Det var en gång en familj med två små flickor. Under dagis-epoken firades Lucia genom att alla fick vara precis vad de ville i Luciatåget. Alla dagisets små flickor (och en och annan pojke) ville vara Lucior, så familjen inhandlade två kompletta Lucia-kronor för att alla skulle vara nöjda och glada i juletid.

Åren gick och skol-epoken inleddes. På skolan firas Lucia genom att årskurs tre har ansvar för Luciatåget. Familjens Lucia-kronor kröp längst in ett skåp och samlade damm i väntan på den stora dagen. Den lät dröja på sig då dotter nummer ett inte ens ville delta i Lucialottningen när hon gick i trean.  Först när dotter nummer två, flera år senare, modigt stoppade sin lapp i frökens urna och hade den makalösa turen att bli  utdragen först, så blev dags för familjen att återigen utrusta en Lucia.

Med två stycken kronor i förråden borde just den biten inte bli något bekymmer, eller hur? Fokus lades i stället på att hitta och stryka särk i lagom storlek. 

Några dagar innan det stora evenemanget monterade barnafadern batterier  i en krona och hmm, fick visst fixa och trixa lite för att få ihop fem fungerande ljus. Fanns ju reservdelar att ta av, så det gick ju bra. Med lite tejp. Förutom att ljusen lyste lite olika mycket.

Väldigt olika, tyckte mamman. 

Äh, det duger, tyckte pappan. Men mamman sov lite dåligt och oroade sig för att familjens sista lilla lucia skulle sprida ett ossymmetriskt sken över scenen i gympahallen.

I smyg inköpte hon en sprillans ny krona på ICA för 59 kr. Samt kastade de gamla tejpade riggarna, som annars ändå bara skulle samla damm i ett skåp igen.

Ett förväntansfullt åk3-barn begav sig till generalrepetitionen med nystruken särk och sidenband, ny symmetriskt skinande krona och en liten påse extra batterier och glödlampor - utifall att. Mamman tyckte att hon var himla fiffig som tänkt på den detaljen.

Sedan konsultade mamman i väg till angränsande landsting och på hemvägen gav det sig inte bättre än att hon hamnade i full snöstorm och fick krypköra i timmar. Då nåddes hon av ett förtvivlat nödrop från ledset luciabarn:

 "Ett ljus är sööönder! Det funkar inte, och Fröken säger att ni måste fixa det genast annars bliiiiir det inget lucia!"

I bakrunden mullrade pappan att batteribyte och lampbyte inte hjälpte, det måste till ett nytt ljus och var tusan var den andra kronan? Att nuvarande krona är helt ny och att de två andra åkt i soporna väljer mamman att inte nämna. Hon rattade i stället om kursen mot närmaste Coop Forum som har öppet till 22, och som även tidigare  räddat livet på konsultmammor som försenats ute på upplandsprärien.

Coop Forum hade inte bara luciakronor, de hade dem på rea -  halva priset! Lysande, tyckte mamman ända tills hon kom hem och upptäckte att dessa ljus inte alls passade i hålet på den andra kronan. Coop Forum har  liksom sitt eget fabrikat! Inga problem, vi tar väl hela Coop forum-kronan då, även om den är lite kitchigare i färg och form. Ska bara måtta till storlek och spänna. Nähä - blev för trångt, ska bara öppna och spänna ut. Plopp, där lossnade plastpiggarna som ska låsa halva-priset-kronan och den går nu inte att fästa ihop längre. Jaha - nu har vi en krona med ett ljus som inte funkar alls och en krona med fem ljus som funkar men som inte går att spänna fast på huvudet. Lite assymetriskt lussesken framstår nu som ett väldigt attraktivt alternativ. Om inte sopbilen kommit punktligt i tisdags och hämtat...

Nåväl - Ica öppnade klockan åtta och prick klockan nio skred världens sötaste Lucia in i gympasalen! En stolt, rörd och något fattigare mamma hade glömt kameran hemma i hallen.

Förvånad hustru:

Varför hänger golvmoppen på ugnsluckan?

Lika förvånad man:

Va, är det där en golvmopp? Jag trodde det var en grytvante! Men den var inte så bra...

Min nioåring Märta sitter och julpysslar tillsammans med en klasskompis som har  läs- och skrivsvårigheter.

Kompisen textar koncentrerat på ett julkort  och håller sedan  fram det till Märta och frågar: "Blev det här rätt?"

GÅTT NYT ÅR

Märta svarar:

"Du får byta Å:et mot ett O, och göra ett till T på NYTT, men annars var det alldeles rätt!"

Väntar fortfarande på att Tosca ska börja löpa. Det skulle hon gjort i november. Det är ju mammaledighet planerat för henne. Hos uppfödaren, jag är egentligen inte inblandad. Den som är sugen på nåt italiensk kontaktar i stället Fredrika

Mina uppfödarambitioner tog slut innan de började. Jag är visserligen innehavare av Sveriges absolut minsta rottweileruppfödning. Under kennelnamnet Yttermyrens har jag producerat 1 st vansinnigt dyr valp. Jag har skaffat mig tillräckligt med erfarenheter av misslyckade parningar, galna hanhundsägare, dräktighetskomplikationer, dödfödda valpar och kejsarsnitt för att räcka ett helt uppfödarliv.

Så mina insatser denna gång omfattar endast att dagligen kontrollera om Tosca har börjat sitt löp. Det har hon inte. Jag misstänker att hon spar sig till julen....

Medan vi väntar gör jag tappra försök att jobba slut på mig själv. Precis som förra året har de kunder som köper mina psykologkonsulttjänster ( = offantliga sektorn) pengar som tydligen "bara finns"  innan året är slut. Så jag gör mitt bästa för att beta av vårdköer både här och där innan tomten kommer.

Årets julklapp - en psykologutredning?