)




Så här glad blev då Sveriges bästa western-Fröken!


 Godsägar'n, Karl-Erik, håller tal och överlämnar 40-årspresenten, en brädhög som ska bli en altan.



Uppskattat, tror vi!



Mingel i solen


 Nyblivna Billy-ägarna Lasse & Maria ser ut att ha bubbelvana sedan tidigare.



Ungdomssektionen överlämnade en egen present, en T-shirt med hårdrocksinriktning.



Eller hur menade de?


Nu har solen gått ned och det får vara färdigfestat. De som ska sova ute i natt vill ha lugn och ro!

Av Maria - 23 maj 2009 16:02


Vi har besök av goda vänner, med hund och barn. Igår tog vi mammor våra hundar och drog!

Först åkte vi till stallet och trimmade lite på Boogie. Jag bearbetade mitt "galoppvolt med bommar"-trauma, glömde väl yttersidan någon gång, men för övrigt gick det lite bättre än på lektionen i måndags. Sedan fick Annsofi prova på westernridning för första gången.

Boogie hade sovit ute för första gången i år och var lite trött. Så trött att hon lutade sig mot väggen i spolspiltan och somnade när vi sadlade av.


Sedan fortsatte dagen med hundträning - tema Uppletande. De förrymda mammorna fick nu sällskap av Tina & Lykka samt bonusvalp (terv.)

Stella fick jobba med nära föremål. Hon gick 27 nästan spikraka 60 meters skick utan temposänkning innan poletten trillade ned. ...

När det var Toscas tur örsegnande det, och var uppenbarligen väldigt klena vittringsförhållanden i det höga täta gräset på vallen. Hon brukar annars vara väldigt vittringssäker, men även hon gick runt 25 skick innan alla föremålen var inne. Utan minsta temposäkning.

Jag begriper inte att folk tror att lagotto är "sällskapshundar"!


Mammorna på vift insåg sedan att deras tid var ute, och traskade snällt hem och ställde sig vid spisen igen.


Av Maria - 19 maj 2009 23:41


En härlig skogstur en solig majkväll gör gott för både matte och hundar efter en lång dags konsultande. Boogie tränade med Anki i morse, men fick vackert ställa upp på dubbelarbete. Inget hon har något emot om det handlar om en racerrunda!


För hundarnas del var belöningskvaliteten nu uppgraderad till korv. Detta serveras sällan i detta hushåll eftersom jag inte gillar salt och kryddor i mitt hundgodis. Men nu behövde jag några få, men kastbara bitar.

Resultatet blev bra.  Stella kunde hålla sig på ett hyffsat nära avstånd och lyssnade bättre bättre på dirigeringar. Dvs hon kunde tänka sig att utstå närvaron av Boogie när betalningen var tillräckligt bra.

Tosca, som inte har några hästbekymmer, blev lite överentusiastisk av korven och erbjöd forgående på höger sidan - på två ben. Häpnadsväckande långa sträckor! Hm, det bor nog en liten freestyle-själ därinne i lurvet. Synd bara att hon inte fått en showigare och mer dansant matte...


Boogies TAGpunkt var "kliva i gegg". Det sköter hon prima och vi kom över träsket med alla skor i behåll. Sedan blev det 2 km-galoppen plus lite smågalopper på alla andra ställen där terrängen tillät. Idag var det en alldeles "vanlig" Boogie-Express med koll på benen och reglerbart tempo. Då är det kul att gasa och "jaga Tosca". Men den hunden är snabb som vinden!

Stella var med, fast lite bakom, och såg nöjd och glad ut hela tiden! Ett och annat lagotto-spa i dikena hanns visst också med...


Sedan fick Boogie gå och vänja in sig på lite grönt medan jag mockade. Vid intag var det bara att konstatera att inkallning funkar rätt dåligt på gräs. I år med... Däremot har hon blivit väldigt bra på signalen "upp" vilket gör att man inte behöver slita och dra i henne. På signal slutar hon beta och håller upp huvudet tills hon får "varsågod" att beta igen eller annan instruktion, t ex "följ med". Hur smidigt som helst och helt positivt inlärt.





Av Maria - 18 maj 2009 20:15

 

Efter långvarigt motstånd har jag till slut fastnat i FB-nätet. Jag skyller på Canis…fast nu har jag upptäckt hur galet roligt det är att hitta gamla skolkamrater man inte sett till på hrm-hrm år. Speciellt mina brittiska skolkamrater. Så nu låter det ungefär så här hemma hos oss på kvällarna:

 

Asså, guuud, kom och titta, här är ju hon! Jisses, har hon fyra barn, det hade man aldrig trott!

Här då, han som var så charmig! Men oj, vilken liten gubbe det har blivit. Å den här med, nämen, också gubbe! Alldeles gråa och med stora kulmagar. Hur kan mina klasskamrater ha blivit gubbar allihopa? Intressen: pubkvällar och dart, vad är det här?

 

Titta här då, han har scannat in fotot på rugbylaget! Här är de ju allihopa, snyggingarna! Oj, vad kul! Kolla ungar, han där till vänster, han var mammas pojkvän ett tag. Meh, det är ju bara ett barn! Var jag verkligen ihop med en sådan barnunge? Mysko, så minns jag det inte alls…

 

Den här killen där bakom kallades ”grottmannen”. Hehe, nu ska vi se vad det har blivit av honom då. Hoppsan, han var ju riktigt stilig nu!  Hmm… där ser man. Titta, jättegullig fru och dotter också. Vad fint det ser ut! Nu blir jag alldeles tårögd!  

Väldigt rart och trevligt meddelande han skickat till mig också.  Jaha, nu föreslår han att jag ska bli FB-vän med den här mannen. Men vem är det, han ser inte alls bekant ut? Väldigt snygg karl i och för sig…  vi chansar! Ok, vem i hela friden är det?  Men guuuuud, det är ju walesaren, han den där lilla ludna rackaren. Men det här är inte sant! 

Osv. osv.

 

Familjen håller på att få spader! Men jag är alldeles hög på nostalgi!


Av Maria - 16 maj 2009 14:40


...som ställer till det så ibland.


Jag tycker att det är väldigt roligt och intressant att jobba med klassisk betingning, (oftast motbetingning blir det ju i en problemkonsultation) när det gäller andras hundar. När det gäller mina egna blir jag oftast trött, matt och besviken när vi hamnar i ett ogynnsamt pavlov-läge....

Trött och matt för att jag vet vilken tid det tar jämfört med att påverka operanta beteenden. Besviken, ibland på hundens medfödda brister men oftast på min egen klantighet och/eller bristande tolerans.


Stellas eltråd-och-ont-i-munnen-relaterade hästskräck t. ex. Nu ett år senare går det bra att att få med henne på hästpromenader igen, både med mig till fots och med mig på hästryggen. MEN - hon håller för stort avstånd.  Hon svarar långsamt på signaler och är svår att dirigera. Speciellt när det blir lite bråttom (t.ex kommer en bil). Låter jag minsta lilla pressad (vilket man lätt gör när det kommer en 19-åring i en gammal skorvig 242.a och bara ska fram NU) så går hon i baklås. 

Hon är ovillig att hämta belöningar. De är helt enkelt inte värda att närma sig hästen för.  Note-to-self: Toppa belöningskvaliteten under en period.


Hemma har vi ett annat otroligt irriterande bekymmer. Stella kan inte koppla av utomhus. Tosca rullar gärna ihop sig mitt på gräsmattan och sover bort en timme. Eller går runt och skrotar och bökar. Stella springer, hela tiden. Om hon är i den inhägnade delen limmar hon mot dörren och ska in så fort hon "gjort sitt".  På den övriga tomten brukar vi sätta på en lina när man inte kan ha full koll. Det går inte på Stella, som håller svansen under magen och bara ska in så fort man kopplar upp henne.  Så då får hon vara inne, det blir enklast så.


Men nu har den här märkliga rädslan utvecklats så att hon är lika stressad och rädd inne om vi har någon dörr uppställd. Vilket man ju gärna har på sommarhalvåret. Hon kravlar och klättrar på mig, flåsar och beter sig som vid fyrverkerierna på nyårsafton så fort någon ställer upp en dörr. Mina öron kan bara höra fågelkvitter och vindens sus i grenarna därutifrån.


Om vi är ute och GÖR något är det inga problem, det är vid passivitet som det blir så här. Jag har ingen entusiasm alls för att jobba med att lära en 8 år gammal hund att det inte är farligt med öppna balkongdörrar. Ingen i familjen är heller sugen på att leva i ett hermetiskt tillslutet hus hela sommaren. Återstår "exponering och habituering"...

Så jag sitter och försöker skriva psykologjournaler med en flåsig lagottotant klättrandes på ryggen...




Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Maj 2009 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards