Visst är det spännande hur förväntningar påverkar beteende! Det finns t.ex. en hel drös studier på hur lärares förkunskaper om en elev påverkar bedömningen av elevens prestationer i klassrummet. Vilket i sin tur faktiskt påverkar elevens prestationer.

 

Här är några andra exempel ur vardagen

 

Exempel 1:

En bekants häst står sedan en tid tillbaka i kollektivstall och hanteras av en mängd olika personer enligt rullande schema för in och utsläpp. Plöstligt är hästen ”aggressiv” och  ”farlig”. Folk är rädda, och vägrar hantera den. Som en tillfällig lösning hanteras hästen istället av några från grannstallet. Hästen beter sig då precis som vanligt, dvs traskar lugnt med i långt grimskaft. Beror det på att folket i grannstallet är så mycket skickligare hästmänniskor? Det skulle man ju kunna tro, om det nu var så att man hade behövt göra några särskilda åtgärder och träningsinsatser för att få hästen att gå fint igen. Fix och trix med god timing! Men icke, det var faktiskt bara att ta hästen och gå, så funkade det igen! Pga att de som nu hanterar hästen, känner hästen sedan tidigare och minns en snäll och trevlig häst.

 

Exempel 2:

I ungdomen sommarjobbade jag på gruppbostäder för utvecklingsstörda. På mitt allra första jobb fanns en boende som fått hela gruppbostaden specialbyggd för sig. Det var pansarglas i dörrar och fönster och ovanligt mycket stora, starka män i personalgruppen. När jag började var situationen stabil runt den här speciella tjejen. Man hade hittat medicinering, dagliga rutiner och kommunikationsformer som fungerade. Jag tyckte hon var störtmysig att jobba med och förstod liksom aldrig grejen med pansarglaset! Jag jobbade mycket nära henne, flera somrar i följd, och råkade inte ut för en enda incident. Samtidigt som jag kunde läsa i rapportboken om diverse kontroverser på andras pass, och jag la märke till att ordinarie personal alltid tog med sig Stesolid när vi skulle på utflykt. Var jag en skickligare vårdare än mina äldre, mer erfarna kollegor? Nä, verkligen inte! Jag drog bara nytta av att vara oerfaren och aningslös!

 

Det man har med sig i sin erfarenhetsbank, påverkar nämligen hur man uppfattar och tolkar det som händer här och nu. Om hästen jag leder ruskar på huvudet kan jag tolka det på en mängd olika sätt:

• Hästen är glad och vill spralla,
• Hästen är arg och tänker rusa över mig
• Hästen fick en fluga i örat och vill bli av med den.

Vilken tanke som ploppar upp först i mitt huvud* beror på mina tidigare allmänna erfarenheter av hästar som ruskar på huvudet, och mina tidigare erfarenheter av just denna häst (inkl. vad jag har hört andra säga om den i fikarummet). Tanken som ploppar upp i huvudet påverkar omedelbart mitt beteende, t ex ökad muskelspänning och andning. Det innan jag ens bestämt mig för hur jag ska agera!

 

Så när 120 kilos-tjejen jag jobbade med de där somrarna, satte sig ned på trottoaren och morrade för sig själv i duggregnet, tänkte jag att hon nog var irriterad för att bussen aldrig kom och att hon blev blöt. Jag satte mig på huk bredvid och sa att ”det är ju skit att det regnar så här på oss, men bussen kommer alldeles strax.” Med stödtecken för buss och snart. Tjejen reste på sig och vi tog bussen hem till bostaden. Jag visste ju inte att det skulle kunna krävas tre vuxna karlar och en klysma Stesolid för att få hem henne i ett sådant läge. När jag sedan fick det berättat för mig, hade jag ändå fortfarande kvar min egen personliga upplevelse av hur bra det fungerade att tolka och bekräfta, så jag vågade fortsätta jobba med det. Våra positiva cirklar bara växte, eftersom jag inte förväntade mig något annat!

 

När man jobbar med klienter, vare sig de har två eller fyra ben, kan det många gånger vara relativt enkelt att påverka ett problembeteende i rätt riktning. Vad som tar betydligt längre tid att påverka är djurägaren/personalens förväntan på individen. Framgång tolkas ofta som tillfälligheter. Minsta lilla bakslag tolkas lätt som att ”nu börjar eländet igen!" Dessutom måste väl hästar som knuffas och elever som slåss, sättas på plats direkt, innan det går överstyr, eller hur? Överreaktioner ligger nära till hands. Djuret/eleven får i sin tur en negativ förväntan på ägaren/personalen, som tydligen kan snedtända lite hur som helst, när man minst anar det. Bäst att gå i försvar! De negativa cirklarna är i gång igen….

 

Ibland när det gäller djur, kan det vara enklast att faktiskt byta miljö. Låta djuret starta om i en ny familj eller ett nytt stall, där det inte finns en massa negativ förväntan. När det gäller människor är det sällan det lämpligaste alternativet. Här gäller det att jobba med omgivningens attityder istället. Att få personal att verkligen våga tro på potentialen till utveckling och förändring och det kraftfulla verktyget positiv förstärkning.

Att inse att bemötande spelar roll och att alla kan förändras!

    

*Beteendenörd Y tänker förstås: Hästen rör huvudet från sida till sida. Punkt.

     

Hästen på bilden har inget med texten att göra. Den är bara lite glad!

24-25.06.2009 Tävlingslydnad steg 1 (grundfärdigheter)

27-28.06.2009 Avancerad klickerträning - Workshop i Shaping

01-02.07.2009 Tävlingslydnad steg 2 (momentträning & stimuluskontroll)

29-30.08.2009 Tävlingslydnad steg 3 (kedjning/tävlingsträning)

Våra steg 1, 2 och 3 ska inte förväxlas med någon särskild klass i tävlingssammanhang. På alla kurser tränar vi varje ekipage utifrån den nivå de befinner sig på, här och nu!

Om man är relativt ny inom klickerträning behöver man grunderna, även om man redan är i gång med en tävlingskarriär.

Det finns likaså många bra skäl till att börja förbereda ett ganska grönt ekipage inför elitmoment och tävlingsmässiga framföranden, även om man ännu inte tävlat  i de lägre klasserna.

Välkommen med din anmälan på www.canis.se/uppland

Där finns också några lediga tider för privatlektioner

SKK (Svenska Kennelklubben) har fattat ett beslut att dopingklassa Back on Track - täcken.

Med en karenstid om 14 dagar. Hunden får inte använda täcket under 14 dagar före prov och tävling, oavsett om hunden anses frisk eller inte. Hur dopingkontroll ska utföras framgår inte.

Go'natt i mössan, säger jag. Några andra i frågan mer insatta hundkvinnor som Helena, Ninnie och Åsa har kommenterat utförligare i sina bloggar.

Än så länge är det fortfarande tilllåtet att värma upp, stretcha och massera hunden. Men det är väl bara en tidsfråga!

Även denna fenomenalt välgörande substans är fortfarande tillåten!

Redan när Ebba och Moa kom ridande uppför backen mot stallet såg jag att Boogie rörde sig ojämnt fram. Tappad sko tänkte jag, men så var det inte. Just denna dag hade vi inplanerat besök av hästkiropraktor Kicki. Hon hittade genast en reaktion på gaffelband och kota på höger fram. Akupunktur och sedan vila en vecka blev första åtgärden. 

I övrigt, det hon var inbokad för att titta på,  var hästen nu i ännu bättre form än sist hon tittade på henne. Det borde man ju bli glad över, men hältor får mig alltid att tänka dystert....

Som om det inte räckte med Boogie, så haltar även Stella. "Något" hände när hon jagade syrrans katt uppför deras trapp. Hon jagar normalt inte katter, men när han kom in genom ytterdörren och fick panik över att det helt otippat låg hundar i hans hall brände hann tydligen iväg på ett oemotståndligt sätt.

Efter ett par dagar i koppel ser det bättre ut, men inte helt bra....

(Hur det gick med katten? Bara bra, fysiskt i alla fall! Stella ville väl bara "hälsa"...)

 (Inte någon av våra grabbar, även om man skulle kunna tro det)

Tur att täckessäsongen är över nu!

Fick precis tips om det här underbara klippet med en dressyr-kamel!

Missa inte bytena i vartannat mot slutet!

Helgen i Oslo var på alla sätt lyckad och givande! Michele är en oerhört sympatisk och kunnig instruktör med stor erfarenhet att träna fram hundar som ska prestera med precision och pålitlighet i svåra situationer. Just hennes kombinerade erfarenhet av tjänstehundar och tävlingshundar tilltalade mig mycket!

Under fredagkväll höll hon en öppen föreläsning om sin arbetsplats, Guide Dogs for the Blind, och dess övergång från traditionell hundträning till klickerträning. Michele har själv utbildat ca 350 ledarhundar, men är idag GDB's Research and Development Director. Genom sitt fritidsintresse, hundträning (!), där hon tävlat aktivt inom lydnad och numera freestyle, kom hon i kontakt med alternativa sätt att träna hundar på. Det ledde till att hon blev en drivkraft för det stora  paradigmskiftet inom ledarhundsträningen på GDB. Skiftet har genomförts med varsamhet och stor respekt för crossovertränarna, och bara i Micheles förhållningssätt till detta finns mycket att lära...

Under lördag och söndag fick sedan Canis instruktörer och instruktörselever träna praktiskt med egna hundar under Micheles vägledning. Lördagen ägnades åt ledarhundsövningar. Självklart fick vi prova på att jobba med ögonbindel! Det skapar helt klart en insikt i hur pålitliga beteenden man behöver träna fram hos hunden, för att en synskadad förare sedan ska kunna ta över.

Ingen av oss har väl några direkta planer på att träna ledarhundar, men väldigt mycket i träningsupplägget går att använda till annat. En ledarhund behöver nämligen extrem vardagslydnad och en förmåga att koppla bort distraktioner och avstå från allt annat som lockar i omgivningen. Matrester, sopor, människor och andra hundar bara för att nämna några frestelser för den genomsnittliga labradoren!

Här är det Dacke som agerar matglad labrador, en inte allt för svår roll för en rottiskille att leva sig in i!

Om man kan avstå från maten på gatan, får man snask från matte i stället!

Träningsupplägget var enligt Doggie-Zen konceptet. Gradvis höjning av svårigheten förstås utmaningen för föraren. Vi började med att avstå från tråkigt godis i hand hos figurant för att stegvis jobba vidare mot att kunna passera utlagda "fällor". Lite otippat visade det sig lättare för hundarna att gå igenom ett helt hav av godis, steg för steg, än att ta sig fram emot och passera en utlagd hög från lite avstånd.

Ignorera andra hundar i omgivningen var en annan nyttig övning, både för valpar och vuxna.

Sedan hade vi allmänt kul när vi provade på targetövningar som "söka upp trottoarkant", "hitta ledig stol", "visa fram till hissknapp" och "markera hinder över huvudet"

Vi jobbade också med det som Michele kallar "the forgotten tool",  nämligen kopplet! Avståndstagandet från koppelkorrigeringar tror hon har lett till att man att faktiskt glömt bort andra användningsområden för kopplet i inlärningen. För både ledarhundar och freestylehundar finns det en stor poäng i att lära sig ta dirigering via lätt koppelpåverkan.  Så vi jobbade en del med att lära hundarna flytta ifrån lätt tryck i halsbandet.

Jag var väldigt paff över hur fort båda mina hundar svarade på den här träningen. De brukar ju annars reagera med starkt "mottryck" när man försöker flytta dem åt något håll med fysisk påverkan. Men i och med att  "rätt" svar på koppeltrycket nu shapades fram i små steg, fattade de förstås galoppen direkt. Och matte blev ivrig, höjde kriterierna för snabbt och fick bassning för att jag inte gav eftergift tillräckligt snabbt! Här blir det ju nämligen i inlärningen en kombination av negativ förstärkning (tryck från halsbandet) och positiv förstärkning (klick och godbit vid rörelse från trycket). Tricket var alltså att be om lite-lite-lite, att hålla trycket konstant, inte eskalerande, och att förstärka reaktionen med både eftergift i halsbande och klick. Busenkelt i teorin, men mycket motorisk och mental koordination för föraren i praktiken!

Fördelen med att ha en hund som kan flyttas, dirigeras  och placeras på det här sättet är t ex att man snabbt och enkelt kan komma i läge för nästa repetition utan att hunden uplever något obehag/motstånd. Du får också mycket större mojligheter att använda dig av fysisk guidning som en inlärningsteknik, något som vanligen är lite svårt med klickertränande hundar. Michele själv använder sig t ex av en lina runt midjan eller ljumsken på hunden när hon lär in vissa sidvärtes rörelser till fresstyle.

 Under söndagen blev det sedan dags för freestyle. Ett vitt fält på min karta måste jag erkänna! Efter att ha bevittnat några pinsamma framträdanden i freestylens svenska barndom har jag inte varit i närheten av denna gren.

Men så kul att få sina förutfattade meningar omkullkastade!

Ur Micheles perspektiv på freestyle handlar det inte om att dansa i sällskap med en hund. Hon vill berätta en historia och ta tillvara hundens personlighet och karaktärsdrag.  Hon visade jättefina filmer från sina egna och elevers framträdanden, men tyvärr ligger de flesta inte tillgängliga på nätet vad jag kan hitta.

Här och här finns i alla fall ett par klipp på några av Michels egna framträdanden. Jag önskar bara att ni också kunde fått se Phantom of the Opera, The Good, The Bad and the Ugly, samt Heelwork to Music-numret med Christoffer Columbus-tema.

Med viss bävan gav vi oss sedan ut för att träna freestylemanövrar.

Michele började med att visa hur hon lär in en baklängespiruett runt föraren. Som ni ser gillar hon att tillrättalägga miljön i den första inlärningen.

Carina och Musse provar på, och får tips om hur fötter ska vara stilla och knäna jobba som hos en skidåkare.

När man lär in använder man sig av "träningssignaler" som sedan ersätts av "koreografisignaler". Hunden kommer så småningom att kunna utföra samma beteende på en mängd olika signaler, beroende på vilket nummer man jobbar med.

Så småningom fick vi uppgift att utveckla personliga tricks tillsammans med någon form av rekvisita...

Här en springer som killar sig på hakan

En BC-valp som kryper under en stav

En rottis som gömmer sig...

Morten var förstås tvungen att göra lite "extra"...

Han jobbade stenhårt under lunchen med att sätta två sorters stimulikontroll på beteendet "vinka med vänster  resp höger framben"

Handsignal....

och fotsignal....

Kira gör rätt varje gång!

Mina hundar fastnade inte på bild, men jobbade desto mer. Tosca fick lära sig stoppa huvudet i en stövel. Det ska sedan kedjas med något mer, typ hålla för näsan eller falla död ned, vi får se! Jag ville välja något som inte involverade hennes ständigt aktiva fötter, och det lyckades rätt så bra med hjälp av lite tillrättalagd miljö (Dvs flyt på stoppa huvudet i  stöveln i min hand  innan stövlen ställs på marknivå)

Stella, som gjort alldeles för många shapingdemos med möbler som rekvisita, behövde också en hel del tillrättaläggande av miljön innan hon kom på att man kunde krypa UNDER en stol i stället för att placera diverse kroppsdelar på den.

För Canis-följet var det roligt att få jobba med något annat än Grundfärdigheter och Tävlingslydnad som omväxling. Skillnaden mot "vanlig" tricksträning var tänket kring precision och prestation. Vad som helst duger inte...  Michele är väldigt visuell i sitt tänk och full av inspiration kring hur beteenden kan utvecklas för att bli sceniska och effektfulla.

Har dessutom tappat räkning på hur många goda exempel vi fick på temat "position matters".

Att kunna bibehålla position, både före och EFTER klick, är nog en av de allra viktigaste grundfärdigheterna i all form av träning!

Att kunna vara rak i förhållande till föraren verkar vara lika viktigt för både lydnadshunden och freestylehunden. Och hur besvärligt det blir med en ledarhund som rör sig snett och vint kan ni ju lätt föreställa er!

Det låter som om det finns planer på att låta Michele komma tillbaka, och jag kan bara rekommendera alla som vill träffa en riktigt skicklig hundtränare att hålla sig framme då!

Tror jag att jag är denna vecka. Med trailer till Skövde tur och retur, lite konsultande i grannlandstinget i veckan och nu är jag på väg till Oslo och "Instruktörssamling" på Canis. Vi kommer i helgen att drillas av Michele Pouliot i förarhundsträning samt freestyle. Spännande kombo!

Veggodottern är på väg att rymma hemifrån eftersom jag torkar lammskav i ugnen. Hundarna däremot kryssar som ett förväntansfullt hajstim genom köket. Något är på gång, något som definitivt är hundrelaterat!

Det ska bli jättemysigt att få åka iväg och bara ägna sig åt hundarna en hel helg. Det var ett tag sedan!

Jag kollade in Michele på ett Learning Lab på Clicker Expo, och hon var en mycket positiv och strukturerad instruktör.

Pedagogiska demonstrationer med en demohund av typen som aldrig bjuder på nya överraskningar under demon. Ett knep att komma ihåg...

 Under ClickerExpo fick deltagarna prova på hur det är att  träna hund utan tillgång till synsinnet. Misstänker att det kan bli aktuellt för oss i Oslo också!

I helgen ska Ebba och Boogie rida clinic för Manuela, som är på återbesök. Lite pirrigt att lämna dottern ensam i det schweiziska stålbadet, men alla känner ju varandra rätt väl vid det har laget. Ebba har dessutom blivit så himla duktig, så jag är rätt lugn, egentligen...

 Dr Temple Grandin

"Temple is my hero. She has my vote for the person who has provided the greatest advance in our understanding of autism this century.”

Dr Tony Attwood

Jag kan bara hålla med vår Asperger-guru Attwood! Jag återvänder ständigt till denna makalöst begåvade och insiktsfulla autistiska kvinna.

Just nu ligger Unwritten Rules of Social Relationships på sängbordet. Den har hon skrivit tillsammans med Sean Barron, som också han har en autismdiagnos. Genom sina erfarenheter (oftast den hårda vägen) och sina intellektuella förmågor har de identifierat och kartlagt de oskrivna regler vi andra tar för givet att alla förstår i det sociala umgänget.

De tio oskrivna regler i sociala relationer som de vill uppmärksamma:

1. Regler är inte absoluta. De är Situations-baserade och Person-baserade

2. Allting är inte Lika Viktigt i Det Stora Hela

3. Alla gör misstag. Det måste inte förstöra din dag.

4. Ärlighet och Diplomati är två olika saker

5. Att vara Artig och Hövlig passar i alla sammanhang

6. Alla som är trevliga mot mig är inte min vän

7. Människor beter sig annorlunda i offentliga sammanhang jämfört med i privata sammanhang.

8. Ha koll på när andra tycker att du är frånstötande!

9. "Att passa in" hänger oftast ihop med att Se ut som om, och att Låta som om man passar in.

10. Människor är ansvariga för sina egna handlingar

Självklara saker? Eller väldigt, väldigt svårt....

Temple brinner för att sprida kunskap:

-  om autism till oss som är "neurotypiska",

- om riktlinjer för hur den neurotypiska världen fungerar  till  andra inom autismspektrat.

Men hennes egentliga karriär ligger inom boskapshantering och djurvälfärd. Hon har designat ungefär en tredjedel av alla amerikanska boskapshanteringssystem och i stor utsträckning bidragit till en humanare slaktdjurshantering. Även här är hennes passion att få dela med sig av sina kunskaper och insikter. Hon vägrar t ex att kopieringsskydda sina DVD-filmer eftersom hon VILL att informationen ska spridas.

På svenska finns hennes bok Vi som förstår Djurens språk. På något märkligt vis är det en bok som ökar både din förståelse för hur djur uppfattar och påverkas av miljön, och din förståelse för det autistiska  sättet att tolka omvärlden. Kanske kommer så småningom också uppföjaren Animals Make Us Human: Creating the Best Life for Animals på svenska.

En fantastisk kvinna som för mig verkligen symboliserar begreppet

Cowgirl Up!

P.S: Några år i westernvärlden har dessutom normaliserat min syn på hennes väldigt specifika klädsmak...

 

  

Upp kl 5.10. Fodra! Göra egen makeover. Nu för tiden är väl westerntävling det enda som kan få mig att lägga en komplett makeup med foundation och hela baletten. Känns ju som en väldigt sportig inledning på dagen….

Paljetter och chaps hade jag dock lämnat hemma. Det känns lite fånigt med hela maskeradkostymen, jeans och skjorta får duga tills vi har lite mer ordning på hästen!

Hatt är dock ett måste. För en neuropsykolog känns det helt vansinnigt, att enda gången vår häst ”bär sig åt”, så sitter man med bara ett lager filt på huvudet…

Suveräna Anki dök osjälviskt upp i gryning för att gå banan med mig och ge en massa goda råd om vägval och framridning. Första klassen var Novice Amateur Trail, med lagom mycket pinnar i. Boogie fick ett psykbryt redan i gaten, när föregående ryttare mottog supporterklubbens jubel. Men inne på banan gick hon faktiskt som en klocka! Extra stolt blev jag över ”backa i vinkel” och fungerande galoppfattningar. Vi kom 2:a för ena domaren och 4:a för den andra.

Sedan kånkades det ut mera bommar och det var dags för plockepinnhögen, dvs Amateur Trail. Ankis åsikt var dock att banan skulle bli lättare för Boogie med fler galoppbommar att hålla fokus på. Det hade nog stämt om inte matte konstrat till det! För jag har lite svårt att hålla både plan A – rida banan och plan B – hantera psykbryt, parallellt. Enligt Anki behöver jag bara ha plan A, så går det vägen. Hon har förmodligen rätt. Men ändå... Nu valde Boogie att skrika som en liten gris när vi startade banan med att vändning i box. Vid nästa hinder – grinden – steppade hon som om den var strömförande. Jag började med lugn guidning men sa sedan till henne, verbalt och med skänkeln, Nu står du still! Och tänka sig, det gjorde hon! Varpå jag blev så glad att det gick att bryta psykbrytet, utan att ta till två händer och diska sig, att jag liksom tappade bort delar av plan A – rida banan…. Så när vi så småningom kom till galoppvolt till höger, så ber jag av oklar anledning om vänster galopp, och den lilla hästen tar lydigt större delen av bomserien i förvänd galopp… hej och hå! Men vi kom på 6:e plats, och det känns helt OK!

 

Boogie avslutade sedan dagen med att delta i Open Senior Trail med Anki. Där blev det en 3:e plats, och Fröken var riktigt nöjd med att klå Moa som kom på 4:e plats. Den interna konkurrensen är visst värst!

För Anki och Blixten (med träningsvärk) blev det sedan seger i Open Junior Trail, innan Skällsta-gänget packade, mockade, och lastade för hemfärd.

Upp i svinottan för att fodra. Har man en häst som både äter långsamt, och som ska tävla i en av dagens första klasser, får man helt enkelt se till att börja i tid.

Trailklasserna ligger av någon anledning alltid på ungefär samma tider som spåret på en brukstävling. Alltid lyckas man välja de stora publiksporterna….

Idag är det Anki som ska rida Boogie i Open Green Trail, som är en nybörjarklass, där det alltså är hästen som är grön. Blixten ska också vara med, medan Claudia är överkvalificerad.

Boogie sköter sig prima, och kammar hem första platsen för båda domarna. (Det är en s.k dubbelshow med två domare, som alltså gör varsin bedömning) Blixten är lite spänd och funderar över om bron verkligen ska hålla för hans massiva kroppshydda. Men insatsen räcker till en tredjeplats, så det börjar ju bra för Skällsta-hästarna!

Direkt på följer en Allbreeds klass på samma bana, som då alltså är öppen även för icke-quarterhästar. Boogie är lite mer stirrig nu, men Anki rider hem andra platsen och får bara stryk av sin elev, Moa på Claudia!

Moa tävlar även i Western Horsemanship under dagen, medan Boogie får gå tillbaka till stallet för, lunch, vila och sedan make-over till hunterhäst.

Det senare innebär att jag spenderar några timmar med att fläta och knoppa hennes man.  Ebba ska debutera i Hunt Seat Equitation, en klass där man rider mönster i engelsk utrustning. Då får man inte ha nån ruffsig kossehäst frisyr minsann! Så mamman får fixa hästen medan dottern fixar sin egen make-over.

Som tur är så gillar Boogie att bli pysslad med och sover sig igenom hela proceduren. (Misstänker att hennes upplevelse är ungefär som när hästarna står och halvsover och viftar flugor åt varandra. ) Så på med hooden för att platta till och hålla ”papiljotterna” på plats.

Jag hinner precis färdigt innan nödanropet kommer på mobilen. Kris på ryttarhotellet! Ebbas sprillans nya ridbyxor har spruckit! Visserligen köpte vi billiga på Hööks, men 1 st ridtur ska de väl hålla för? Vad gör man, på påskafton ute på bonnvischan en knapp timme innan start?

 Never leave home without your Alabama chrome! 

En säkerhetsnål och en bit silvertejp räddar situationen.  När Anki smsar från arenan att det är BRÅTTOM kastar sig tjejerna på sina hästar och galopperar iväg tvärs over området.

Det verkar vara en lysande uppvärmingstaktik, för båda går in och gör mycket prydliga ritter  i både Novice Youth Hunt Seat och Youth Hunt Seat. Inte minsta psykbryt från Boogiesom  väl, med Cladden vid sin sida och Anki hojtande på läktaren, tror att hon är på en helt vanlig lektion. Moa vinner båda klasserna, Ebba kommer 2:a i Novice och 4:a och 5:a i stora Youth.

 

Som mamma var det en pärs att följa debuten från läktaren, så när allt var  över bjöd vi in alla Anki-hangarounds på skumpa på Ryttarhotellet innan Ankis nästa klass. Trevligt, men helt fel prioritering…. När Anki väl var klar med sina ritter på Blixten  (som vann Breeders Jackpot Trail) hade restaurangen stängt. Vår påskmiddag blev istället te och mackor på ryttarhotellet!

Vi somnade glada och nöjda ändå!

Avknoppad Boogie med afro-look. Bara att blöta ned, kamma ut och platta in under hooden igen...

För ”utställningsfolket” är tävlingen redan i full gång från tidig morgon med välputsade hästar som tävlar i ”halter” ( = exteriörbedömning) och ”western showmanship”  (= springa snyggt i mönster med extremt välansad häst).

Tjejerna rider på utebanan, mammorna dricker kaffe i solen.

På eftermiddagen blir det dock min tur att lotsa Boogie genom hennes första uppvärmingsklass, en gruppklass. På framridningen känns hon jättefin, alert och mjuk. Inne på arenan är hon fin längs hela fyrkanstspåret förutom var gång vi passerar publikläktaren där hon får sina sedvanliga psykbryt. Det känns dock redan från början att det är mildare varianter på psykbryt än förra året. Jag rider hela klassen på två händer med fokus på att mest ignorera och jobba framåt. ”Hålla henne stadigt i handen” så att säga. För vart varv blir psykbrytet mindre, för att sedan öka igen när vi får byta varv. Kufiskt det här med hästar och hur saker blir som nya igen när man tittar med andra ögat…

Under eftermiddagen anländer även Anki, så hon får guida Boogie genom hennes andra uppvärmingsklass. Tyvärr var det fullt i Paid Warmup Trail, så hon har fått en plats i Paid Warmup Reining istället. Det innebär 5 egna minuter på en helt tom arena, inga bommar eller andra Trailprylar till hands. Anki trixar hit och dit längs publikläktaren, och det är med blandade känslor jag konstaterar att hon får några mindre psykbryt även med Fröken…

 

Boogie brukar aldrig gnägga hemma, men på tävlingsplatsen håller hon och Cladden på att ropa på varandra stup i ett. Boogies otränade stämma är redan sprucken…

Uppe i stallet pussas och slaskas det även på Blixten, som annars hemmavid betraktas som en ohängd finnig odåga.

 

Mammorna tar en öl i solen. Sedan tittar vi på Paid Warmup Trail och konstaterar att det finns fler än Boogie som får psykbryt inne på arenan. Dock inte Claudia och Moa, som är lika fokuserade som vanligt.

Stuva in packning, lasta häst, åka!

 

Vi brukar stanna och rasta på Eurostop i Örebro. Där finns det gott om plats att svänga runt med transporten samt goda veggoburgare till veggodottern på Max.

Men vad är detta? Knökfullt på parkeringen och folk överallt? Gaaah – skärtorsdag = halva Örebro på just Eurostop! Kallsvett och mycket knixiga manövrar med transporteländet.

 

Så småningom anländer vi till Grevagården utanför Skövde där allt är soligt och fridfullt. Boogie och Claudia blir jätteglada över att se varandra. Tjejerna rider Boogie och Claudia både på utebanan och i ridhuset. Boogie är på tårna men går fint och Ebba är nöjd. Mammorna dricker öl i solen och är också nöjda.

Mindre nöjd är Ebba med att vårt s.k. VIP-rum på Ryttarhotellet innebär dubbelsäng ihop med morsan… Samt en TV med 1 st kanal. Mamman tycker att det går precis lika bra att somna till en kanal som till 30, och att det ligger ungar i sängen är hon ju van med sedan årtionden tillbaka....

 

Nybadad, nyfriserad, inpackad och klar. Just denna bild föreställer Snappy förra året, men så här brukar det se ut.

Vi reser ner på torsdag, på fredag är det uppvärmningsklasser (och utställning, men det slipper små kottedjur från Texas), och på lördag morgon kl. 0800 är det första klassen "på riktigt". Sedan tävlar vi i ditten och datten fram till lunch söndag ungefär.

See ya!

Att göra:Mocka boxBada Boogie (använd showshine schampoo)Klippa bridlepathFläta svansÖva flätning! Packa:Borstar (alla de 3 mjuka och den bruna lite hårdare)HovkratsHovlackPutsdukarHanddukarHelosanJo
dopaxsalvaSårtvättPlåstersprayBomullglycerinspray2
st Sadlar – western + engelskShowpad2 Huvudlag  (enöras råhud samt engelskt, flytta bett från träningshuvudlag)Splitreins (putsa tyglarna först)RomalUllfiltFleecefiltRegntäcke (nytt ouppackat)BenskyddBoots HjälmregnrockLila bunkeHöpåse2 vattenhinkarvattendunkSkottkärraGrep5 skopor Krafft (kan packas i tom mineralhink från loftet)B-vitMineralSaltsten/salt36 kg hösilage1 höbalHuvudlagsväskaKrokar/sadelhängare från loftetlåskabelSadelbockVita pallenHemifrån:ShowkläderShowfiltarHattarBootsEbbas väskaMarias väskaytterkläderSovsäckarKuddarLakanHusgerådKylväs
ka m klamparMobilladdareWalkie talkies

Boogies papper

Tack och lov för påsklovslediga 12-åringar!