Visst är det spännande hur förväntningar påverkar beteende! Det finns t.ex en hel drös studier på hur lärares förkunskaper om en elev påverkar bedömningen av elevens prestationer i klassrummet. Vilket i sin tur faktiskt påverkar elevens prestationer.

Här är några andra exempel ur vardagen

Exempel 1:

En bekants häst står sedan en tid tillbaka i kollektivstall och hanteras av en mängd olika personer enligt rullande schema för in och utsläpp. Plöstligt är hästen ”aggressiv” och  ”farlig”. Folk är rädda, och vägrar hantera den. Som en tillfällig lösning hanteras hästen istället av några från grannstallet. Hästen beter sig då precis som vanligt, dvs traskar lugnt med i långt grimskaft. Beror det på att folket i grannstallet är så mycket skickligare hästmänniskor? Det skulle man ju kunna tro, om det nu var så att man hade behövt göra några särskilda åtgärder och träningsinsatser för att få hästen att gå fint igen. Fix och trix med god timing! Men icke, det var faktiskt bara att ta hästen och gå, så funkade det igen! Pga att de som nu hanterar hästen, känner hästen sedan tidigare och minns en snäll och trevlig häst.

Exempel 2:

I ungdomen sommarjobbade jag på gruppbostäder för utvecklingsstörda. På mitt allra första jobb fanns en boende som fått hela gruppbostaden specialbyggd för sig. Det var pansarglas i dörrar och fönster och ovanligt mycket stora, starka män i personalgruppen. När jag började var situationen stabil runt den här speciella tjejen. Man hade hittat medicinering, dagliga rutiner och kommunikationsformer som fungerade. Jag tyckte hon var störtmysig att jobba med och förstod liksom aldrig grejen med pansarglaset! Jag jobbade mycket nära henne, flera somrar i följd, och råkade inte ut för en enda incident. Samtidigt som jag kunde läsa i rapportboken om diverse kontroverser på andras pass, och jag la märke till att ordinarie personal alltid tog med sig Stesolid när vi skulle på utflykt. Var jag en skickligare vårdare än mina äldre, mer erfarna kollegor? Nä, verkligen inte! Jag drog bara nytta av att vara oerfaren och aningslös!

Det man har med sig i sin erfarenhetsbank, påverkar nämligen hur man uppfattar och tolkar det som händer här och nu. Om hästen jag leder ruskar på huvudet kan jag tolka det på en mängd olika sätt:

• Hästen är glad och vill spralla,
• Hästen är arg och tänker rusa över mig
• Hästen fick en fluga i örat och vill bli av med den.

Vilken tanke som ploppar upp först i mitt huvud* beror på mina tidigare allmänna erfarenheter av hästar som ruskar på huvudet, och mina tidigare erfarenheter av just denna häst (inkl. vad jag har hört andra säga om den i fikarummet). Tanken som ploppar upp i huvudet påverkar omedelbart mitt beteende, t ex ökad muskelspänning och andning. Det innan jag ens bestämt mig för hur jag ska agera!

Så när 120 kilos-tjejen jag jobbade med de där somrarna, satte sig ned på trottoaren och morrade för sig själv i duggregnet, tänkte jag att hon nog var irriterad för att bussen aldrig kom och att hon blev blöt. Jag satte mig på huk bredvid och sa att ”det är ju skit att det regnar så här på oss, men bussen kommer alldeles strax.” Med stödtecken för buss och snart. Tjejen reste på sig och vi tog bussen hem till bostaden. Jag visste ju inte att det skulle kunna krävas tre vuxna karlar och en klysma Stesolid för att få hem henne i ett sådant läge. När jag sedan fick det berättat för mig, hade jag ändå fortfarande kvar min egen personliga upplevelse av hur bra det fungerade att tolka och bekräfta, så jag vågade fortsätta jobba med det. Våra positiva cirklar bara växte, eftersom jag inte förväntade mig något annat!

När man jobbar med klienter, vare sig de har två eller fyra ben, kan det många gånger vara relativt enkelt att påverka ett problembeteende i rätt riktning. Vad som tar betydligt längre tid att påverka är djurägaren/personalens förväntan på individen. Framgång tolkas ofta som tillfälligheter. Minsta lilla bakslag tolkas lätt som att ”nu börjar eländet igen!" Dessutom måste väl hästar som knuffas och elever som slåss, sättas på plats direkt, innan det går överstyr, eller hur? Överreaktioner ligger nära till hands. Djuret/eleven får i sin tur en negativ förväntan på ägaren/personalen, som tydligen kan snedtända lite hur som helst, när man minst anar det. Bäst att gå i försvar! De negativa cirklarna är i gång igen….

Ibland när det gäller djur, kan det vara enklast att faktiskt byta miljö. Låta djuret starta om i en ny familj eller ett nytt stall, där det inte finns en massa negativ förväntan. När det gäller människor är det sällan det lämpligaste alternativet. Här gäller det att jobba med omgivningens attityder istället. Att få personal att verkligen våga tro på potentialen till utveckling och förändring och det kraftfulla verktyget positiv förstärkning.

Att inse att bemötande spelar roll och att alla kan förändras!

*Beteendenörd Y tänker förstås: Hästen rör huvudet från sida till sida. Punkt.

Hästen på bilden har inget med texten att göra. Den är bara lite glad!