Dr Temple Grandin

Dr Tony Attwood

Jag kan bara hålla med vår Asperger-guru Attwood! Jag återvänder ständigt till denna makalöst begåvade och insiktsfulla autistiska kvinna.

Just nu ligger Unwritten Rules of Social Relationships på sängbordet. Den har hon skrivit tillsammans med Sean Barron, som också han har en autismdiagnos. Genom sina erfarenheter (oftast den hårda vägen) och sina intellektuella förmågor har de identifierat och kartlagt de oskrivna regler vi andra tar för givet att alla förstår i det sociala umgänget.

De tio oskrivna regler i sociala relationer som de vill uppmärksamma:

1. Regler är inte absoluta. De är Situations-baserade och Person-baserade

2. Allting är inte Lika Viktigt i Det Stora Hela

3. Alla gör misstag. Det måste inte förstöra din dag.

4. Ärlighet och Diplomati är två olika saker

5. Att vara Artig och Hövlig passar i alla sammanhang

6. Alla som är trevliga mot mig är inte min vän

7. Människor beter sig annorlunda i offentliga sammanhang jämfört med i privata sammanhang.

8. Ha koll på när andra tycker att du är frånstötande!

9. "Att passa in" hänger oftast ihop med att Se ut som om, och att Låta som om man passar in.

10. Människor är ansvariga för sina egna handlingar

Självklara saker? Eller väldigt, väldigt svårt....

Temple brinner för att sprida kunskap:

-  om autism till oss som är "neurotypiska",

- om riktlinjer för hur den neurotypiska världen fungerar  till  andra inom autismspektrat.

Men hennes egentliga karriär ligger inom boskapshantering och djurvälfärd. Hon har designat ungefär en tredjedel av alla amerikanska boskapshanteringssystem och i stor utsträckning bidragit till en humanare slaktdjurshantering. Även här är hennes passion att få dela med sig av sina kunskaper och insikter. Hon vägrar t ex att kopieringsskydda sina DVD-filmer eftersom hon VILL att informationen ska spridas.

På svenska finns hennes bok Vi som förstår Djurens språk. På något märkligt vis är det en bok som ökar både din förståelse för hur djur uppfattar och påverkas av miljön, och din förståelse för det autistiska  sättet att tolka omvärlden. Kanske kommer så småningom också uppföjaren Animals Make Us Human: Creating the Best Life for Animals på svenska.

En fantastisk kvinna som för mig verkligen symboliserar begreppet

Cowgirl Up!

P.S: Några år i westernvärlden har dessutom normaliserat min syn på hennes väldigt specifika klädsmak...

Upp kl 5.10 Fodra! Göra egen makeover. Nu för tiden är väl westerntävling det enda som kan få mig att lägga en komplett makeup med foundation och hela baletten. Känns ju som en väldigt sportig inledning på dagen….

Paljetter och chaps hade jag dock lämnat hemma. Det känns lite fånigt med hela maskeradkostymen, jeans och skjorta får duga tills vi har lite mer ordning på hästen!

Hatt är dock ett måste. För en neuropsykolog känns det helt vansinnigt, att enda gången vår häst ”bär sig åt”, så sitter man med bara ett lager filt på huvudet…

Suveräna Anki dök osjälviskt upp i gryning för att gå banan med mig och ge en massa goda råd om vägval och framridning. Första klassen var Novice Amateur Trail, med lagom mycket pinnar i. Boogie fick ett psykbryt redan i gaten, när föregående ryttare mottog supporterklubbens jubel. Men inne på banan gick hon faktiskt som en klocka! Extra stolt blev jag över ”backa i vinkel” och fungerande galoppfattningar. Vi kom 2:a för ena domaren och 4:a för den andra.

Sedan kånkades det ut mera bommar och det var dags för plockepinnhögen, dvs Amateur Trail. Ankis åsikt var dock att banan skulle bli lättare för Boogie med fler galoppbommar att hålla fokus på. Det hade nog stämt om inte matte konstrat till det! För jag har lite svårt att hålla både plan A – rida banan och plan B – hantera psykbryt, parallellt. Enligt Anki behöver jag bara ha plan A, så går det vägen. Hon har förmodligen rätt. Men ändå... Nu valde Boogie att skrika som en liten gris när vi startade banan med att vändning i box. Vid nästa hinder – grinden – steppade hon som om den var strömförande. Jag började med lugn guidning men sa sedan till henne, verbalt och med skänkeln, Nu står du still! Och tänka sig, det gjorde hon! Varpå jag blev så glad att det gick att bryta psykbrytet, utan att ta till två händer och diska sig, att jag liksom tappade bort delar av plan A – rida banan…. Så när vi så småningom kom till galoppvolt till höger, så ber jag av oklar anledning om vänster galopp, och den lilla hästen tar lydigt större delen av bomserien i förvänd galopp… hej och hå! Men vi kom på 6:e plats, och det känns helt OK!

Boogie avslutade sedan dagen med att delta i Open Senior Trail med Anki. Där blev det en 3:e plats, och Fröken var riktigt nöjd med att klå Moa som kom på 4:e plats. Den interna konkurrensen är visst värst!

För Anki och Blixten (med träningsvärk) blev det sedan seger i Open Junior Trail, innan Skällsta-gänget packade, mockade, och lastade för hemfärd.

Upp i svinottan för att fodra. Har man en häst som både äter långsamt, och som ska tävla i en av dagens första klasser, får man helt enkelt se till att börja i tid.

Trailklasserna ligger av någon anledning alltid på ungefär samma tider som spåret på en brukstävling. Alltid lyckas man välja de stora publiksporterna….

Idag är det Anki som ska rida Boogie i Open Green Trail, som är en nybörjarklass, där det alltså är hästen som är grön. Blixten ska också vara med, medan Claudia är överkvalificerad.

Boogie sköter sig prima, och kammar hem första platsen för båda domarna. (Det är en s.k dubbelshow med två domare, som alltså gör varsin bedömning) Blixten är lite spänd och funderar över om bron verkligen ska hålla för hans massiva kroppshydda. Men insatsen räcker till en tredjeplats, så det börjar ju bra för Skällsta-hästarna!

Direkt på följer en Allbreeds klass på samma bana, som då alltså är öppen även för icke-quarterhästar. Boogie är lite mer stirrig nu, men Anki rider hem andra platsen och får bara stryk av sin elev, Moa på Claudia!

Moa tävlar även i Western Horsemanship under dagen, medan Boogie får gå tillbaka till stallet för, lunch, vila och sedan make-over till hunterhäst.

Det senare innebär att jag spenderar några timmar med att fläta och knoppa hennes man.  Ebba ska debutera i Hunt Seat Equitation, en klass där man rider mönster i engelsk utrustning. Då får man inte ha nån ruffsig kossehäst frisyr minsann! Så mamman får fixa hästen medan dottern fixar sin egen make-over.

Som tur är så gillar Boogie att bli pysslad med och sover sig igenom hela proceduren. (Misstänker att hennes upplevelse är ungefär som när hästarna står och halvsover och viftar flugor åt varandra. ) Så på med hooden för att platta till och hålla ”papiljotterna” på plats.

Jag hinner precis färdigt innan nödanropet kommer på mobilen. Kris på ryttarhotellet! Ebbas sprillans nya ridbyxor har spruckit! Visserligen köpte vi billiga på Hööks, men 1 st ridtur ska de väl hålla för? Vad gör man, på påskafton ute på bonnvischan en knapp timme innan start?

 Never leave home without your Alabama chrome! 

En säkerhetsnål och en bit silvertejp räddar situationen.  När Anki smsar från arenan att det är BRÅTTOM kastar sig tjejerna på sina hästar och galopperar iväg tvärs over området.

Det verkar vara en lysande uppvärmingstaktik, för båda går in och gör mycket prydliga ritter  i både Novice Youth Hunt Seat och Youth Hunt Seat. Inte minsta psykbryt från Boogiesom  väl, med Cladden vid sin sida och Anki hojtande på läktaren, tror att hon är på en helt vanlig lektion. Moa vinner båda klasserna, Ebba kommer 2:a i Novice och 4:a och 5:a i stora Youth.

Som mamma var det en pärs att följa debuten från läktaren, så när allt var  över bjöd vi in alla Anki-hangarounds på skumpa på Ryttarhotellet innan Ankis nästa klass. Trevligt, men helt fel prioritering…. När Anki väl var klar med sina ritter på Blixten  (som vann Breeders Jackpot Trail) hade restaurangen stängt. Vår påskmiddag blev istället te och mackor på ryttarhotellet!

Vi somnade glada och nöjda ändå!

Avknoppad Boogie med afro-look. Bara att blöta ned, kamma ut och platta in under hooden igen...

För ”utställningsfolket” är tävlingen redan i full gång från tidig morgon med välputsade hästar som tävlar i ”halter” ( = exteriörbedömning) och ”western showmanship”  (= springa snyggt i mönster med extremt välansad häst).

Tjejerna rider på utebanan, mammorna dricker kaffe i solen.

På eftermiddagen blir det dock min tur att lotsa Boogie genom hennes första uppvärmingsklass, en gruppklass. På framridningen känns hon jättefin, alert och mjuk. Inne på arenan är hon fin längs hela fyrkanstspåret förutom var gång vi passerar publikläktaren där hon får sina sedvanliga psykbryt. Det känns dock redan från början att det är mildare varianter på psykbryt än förra året. Jag rider hela klassen på två händer med fokus på att mest ignorera och jobba framåt. ”Hålla henne stadigt i handen” så att säga. För vart varv blir psykbrytet mindre, för att sedan öka igen när vi får byta varv. Kufiskt det här med hästar och hur saker blir som nya igen när man tittar med andra ögat…

Under eftermiddagen anländer även Anki, så hon får guida Boogie genom hennes andra uppvärmingsklass. Tyvärr var det fullt i Paid Warmup Trail, så hon har fått en plats i Paid Warmup Reining istället. Det innebär 5 egna minuter på en helt tom arena, inga bommar eller andra Trailprylar till hands. Anki trixar hit och dit längs publikläktaren, och det är med blandade känslor jag konstaterar att hon får några mindre psykbryt även med Fröken…

Boogie brukar aldrig gnägga hemma, men på tävlingsplatsen håller hon och Cladden på att ropa på varandra stup i ett. Boogies otränade stämma är redan sprucken…

Uppe i stallet pussas och slaskas det även på Blixten, som annars hemmavid betraktas som en ohängd finnig odåga.

Mammorna tar en öl i solen. Sedan tittar vi på Paid Warmup Trail och konstaterar att det finns fler än Boogie som får psykbryt inne på arenan. Dock inte Claudia och Moa, som är lika fokuserade som vanligt.

Stuva in packning, lasta häst, åka!

Vi brukar stanna och rasta på Eurostop i Örebro. Där finns det gott om plats att svänga runt med transporten samt goda veggoburgare till veggodottern på Max.

Men vad är detta? Knökfullt på parkeringen och folk överallt? Gaaah – skärtorsdag = halva Örebro på just Eurostop! Kallsvett och mycket knixiga manövrar med transporteländet.

Så småningom anländer vi till Grevagården utanför Skövde där allt är soligt och fridfullt. Boogie och Claudia blir jätteglada över att se varandra. Tjejerna rider Boogie och Claudia både på utebanan och i ridhuset. Boogie är på tårna men går fint och Ebba är nöjd. Mammorna dricker öl i solen och är också nöjda.

Mindre nöjd är Ebba med att vårt s.k VIP-rum på Ryttarhotellet innebär dubbelsäng ihop med morsan… Samt en TV med 1 st kanal. Mamman tycker att det går precis lika bra att somna till en kanal som till 30, och att det ligger ungar i sängen är hon ju van med sedan årtionden tillbaka....

Nybadad, nyfriserad, inpackad och klar. Just denna bild föreställer Snappy förra året, men så här brukar det se ut.

Vi reser ner på torsdag, på fredag är det uppvärmningsklasser (och utställning, men det slipper små kottedjur från Texas), och på lördag morgon kl. 0800 är det första klassen "på riktigt". Sedan tävlar vi i ditten och datten fram till lunch söndag ungefär.

See ya!

Att göra:Mocka boxBada Boogie (använd showshine schampoo)Klippa bridlepathFläta svansÖva flätning! Packa:Borstar (alla de 3 mjuka och den bruna lite hårdare)HovkratsHovlackPutsdukarHanddukarHelosanJo
dopaxsalvaSårtvättPlåstersprayBomullglycerinspray2
st Sadlar – western + engelskShowpad2 Huvudlag  (enöras råhud samt engelskt, flytta bett från träningshuvudlag)Splitreins (putsa tyglarna först)RomalUllfiltFleecefiltRegntäcke (nytt ouppackat)BenskyddBoots HjälmregnrockLila bunkeHöpåse2 vattenhinkarvattendunkSkottkärraGrep5 skopor Krafft (kan packas i tom mineralhink från loftet)B-vitMineralSaltsten/salt36 kg hösilage1 höbalHuvudlagsväskaKrokar/sadelhängare från loftetlåskabelSadelbockVita pallenHemifrån:ShowkläderShowfiltarHattarBootsEbbas väskaMarias väskaytterkläderSovsäckarKuddarLakanHusgerådKylväs
ka m klamparMobilladdareWalkie talkies

Boogies papper

Tack och lov för påsklovslediga 12-åringar!

Mönstren har kommit till tävlingarna i påskhelgen. Till skillnad mot hundtävlingar så vet man alltså inte vad man förväntas göra innan man redan är anmäld. Jo, grunderna förstås. Men tänk er scenariot att ni, en vecka innan tävlingen, får veta hur lång platsliggning det kommer att vara, att inkallningen denna gång kommer att innehålla först två lägganden och sedan ett ställande, att rutan kommer att vara på 50 m avstånd och markeras av 4 Yuccapalmer, att apportering med dirigering ska utföras med råa ägg, samt att vittringsapporteringen just denna gång kommer att bestå av uppgiften identifiera domarens deofabrikat. Allt i teorin fullt genomförbart. Men det kräver en brett genomtränad hund, och det fixar man inte på en liten vecka.

Så egentligen är det ingen idé att panikträna så här i sista minuten. Det man kan, det kan man, och resten är det inte mycket att göra åt nu.

Lite måste jag dock få grumsa över att det i de klasserna Proffs-Fröken ska rida Boogie är raka fina galopplinjer, och en bom i taget, typ. Medan jag som AMATEUR förväntas kryssa runt i den här plockepinnhögen....

Anki, det blir galoppvolter med bommar på måndag morgon!