Westernbutiker fanns det förstås gott om, både vad gällde kläder och hästutrustning. Detta var dock cutting & roping country, så utbudet var inte alltid anpassat för allroundryttarens behov av glitter, glamour och mjuka verktyg...

Berömda Leddy's i Fort Worth skryter med att det är här presidenten köper sina gåvor till utländska statschefer.

Eftersom de handgjorda bootsen kostade från 999 USD nöjde jag mig med att titta...

Jag kände mig mer hemma på David's som sålde vanliga hederliga Ariat och Justin till överkomliga priser. Den oerhört hjälpsamma expediten var dock bekymrad över att jag ville ha så "tråkiga" boots. Bara helbruna, när det finns rosa och orangea skaft?

Sedan skickade Marilyn mig till Teskeys.

Därinne stannade jag så länge att personalen frågade om jag mådde bra...

Men det fanns ju en del att titta på. Lokalen sträcker sig lika långt åt andra hållet också med en kläd-, boots och smyckesavdelning.

Här började jag förstå varför killen på David's tyckte att jag var lite begränsad i mina färgpreferenser...

Städerna Fort Worth och Dallas flyter nästan ihop. Medan Dallas skryter med bank och affärsliv, hyllar Fort Worth sitt förflutna som sista utpost för The Chisholm Trail och boskapsdrivning till nybyggarna västerut. När järnvägen kom blev staden ett centrum för boskapstransporter, slakt och kötthantering samt boskapsmarknad.

Idag är "The Stockyards National Historic District" ett slags levande museum, så där spenderade jag en halvdag bland kossor, cowboys och affärer.

Main street

Vart ska den här killen då?

Aha - fickparkera!

Två gånger dagligen "driver" man ett litet gäng Longhorns genom området för att roa oss turister.

Men den här killen ger ordet cowboy en ny innebörd!

Före detta glädjehus, numera Bed & Breakfast

Ett fint litet vagnsmuseum

En bevarad nybyggarstuga

 Pensionerade fölston

När man inte längre är produktiv i aveln så blir man inte korv på den här ranchen! Man får istället gå med sina gamla väninnor i pensionärshagen. Den ligger nära stallet så att man kan få kraftfoder och få tillsyn flera gånger om dagen. (Alla hästar oavsett ålderskategori har fri tillgång på grovfoder).

 Little Bo Badger

Boogies pappa är den första man möter när man kommer in på gården. Varningsskyltarna på lösdriften beror inte på att han är farlig på något vis.(Han är en väldigt sällskaplig, vänlig och cool kille). Det är sådant man måste sätta upp i USA för att inte bli stämd om någon kommer på besök, snavar på en kratta och sen stämmer fastighetsägaren.

  En goosenecktrailer, som väl får betraktas som en cool raritet hos oss, ingår förstås i standardutrustningen overthere.

Men till vardagsförflyttningar är det en sån här som gäller. I sommarhettan är det skönt att känna fartvinden fläkta i man och svans.

Jerry Lee

En riktig ranchhund måste man också ha. Den här ansökte själv om jobbet genom att vandra in på gården en dag för några år sedan och helt enkelt slå sig ner. Marilyn och Gary var rädda att den stora hunden av okänt ursprung skulle vara farlig för hästarna och kelgrisarna mopsen och bostonterrriern. Så de gjorde sitt bästa för att jaga bort honom, men med envishet och uthållighet övertygade han dem om att han faktiskt var deras hund. Idag är han en mycket älskad arbetskamrat som håller koll på det mesta. Letar man efter Marilyn på gården, behöver man bara titta efter Jerry Lee, så finns hon inom 10 m radie.

När man ser honom i rörelse är det mycket belgisk vallhund över honom. Den gråa nosen till trots är han bara ett par år, han var unghund när han dök upp.

Gästhus

Har man för att kunna ta emot hästspekulanter, stoägare och andra  gäster. Alla byggnader på gården ser ut som plåtskjul från utsidan, men är mysigt ombonade på insidan. I gästhuset var cowboy-temat genomgående i minsta detalj :-)

Notera det longhorn-mönstrade tyget

Jag som haft så roligt åt inredningsprylarna i våra westernkataloger och undrat vem i hela friden som inreder huset på det viset...