Alla inlägg den 24 mars 2009

Av Maria - 24 mars 2009 20:51

 

I morse var jag och tittade på när Anki red Boogie. Jag brukar passa på att göra det de tisdagar jag inte jobbar på annan ort. Det är väldigt intressant och lärorikt att se sin häst ridas. Jag inbillar mig att det kanske också hjälper mig att lära mig lite mer, om jag utnyttjar alla inlärningskanaler, inkl observationsinlärning.

Anki är en tränare som ger kunderna full insyn i arbetet med hästen. Här finns inget som inte tål att visas upp. För mig verkar det självklart, men jag har förstått att det inte är alla tränare som resonerar så…

Anki är inte klickertränare. Min häst utbildas alltså med ”traditionella” metoder, eller vad man nu ska kalla det. För spännvidden för vad som ryms inom det begreppet är enorm! Från Cottars kärleksfulla fölhantering, till första cuttingtränarens övervåld, till hur man nu tränade henne här i Sverige innan vi köpte henne, och nu hos Anki. Gemensamt för alla tränarna är att de använder sig av negativ förstärkning, positivt straff samt positiv förstärkning för att påverka hästens beteenden. I olika grader och former, och kanske fram för allt, med olika bra timing och kriterier.


För det som gör en skicklig tränare, oavsett träningsmetod, är förmågan att dela upp i mindre delar och sätta rätt kriterier så att träningen fortskrider i lagom små steg, förmågan att tillföra konsekvenser med god timing, att belöna tillräcklig bra och att belöna tillräckligt ofta. Belöna kan här inneha betydelsen – eftergift, vila från uppgiften liksom verbalt beröm, klapp, kli osv.

Jag får ibland frågan hur jag som klickertränare kan låta min häst bli tränad med andra metoder. Men det känns faktiskt inte svårt alls, under rådande omständigheter! Jag tycker Anki är en sån fantastisk hästtränare och ridinstruktör, att det skulle vara omöjligt att avstå från att ta del av hennes kunskaper bara för att hon inte är klickertränare. Dessutom känner jag inte till någon som i dagsläget skulle kunna lära mig och min häst det jag vill att vi ska lära oss, och som samtidigt är klickertränare. (Jo, kanske Alexandra Kurland? Men hon finns inte precis nästgårds.)


När jag tittar på Anki och Boogie så njuter jag av att se min häst ridas av en skicklig tränare. En person som gör arbetet enkelt, begripligt och förutsägbart för hästen. På drygt 1 ½ år har vår häst gått från spänd, försvarsinriktad, omusklad och allmänt vrång, till mjuk, följsam, avspänd och samarbetsvillig. Hon börjar bli stark och muskulös, orkar hålla ihop kroppen och bära upp sig själv och ryttaren. För ett år sedan behövde vi en hel åker för att få plats med stora volter i förvänd galopp som hon rusade sig igenom för att orka med. Nu galopperar hon lugnt och håller rytmen på små åttametersvolter även i förvänd galopp. Och hon är avslappnad och tillfreds med livet!

Jag hade aldrig kunnat åstadkomma det själv med klicker och två ton morötter. Inte för att det inte går, utan för att jag inte kan tillräckligt mycket om RIDNING. (Däremot har jag på alldeles egen hand producerat en fenomenal liten skogsmulle-Boogie som älskar att klättra över klippor, hoppa från avsatser, krasa is under hovarna och hoppa över vårbäckar.  Enkla, klickbara beteenden som jag begriper hur man får fram J )


Inom klickervärlden kan jag uppleva att man ibland är väldigt snabb att fördöma andra sätt att träna. Det är förståeligt. Dels har många av oss tråkiga upplevelser av att själva bli ifrågasatta när vi valt att byta inriktning. Dels är det otroligt frustrerande att bevittna träning som man upplever strider mot ens egna (nyvunna) etiska värderingar. Det är ofta när man själv nyligen gjort ett paradigmskifte som man är som mest dogmatisk. Jämför bara med folk som nyligen blivit frälsta, eller gått med i Viktväktarna, eller precis blivit föräldrar till sitt första barn. Man får dock påminna sig om att vi alla befinner oss i ständig utveckling. Det jag själv gjorde för tio eller tjugo år sedan var det jag då tyckte var det bästa, och för hunden schysstaste, sättet att träna. Som Ellen Ofstad så klokt sa när någon försökte få henne att uttala sig om en annan hästtränares träningsvideo: ”Jag skulle själv inte vilja bli bedömd idag för det jag gjorde för tio år sedan”

 

Det jag själv numera blir mest illa berörd av är dåligt utförd träning, oavsett metod egentligen. Med oklara kriterier, dålig timing och en massa oförutsägbarhet för djuret. Är det något som är stressande för både människor och djur så är det när utfallet av ett beteende är ovisst. Självklart tycker jag fortfarande att det är väldigt otrevligt och helt förkastligt när våld används och när djuret visar tecken på rädsla och stress. Men skickligt utförd negativ förstärkning får mig inte att gå i taket. Tvärtom kan jag faktiskt tillåta mig att bli imponerad av en tränares kompetens och fingertoppskänsla.


Därför hade jag verkligen sett fram emot att gå kurs för Andrew McLean. Det blev pga av jobb inte av, och när jag nu följer eftermälet i diverse bloggar, t ex Ann-Louises och Carolinas, så tror jag inte att jag hade blivit imponerad. Tvärtom. Men som Carolina skriver så var det också många hästägare som kände sig oerhört tacksamma och glada över vad de fick lära sig. Alla har inte intresse av att byta till klickerträning. Att då istället få lära sig bruka de verktyg man vill använda, dvs negativ förstärkning och positivt straff, så effektivt som möjligt är nog så viktigt. Men man måste inte krångla till det och söka på andra sidan världshaven! Man kan åka till Bålsta istället…

       

Av Maria - 24 mars 2009 17:01


Att ta med hästen på skogspromenad är ett himla trevligt sätt att umgås på. Speciellt när man har en häst som är duktigare på "Gå fint i koppel" än de flesta hundar. Boogie traskar med, över, under och igenom allt - precis som en hund. Hoppar upp och ned för klippkanter, över vårbäckar och igenom täta snår när matte slarvat bort stigen.

Ibland kommer hon med diskreta förslag om andra vägval när det blir brötigt. Hon tittar liksom menade åt det hållet. Om det ser bra ut tar vi hennes förslag. Andra gånger bestämmer jag att vi ska fortsätta i mitt spår. Det känns som om vi samarbetar och bygger upp förtroendet emellan oss. Men tänk om jag egentligen underminerar mitt ledarskap när jag låter henne komma med förslag?

Frankly, my dear, I don't give a damn!


Av Maria - 24 mars 2009 16:58

Respektlösa Bengan tog en "genväg" till frukosten!

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards