Åsa

18 februari 2009 19:31

Jätteintressant!
Jag har fram till nu envist hävdat motsatsen, jag har flera gånger sett hästar lära sig både krubbitning och vävning av varandra...Liksom bära på grenar, hoppa över vattenhinder, krossa is med framhovar osv. Kanske är det beteenen som kommit fram iallafall, men det har varit (enligt min tolkning) VÄLDIGT tydligt ibland. Jag lägger mig inte platt riktigt än, men en god tankeställare har jag definitivt fått!

Maria Y

19 februari 2009 11:51

Åsa:
Funderar högt: Tycker att det är skillnad på stereotypier, dvs beteenden vars enda funktion är stressreducering, och hoppa över hinder, krossa is o liknande. Krossa is med hoven tror jag är "hardwired", dvs har ett överlevnadsvärde. Följa efter flocken som hoppar över något likaså.
Om flera hästar i ett stall utvecklar stereotypier tror jag det handlar om att hästhållningen i det stallet inte ger tillräckligt med utlopp för naturliga beteenden som rörelse, tuggbehov, social samvaro, avkoppling osv. Att inte precis alla hästar i stallet drabbas handlar om att det troligen även finns någon medfödd sårbarhetsfaktor också.
Men att hästar i ett stall med god hästhållning skulle smittas av en ny häst med ovanor har jag aldrig trott. Däremot hade jag kanske väntat mig att det skulle kunna smitta i den beskrivna studien där de tillbringade så mycket tid i boxarna.

Åsa

20 februari 2009 09:09

Helt enig, där är skillnad på beteende och beteende, och hästhållningen är en major factor.
De stall där jag sett just stereotypier utvecklas har varit stall med dålig hästhållning, där hästarna inte fått komma ut eller bli ordentligt aktiverade på annat sätt. Exempel: Jag jobbade ett år i frankrike på en ridskola och tog med min egen häst som var inbiten vävare sedan föl (säger en del om hur hans földom var tyvärr). De hade inte samma syn på hagvistelse som jag, så alla lektionshästarna stod i boxarna på sin "lediga" tid. De hade uteboxar i två rader mittemot varandra med fritt att sträcka ut huvudet: som gjort för att väva...Innan min häst kom dit vävde ingen häst vad jag kunde se under två månader. Trots att jag hade min häst i hage så mycket som möjligt, så vävde han ändå när han kom in. Efter tre veckor hade de tre hästar som stod mittemot honom börjat...Slump? Kanske. Dålig hästhållning? Garanterat!
Jag har också sett två fall där just vävandet har smittat från mor till föl, kanske är där en ärftlig faktor? Eller så är just vävandet mer smittsamt?
Krubbitning spred sig som en löpeld under en period i mina barnaårs ridskola, och utgick alltid från en och samma häst till hans grannar. De stod i spilta - lääänge sedan...
Min nuvarande häst gör någon typ av föltuggning i luften (ser ut som en kamel), lite skrämmande hur hårt ett sådant stressbeteende sitter djupt rotat och aldrig riktigt försvinner, trots att han sedan flera år lever ett omväxlande hästliv i stor gräshage.

Åsa

20 februari 2009 09:15

En tanke till: kan det vara så att en häst som redan är understimulerad sedan en längre tid är mer benägen att "härma"? Hästarna i försöket hade som jag förstår det ett bra hästliv före och efter studien. Där jag sett det hända har ju hästarna varit passiviserade sedan år tillbaka...