"Vad har ni lärt er idag då?" undrade dottern på telefon.

Hmm....  att:

"Training is a mechanical skill, but do not disengage yor brain! Never stop thinking!"   

"Trainers often get in the way of behavior"

"Do not fear success!"

Helt sant förstås, men instruktionsvärdet känns lite begränsat.  Vet inte vad jag ska göra rent konkret för att bättra mig. Det är väl det vi övar på i praktiken med hönorna.

Vi fick kämpa en hel del med just våra mekaniska färdigheter vid vårt bord idag. Det börjar nämligen bli mycket prylar att hålla reda på nu.

Hönan ska nu picka på en target som sitter på en upprättstående träplatta.

Den ska bara picka när en laserprick är tänd. Den ska vänta i flera sekunder utan att göra något (inte hönors bästa gren) och den ska picka på targeten, inte på den spännande, vibrerande laserpunkten. Med den ena handen sköter man laserpekaren, men den andra klicker och belöning. Vad gäller timing ska man nu se till att bara tända lasern när hönan väntar, se till att släcka lasern om hönan satsar på laserpricken, samt klicka precis när hönan träffar target (om lasern är tänd förstås). Vårt bord valde att lägga en del tid på torrsim, där vi spelade höna åt varandra. Det var nog klokt, med tanke på hur ruggigt svårt det var! Trots det lyckades vi naturligtvis göra alla tänkbara missar som att tända lasern när hönan redan var på väg att picka och klicka när hönan pickade på laserpricken. Fast kanske inte lika många gånger som om vi hade startat direkt med hönorna?

För att inte "förstöra båda sina höns" fick man inte börja på stimuluskontroll på nr 2 förrän nr 1 kommit så långt att de börjat vänta på signalen. Både Ninnies och min rookie-höna behövde dessutom en del mängdträning bara för att befästa targetbeteendet. Fast besluten att inte göra mitt vanliga misstag (med hundarna) att vänta lite för länge med att införa signal, satte jag igång med laserpricken med nr 2 så fort jag fick chansen. Och för en gång skull har kan jag nu skryta med att att ha haft för bråttom med att lägga signal på ett beteende!

När man lägger till signalen låter man först hönan picka på targeten utan förstärkning tills den gör ett uppehåll, och då tänder man lampan och väntar på en ny respons. Min rookie-hönas targetbeteende var inte tillräckligt starkt för att överleva denna utsläckning. Det försvann helt!

På kvällen var det Pizza-kväll och farbror Bob visade filmsnuttar och foton.

Jag längtade hem till mina hundar så jag smet iväg rätt tidigt. Jag bor hos mamma och pappa, så hundarna har det utmärkt med bus på stranden  och en massa uppmärksamhet. Mamma var lite förundrad över hur Tosca EFTER bad i rent, klart siljansvatten kan få för sig att bada en gång till i ett lerigt dike på hemvägen. Har man lagotto får man välja mellan dusch eller koppel på, förklarade jag. (Jodå, man kan säkert klickerträna sin hund att avstå från lerbad eller bara bada på signal. men jag säger som ungarna - "Orka!" )

Hur som helst så har hundarna fullt upp med att passa "sin mormor och morfar", så de är tursamt nog ungefär lika trötta som jag är när jag kommer hem.

 

Carolina F

22 oktober 2008 01:31

Jag är helt förundrad över att du orkar blogga efter så fullmatade dagar! Vi som får följa strapatserna med hönorna så här på avstånd är förståss mycket glada över att du tar dig tid att skriva.

http://klickerhastar.blogspot.com

 

lotta

22 oktober 2008 08:56

haha..Orka!! det hör vi här hemma också..

http://www.juniocola.bloggagratis.se

 

Jenny W

22 oktober 2008 09:12

Tusen tack för att du ger så detaljerade beskrivningar av vad ni gör och av dina reflektioner kring det hela. Superintressant att läsa!

http://www.freewebs.com/hundraprocent

 

AK

22 oktober 2008 12:56

hönsträning verkar skitsvårt, och kul!
Behöver farbror Bob nån påminnelse om positiv förstärkning för tränare kanske? ;)

http://bacillen.wordpress.com

 

Åsa

22 oktober 2008 15:49

Tycker också att farbror Bob kanske verkar vara lite trött och grinig...Men vilken svår och spännande övning med laserpekaren! Undrar om den går att köra på en JRT?

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 

hundgalen

22 oktober 2008 17:21

Har precis betalt första delbetalningen på samma kurs fast i maj 2009 hoppas farbror Bob är gladare då...han kanske känner av hösten;)

http://hundgalen.bloggagratis.se

 

Maria Y

22 oktober 2008 21:33

Ja, det är lite dåligt med PF för tränarna den här gången tycker jag.
Men det är fortfarande väldigt kul och lärorikt.
Tror farbrorn är lite sliten, faktiskt.

 

Maria Y

22 oktober 2008 23:19

Åsa: Säkert! Min ena höna är nästan en terrier! Ann-louise har provat på sina hästar!

 

Tina

23 oktober 2008 10:44

Oj jag blir alldeles matt över hur svåra uppgifter ni får, och djupt imponerad över att ni löser dom. Undras omman vågar anmäla sig till en chicken-camp, gäller att man är rejält utvilad innan.

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...