Kom för sent till stallet så Boogie hamnade väldigt långt ned på hovis att-göra-lista. Därför hann jag aldrig rida :-(

I stället blev det lite roligt uppletande för hundarna. Stella var lite övertänd och tjuvstartade någon gång, samt dödade de sladdrigare föremålen. Tosca gick super! Superlydig, supersnabb och supereffektiv! Jag blev alldeles paff!

Även om då Stella var lite mer okontrollerad så var det en fröjd att följa båda hundarnas sökarbete! Det här är deras givna livsuppgift - springa fort, söka av mark och jobba med luftburen vittring. Det är så härligt att se när de får vind och vänder 180 grader mitt i ett språng. :-)

I stallet vandrade sedan en helt okänd schäfer in. Den verkade glad och trevlig men det blev lite rörigt med upprörda stallkatter, som en tvärhand höga försökte mota ut inkräktaren. Jag kopplade upp schäfern, en ung mörkgrå tik som såg ut att ha sprungit i skogen ett tag innan hon dök upp hos oss. Sedan gick jag runt med henne bland husen men ingen kände igen henne. Hon traskade snällt med och verkade rätt obekymrad över att ha kommit bort. Eftersom vi inte visste hur hon var med vare sig hästar, katter eller andra hundar fick hon vara i en tom box medan vi listade ut hur vi skulle göra. Där la hon sig snällt ned och vilade på torven.

Efter mycket runtkopplande fick jag till slut tala med någon på polisen som kunde tänka sig att ta emot en rapport om upphittad hund. De hade förstås inte resurser att åka ut och hämta hunden. Ville man ha hjälp med chipavläsning fick man åka in med hunden till Uppsala. Eftersom man inte har något "ansvar" för hundar man hittar (eller blir hittad av) kunde man även bara släppa ut den igen! Bortsett från det moraliska ansvar man känner för en upphittad hund, och även om man nu inte skulle råka vara hundälskare själv, så är ju tanken på att släppa lös en okänd större hund bland djur av alla storlekar och arter på en gård rätt befängd!

Tiken fick ligga kvar i boxen medan vi tänkte vidare. Logistiken var lite komplicerad med ca 5 mil till polishuset enkel resa, bilen full av egna hundar (som just idag reste utan bur dessutom), och barn som skulle hämtas på fritids kl 14.

Som tur var dök hundägaren upp i bil någon timme senare. Hunden hade sprungit från en gård några km bort. Den hade inte bott hos nuvarande ägare så länge, det var därför grannarna inte kände till den. Ägaren hade anmält hunden försvunnen till polisen, men förmodligen blivit kopplad till Bålsta, och någon samkörning av uppgifter verkar det ju inte heller finnas resurser till. :-(

Nåväl, det slutade ju bra ändå denna gång. Men man inser ju att chipmärkningen är rätt  värdelös om ens hund skulle springa bort. Det förutsätter ju att hunden hittas av bilburen och engagerad djurvän utan andra åtagande just den dagen.

Här ska införskaffas namnbrickor - ut i fall att!

Väl hemma möttes jag av ett slutskattebesked som gjorde att jag allvarligt funderar över poängen med att jobba över huvud taget! :-(

Sedan gick vi på julpjäs som Ebbas klass gjort. Hon har skrivit manus (baserat på musikalen Footloose) , regisserat, spelade en av huvudrollerna och sjöng solo. Hela klassen var inblandad, i större och mindre roller eller som scenarbetare. Alla var engagerade, samarbetade och kämpade på trots de mindre missöden som hör till en generalrepetition. (Det RIKTIGA framträdandet är i morgon inför hela skolan, men då får föräldrarna inte plats.)

Och vår dotter var faktiskt helt makalös! Som förälder är man förstås partisk, men hon kan verkligen agera och hon kan VERKLIGEN sjunga. Hon sjöng mycket som dagisbarn men sedan dess har hon inte visat minsta tecken på småstjärne/Idol/talangjakts-ambitioner. Så det här var något av en överraskning!

Sedan blev kvällen natt medan jag hade telefonmöte med min bästaste kollega Anna om nästa års TRÄNARkurs. Det blir så roligt att få jobba ihop igen! Trots att det inte genererar så mycket inkomster (som man får behålla).

NU löper hon...

Passar ju perfekt med provtagningar och parningar och skjutsningar hit och dit. Man har ju ändå inget särskilt för sig så här års.