För ”utställningsfolket” är tävlingen redan i full gång från tidig morgon med välputsade hästar som tävlar i ”halter” ( = exteriörbedömning) och ”western showmanship”  (= springa snyggt i mönster med extremt välansad häst).

Tjejerna rider på utebanan, mammorna dricker kaffe i solen.

På eftermiddagen blir det dock min tur att lotsa Boogie genom hennes första uppvärmingsklass, en gruppklass. På framridningen känns hon jättefin, alert och mjuk. Inne på arenan är hon fin längs hela fyrkanstspåret förutom var gång vi passerar publikläktaren där hon får sina sedvanliga psykbryt. Det känns dock redan från början att det är mildare varianter på psykbryt än förra året. Jag rider hela klassen på två händer med fokus på att mest ignorera och jobba framåt. ”Hålla henne stadigt i handen” så att säga. För vart varv blir psykbrytet mindre, för att sedan öka igen när vi får byta varv. Kufiskt det här med hästar och hur saker blir som nya igen när man tittar med andra ögat…

Under eftermiddagen anländer även Anki, så hon får guida Boogie genom hennes andra uppvärmingsklass. Tyvärr var det fullt i Paid Warmup Trail, så hon har fått en plats i Paid Warmup Reining istället. Det innebär 5 egna minuter på en helt tom arena, inga bommar eller andra Trailprylar till hands. Anki trixar hit och dit längs publikläktaren, och det är med blandade känslor jag konstaterar att hon får några mindre psykbryt även med Fröken…

Boogie brukar aldrig gnägga hemma, men på tävlingsplatsen håller hon och Cladden på att ropa på varandra stup i ett. Boogies otränade stämma är redan sprucken…

Uppe i stallet pussas och slaskas det även på Blixten, som annars hemmavid betraktas som en ohängd finnig odåga.

Mammorna tar en öl i solen. Sedan tittar vi på Paid Warmup Trail och konstaterar att det finns fler än Boogie som får psykbryt inne på arenan. Dock inte Claudia och Moa, som är lika fokuserade som vanligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...