I senaste numret av Hundsport fortsätter deras lydnadsskribent Anna Jansson sina utläggningar om tävlingslydnadskurser. Nu berättar hon om det besök hon gjorde på kursen i Tävlingslydnad Steg 3 som jag hade  före jul.

Vad ska man säga - att journalistik är svårt?

Skribenten stannade inte så länge i vårt utkylda ridhus där deltagarna jobbade i smågrupper med baklängeskedjning av fritt följ för uthållighetsträning.

I reportaget skriver hon att hon gick för att deltagarna inte var bekväma med hennes närvaro. Hmm, jag misstänker att det snarare handlar om att kursdeltagare på Canis-kurser är så måna om att använda sin träningstid till just hundträning att de inte gör sig tid till att snacka med en reporter som dyker upp mitt i deras pass! Eller vad säger ni som var med?

Lite spännande också att namnet Canis inte förekommer någonstans i hennes beskrivning av kursen...

I mitt nygamla liv som regelbunden löneslav ingår även vissa lediga helger. Helger som alltså varken är bokade för stalltjänst, hästkurs eller hundkurs, och således kan användas för umgänge!

Så i helgen lånade vi ut hästen, bad grannarna mata katterna och åkte och hälsade på våra kompisar, fam W i Lidköping. Bara för att snacka, gå långpromenader med hundarna och äta god mat.  Barnen leker, hundarna minglar fint och ingen tittar på klockan. Magiskt!

Fam W tyckte dock att någon inbokat aktivitet måste man ha, så de hade bokat bowlingbanor en timme på lördag eftermiddag. Jag har inte bowlat sedan en misslyckad skolutflykt på mellanstadiet, så jag var kanske lite skeptisk till en början. Men det var jättekul! En väldigt rolig aktivitet att göra tillsammans, barn och vuxna. Barnen hade kanter som kom upp och höll deras klot på banan. Det hade jag också behövt!

Men jag var väldigt nöjd med att göra dagens största förbättring mellan serie 1 och serie 2!

Man ser ganska rolig ut när man bowlar, och det beror inte bara på de knasiga skorna!