Fredag: Ebba och Moa tränar mycket seriöst på trail. Skritta över bommar, in i boxen, vända ett varv, galopp från stillastående över bommar ut. Om och om igen, tills det sitter. Sedan kikar de på varandra, fnittrar till, och drar några crazy-race runt ridhuset . Öronen ligger slickade på Boogie och hon bara SKA komma först.  Stannar till och pratar lite med oss. Sedan några galna varv till med Simply och Emil i släptåg. Ny fickparkering och småprat. ON&OFF-knappen sitter verkligen där den ska på de här hästarna!

Lördag: Boogie och jag på en lång skogsväg. Vi har redan galopperat flera km. En ny oprövad väg med lång raksträcka och svagt uppåtlut öppnar sig framför oss. Jag bara flyttar fram händerna och ger henne full frihet. Ingen skänkel, inget tryck. Boogie accelererar tills skogen förvandlas till grönt och gult dis runt om oss. Vill jag, kan jag be henne stanna direkt.  Men jag vill inte.

Lördag kväll: Vi ska på musikal i Stockholm, hela familjen. Barnen vill INTE åka iväg! De vill hellre vara hemma och titta på TV, alternativt gå på Halloweenparty. Två timmar senare står två hänförda barn upp i stolsraden och skakar rumpan till Footloose.

Söndag: Boogie ska klippas i år. Ingen aning om hon varit i närheten av en klippmaskin förut. Maskinen brummar och väsnas. Boogie står helt stilla och ser nästan ut som om hon njuter. Vi är klara på 20 minuter, inte ens kinderna är något problem. Mycket möjligt att hon varit med om detta förut. Lika troligt att hon inte har det. Hon bara är sån här!

Stella och Tosca strosar lättade runt i stallet och gläds åt att de inte ska skalas ned. Stallets nya invånare Killer1 och Killer2 (alias Thea och Bengt-Peter), 2 x 3 hekto fullblodstiger, gör sitt bästa för att sätta sig i respekt. De morrar, väser och viftar med klorna så fort hundarna kommer in i deras synfält.  Tosca lyckas de stirra in i ett hörn, hon lägger sig ned och blundar. Upplyfta och stärkta av denna fenomenala framgång bestämmer sig kattungarna för att hundarna nog inte är så farliga i alla fall.  Nu börjar de smyga på hundarna, lägga sig i bakhåll, hoppa fram och hänga sig i svansen. Stella suckar och ruskar på sig, Tosca blundar och låtsas att hon är någon annanstans.

När vi kommer hem är hundarna svimfärdiga och drar långa timmerstockar under köksbordet. Det tar på krafterna att vara så tålmodig och tolerant!