Måste den som ska vara min tränare/instruktör/coach själv ha presterat bättre än jag, för att ha något att tillföra min träning?

Inom idrottslivet finns otaliga exempel på personer som är väldigt duktiga, framgångsrika och respekterade tränare utan att själva ha utövat sporten på elitnivå. Personer som är skickliga observatörer, visionärer och pedagoger och därigenom kan utveckla både enskilda utövare och sporten som helhet.

I hundvärlden läggs gärna fokus på instruktörens egna tävlingsmeriter. Naturligtvis är det ganska troligt att jag som tävlingsförare borde kunna lära mig ett och annat av någon som fört upp ett flertal hundar till SM-nivå. Men det är inte automatiskt givet att någon som själv är skicklig på att träna egen hund också är duktig på att förmedla denna kunskap till andra.

Det KAN faktiskt vara så jag har större nytta av att träna för Instruktör §§§ som ”bara” kommit till högre klass med sina hundar, men som har ett bra öga för tekniska detaljer, ett stort engagemang och en fantastisk förmåga att i ord förmedla sina idéer, jämfört med Instruktör ###, som visserligen tävlat på 7 SM med 3 olika hundar, men som har väldigt svårt att överföra kunskapen från sina händer till mina.

Gör mitt eget elittävlande mig till en bättre instruktör? Absolut!

Har jag blivit en bättre barnpsykolog sedan jag fick egna barn! Absolut! 

Men skillnaden ligger egentligen inte i den tekniska kunskapen, utan mer i känslan, tryggheten i:

 ”Been there, Done that, Got the T-shirt!” 

Så det ger mig mer trovärdighet att inte ”bara vara popcornägare” (förlåt älsklingar, ni är helt underbara och har förmodligen lärt mig oerhört mycket mer än elitrottisarna!) 

I föräldrarådgivning har jag säkert lättare att nå fram med exakt samma budskap nu som 40+mamma än jag hade som 25-årig barnfri.

Sannolikt underlättar det för klienter att faktiskt ta till sig den kunskap jag vill förmedla, om de inte samtidigt är upptagna med tankar av typen:

Vad kan jag lära mig av någon som

 inte har tävlat elitbruks / inte har egna barn 

Men när jag själv letar efter ny vägledning och inspiration tittar jag idag* på helt andra meriter än tävlingsresultat. 

Jag söker det skarpa, observanta, TEKNISKA ÖGAT! Jag vill också ha någon som är VISUELLT VERBAL, dvs någon som kan förmedla vad de har sett och vad de vill se, på ett sätt som planterar den bilden även i mitt huvud. Så att mitt beteende förändras och träningen går framåt.  Självklart vill jag ha ENGAGEMANG. Lite VÄRME och HUMOR är ju heller inte fel!

*Om jag hade tänkt så för 17 år sedan, och verkligen lyssnat på en amerikansk professor på psykologlinjen, så hade jag blivit en väldigt tidig klickertränare! Men då inbillade jag mig tyvärr att någon som bara höll på med familjens berner sennen inte hade så mycket att tillföra meriterade bruksförare som mig själv...

William S Dockens III