I morse var jag och tittade på när Anki red Boogie. Jag brukar passa på att göra det de tisdagar jag inte jobbar på annan ort. Det är väldigt intressant och lärorikt att se sin häst ridas. Jag inbillar mig att det kanske också hjälper mig att lära mig lite mer, om jag utnyttjar alla inlärningskanaler, inkl observationsinlärning.

Anki är en tränare som ger kunderna full insyn i arbetet med hästen. Här finns inget som inte tål att visas upp. För mig verkar det självklart, men jag har förstått att det inte är alla tränare som resonerar så…

Anki är inte klickertränare. Min häst utbildas alltså med ”traditionella” metoder, eller vad man nu ska kalla det. För spännvidden för vad som ryms inom det begreppet är enorm! Från Cottars kärleksfulla fölhantering, till första cuttingtränarens övervåld, till hur man nu tränade henne här i Sverige innan vi köpte henne, och nu hos Anki. Gemensamt för alla tränarna är att de använder sig av negativ förstärkning, positivt straff samt positiv förstärkning för att påverka hästens beteenden. I olika grader och former, och kanske fram för allt, med olika bra timing och kriterier.

För det som gör en skicklig tränare, oavsett träningsmetod, är förmågan att dela upp i mindre delar och sätta rätt kriterier så att träningen fortskrider i lagom små steg, förmågan att tillföra konsekvenser med god timing, att belöna tillräcklig bra och att belöna tillräckligt ofta. Belöna kan här inneha betydelsen – eftergift, vila från uppgiften liksom verbalt beröm, klapp, kli osv.

Jag får ibland frågan hur jag som klickertränare kan låta min häst bli tränad med andra metoder. Men det känns faktiskt inte svårt alls, under rådande omständigheter! Jag tycker Anki är en sån fantastisk hästtränare och ridinstruktör, att det skulle vara omöjligt att avstå från att ta del av hennes kunskaper bara för att hon inte är klickertränare. Dessutom känner jag inte till någon som i dagsläget skulle kunna lära mig och min häst det jag vill att vi ska lära oss, och som samtidigt är klickertränare. (Jo, kanske Alexandra Kurland? Men hon finns inte precis nästgårds.)

När jag tittar på Anki och Boogie så njuter jag av att se min häst ridas av en skicklig tränare. En person som gör arbetet enkelt, begripligt och förutsägbart för hästen. På drygt 1 ½ år har vår häst gått från spänd, försvarsinriktad, omusklad och allmänt vrång, till mjuk, följsam, avspänd och samarbetsvillig. Hon börjar bli stark och muskulös, orkar hålla ihop kroppen och bära upp sig själv och ryttaren. För ett år sedan behövde vi en hel åker för att få plats med stora volter i förvänd galopp som hon rusade sig igenom för att orka med. Nu galopperar hon lugnt och håller rytmen på små åttametersvolter även i förvänd galopp. Och hon är avslappnad och tillfreds med livet!

Jag hade aldrig kunnat åstadkomma det själv med klicker och två ton morötter. Inte för att det inte går, utan för att jag inte kan tillräckligt mycket om RIDNING. (Däremot har jag på alldeles egen hand producerat en fenomenal liten skogsmulle-Boogie som älskar att klättra över klippor, hoppa från avsatser, krasa is under hovarna och hoppa över vårbäckar.  Enkla, klickbara beteenden som jag begriper hur man får fram J )

Inom klickervärlden kan jag uppleva att man ibland är väldigt snabb att fördöma andra sätt att träna. Det är förståeligt. Dels har många av oss tråkiga upplevelser av att själva bli ifrågasatta när vi valt att byta inriktning. Dels är det otroligt frustrerande att bevittna träning som man upplever strider mot ens egna (nyvunna) etiska värderingar. Det är ofta när man själv nyligen gjort ett paradigmskifte som man är som mest dogmatisk. Jämför bara med folk som nyligen blivit frälsta, eller gått med i Viktväktarna, eller precis blivit föräldrar till sitt första barn. Man får dock påminna sig om att vi alla befinner oss i ständig utveckling. Det jag själv gjorde för tio eller tjugo år sedan var det jag då tyckte var det bästa, och för hunden schysstaste, sättet att träna. Som Ellen Ofstad så klokt sa när någon försökte få henne att uttala sig om en annan hästtränares träningsvideo: ”Jag skulle själv inte vilja bli bedömd idag för det jag gjorde för tio år sedan”

Det jag själv numera blir mest illa berörd av är dåligt utförd träning, oavsett metod egentligen. Med oklara kriterier, dålig timing och en massa oförutsägbarhet för djuret. Är det något som är stressande för både människor och djur så är det när utfallet av ett beteende är ovisst. Självklart tycker jag fortfarande att det är väldigt otrevligt och helt förkastligt när våld används och när djuret visar tecken på rädsla och stress. Men skickligt utförd negativ förstärkning får mig inte att gå i taket. Tvärtom kan jag faktiskt tillåta mig att bli imponerad av en tränares kompetens och fingertoppskänsla.

Därför hade jag verkligen sett fram emot att gå kurs för Andrew McLean. Det blev pga av jobb inte av, och när jag nu följer eftermälet i diverse bloggar, t ex Ann-Louises och Carolinas, så tror jag inte att jag hade blivit imponerad. Tvärtom. Men som Carolina skriver så var det också många hästägare som kände sig oerhört tacksamma och glada över vad de fick lära sig. Alla har inte intresse av att byta till klickerträning. Att då istället få lära sig bruka de verktyg man vill använda, dvs negativ förstärkning och positivt straff, så effektivt som möjligt är nog så viktigt. Men man måste inte krångla till det och söka på andra sidan världshaven! Man kan åka till Bålsta istället…

 

Carolina F

25 mars 2009 09:37

Mycket välskrivet inlägg som alltid! Jag håller definitivt med dig i dina funderingar. Ovetandes om din text skrev jag ett inlägg sent igår om att se världen i svart-vitt som jag upplever ligger lite i linje med detta.

Appropå Andrew så tror jag kanske att det starkaste incitamentet att söka på andra sidan världshaven är hans unikt goda teoretiska förankring. Att åka till Bålsta låter dock väldigt frestande! Kanske dags att fråga mina hästar om det är OK om matte byter ridinriktning till western…

http://klickerhastar.blogspot.com

 

Ann-Louise

25 mars 2009 19:49

Exakt Maria. Jag kan också tycka att tränare som använder korrigering är ok även om jag försöker undvika det. Däremot måste djuret ha en chans att lyckas.
Det spelar ingen roll vilken "lära" man tränar dåligt utifrån och tvärt om.....

http://hppt://hastochhund.bloggagratis.se

 

Jenny Wibäck

25 mars 2009 22:32

Visst är det så att en hund hos en skicklig tränare som använder otrevliga straff och negativ förstärkning förmodligen har det bättre än en som aldrig lyckas få till vare sig det ena eller andra, utan BARA är arg och dum. Men - OM man är riktigt skicklig på timing och kriteriesättning, då kan man ju lika gärna tillämpa PF och NS!

Rent ideologiskt har jag betydligt svårare för de som på ett väldigt medvetet plan och med "skicklighet" använder elaka metoder gentemot djuren, jämfört med dem som gör det i brist på kunskap om alternativ.

Ju duktigare man blir på belöningsteknik, desto färre anledningar får man att korrigera!

http://www.vovpedagogik.dinstudio.se

 

Tina

29 mars 2009 17:57

Idag har jag deltagit på s k traditionell lydnadsträning och inser varför jag inte klarar av den här locka/hjälpträningen. Jag hade hopplöst svårt att hålla reda på var jag skulle hålla gobiten, böja på knäna, placera högerbenet osv. Nä tacka vet jag när hunden själv får göra jobbet. Me njag håller med dig, med en som behrskar tekniken hade det säkert blivit bra träning. Men det jag saknade mest är det här som du gör, förklarar noga hur man ska göra och varför. Det minns jag från de kurser jag gott tidigare att man liksom glömmer bort på många traditionella kurser. Man bara kör. Det är väl det som är tjusningen med klickerträning, det är genomtänkt och välplanerat, oftast i alla fall ;)

http://workinglabs.wordpress.com

 

Morten Egtvedt

1 april 2009 09:05

Du skriver så bra, Maria! Her var det mange veldig gode poenger. "Tradisjonell" trening rommer veldig mange forskjellige metoder - akkurat som "klikkertrening" også etterhvert faktisk også inkluderer veldig mange forskjellige måter å trene på. Men evnen til å dele opp treningsmålet, sette gode kriterier, bra timing etc er alltid viktigere for resultatet enn selve filosofien. Og det sitatet til Ellen er en god påminnelse...

http://www.hundetrening.no

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...