AK

2 mars 2009 19:36

I hundvärlden verkar det vara extra viktigt att stirra sig blind på meriter...lite tröttsamt.
Ha en skön måndagskväll!

Tina

2 mars 2009 21:37

Ja meriter i sig är inte mycket att komma med. Det finns instruktörer som tävlat på SM och VM nivå men som bara befattar sig med en viss typ av hundar. Vad har de för kunskaper att ta sig ann en hund som inte följer mallen, som kräver ett annorlunda tänk. Nu menar jag inte att det är fel med meriter men det finns så mycket annat som är viktigt.

Nina Eide

3 mars 2009 11:04

Kunne ikke vært mer enig! Meritter er ikke alltid smmenfallende med de egenskaper en god instruktør/coach burde inneha. Altfor ofte har jeg opplevd at egne meritter overhodet ikke sier noe om pedagogiske forutsetninger. Det hjelper svært lite å kunne trene egen hund om man mangler evnen til å formidle og stimulere. Altfor ofte bærer instruksjon preg av nettopp INSTRUKSJON. Ofte syntes jeg utfallet blir nærmest ubetydelig, eleven har snarere kun gjort som "fortalt" enn utviklet en egen forståelse eller autentisk kunnskap.En god instruktør stimulerer til egen kunnskapstilegnelse, refleksjn, erfarings dannelse samt et bevisst forhold "hvorfor og hvordan". Skal læringen bli varig må eleven få en aktiv rolle, ikke kun i utførelsen av momentene men også på det kognitive planet!Dette forutsetter reelt teamarbeid, ikke et læringsmiljø der kommunikasjonen går èn vei- med èn aktiv og èn passiv part!
Som du påpeker må vedkommende ha det tekniske øyet, være visuelt verbal samt inneha engasjement. Minst like viktig er derimot også egenskapen til det å stimulere til refleksjon. Det er ikke tilstrekkelig å ha mye kunnskap om trening av hund, men man må også lære hvordan man ønsker å handle, hvorfor en ønsker dette, samt være i stand til å revurdere sine beslutninger og innfallsvinkler underveis. Uten et reflektert og bevisst forhold til egen trening vil dette derimot bli vanskelig.

Jenny W

3 mars 2009 14:33

Har själv reflekterat mycket över detta. Många av mina - på olika sätt - viktigaste träningskompisar har inte "höga meriter" i bagaget. Hundvärlden är lite speciell -

forts. från Jenny W

3 mars 2009 14:36

...kom åt "enter" lite för snabbt;-)
Hundvärlden är lite speciell med just detta. När jag själv utvärderar en instruktör går jag framförallt på den känsla jag får under själva träningen. Om jag trivs, har roligt och tror på det jag gör så finns tre grundförutsättningar som är viktiga såväl för mitt eget, som för hundens, lärande!

Emelie

3 mars 2009 16:12

Så bra skrivet!! Min högsta egna önskan är att få träna i närheten av Yannick Tregaro- och nej, han är som bekant inte hundtränare över huvudtaget. Jag vill ha en tränare som har det tekniska ögat, som kan titta efter detaljer om de bara fått dem beskrivna för sig, och som kan konsten att fokusera på en sak i taget.

Maria Y

4 mars 2009 16:03

Tack för kloka synpunkter!
Håller med Nina att jag glömde att få med förmågan att stimulera till egen reflektion!
det är superviktigt!
Men sedan finns det lägen där jag inte vill reflektera så mycket, utan faktisk bara coachas till att göra! Det handlar fram för allt om vissa aspekter av ridningen där det helt klart funkar bättre om instruktören fokuserar på att programmera om mina muskelminnen snarare än att stimulera mina kognitiva funktioner ;-)

Nina Eide

5 mars 2009 09:22

Ja det er sant og gjelder ikke bare ridningen. Ofte lærer vi kroppen "unoter" det senere er vanskelig å bli kvitt. Dette krever MYE arbeid. Til tross for dette mener jeg derimot de aller fleste instruktører er flinke til å INSTRUERE i forhold til hvordan det rent skal SE UT! Hva vi skal gjøre rent motorisk. Altfor ofte syntes jeg dette blir hovedfokus og går på bekostning av annet.
Dette er derimot svært subjektivt og kan hende er feilaktig.
Jeg holder kurser selv og opplever altfor ofte at deltakere bare HANDLER, uten å ha en tanke bak hva de gjør.
Alle instruktører har vel sine sterke og svake sider. Kan hende jeg er altfor lite flink til å programmere muskelminnet ;)

Maria Y

6 mars 2009 13:04

Nina:
jag håller med - delvis :-)
De flesta instruktörer - gäller både häst och hund - har en klar bild av hur det färdiga beteendet hos djuret ska se ut. Relativt få är duktiga på att jobba med förarens/ryttarens motorik. Å motoriken har stor betydelse, självklart i ridning, men även i hundträning!
Väldigt vanligt problem för hundtränare är t.ex att man "blockerar" sitt klick med andra vilseledande kroppsrörelser.(Förberedande belöningsrörelser t ex.) Då spelar det ingen roll hur "rätt" man tänkt eller hur goda avsikter man har, effekten blir ändå inte den avsedda.

Walter

7 mars 2009 15:41

Kul! William "vår vän normalfördelningen" S Dockens III har jag inte sett sedan jag läste psykologi i Uppsala runt 1994. När vi sedan blev med häst och jag gick en kurs med Ellen Ofstad så fick jag en praktisk koppling till det teoretiska, och allt föll på plats!