På söndagen var det upp i svinottan igen för fodring, grooming och framridning. Börjar klassen 8.00 behöver man vara på framridningen kl. 7.00 Anki hade nu två starter i Trail med Boogie, NSBA Open och AQHA open senior. Samma bana i båda, så vi sa på förhand att om hon skötte sig behövde hon bara gå i den första. Det gjorde hon, så gott hon kunde, för det var mycket pinnar och knepiga avstånd. Ingen diskning, men hon kom sist av de tre startande (Anki på sin egen häst Snappy och Moa på Claudia – hihihi).

Så Boogie fick stå över Open senior, och jag fick ta över hästen inför Novice Amateur Western  Horsemanship och Amateur Western Horsemanship.  Hon kändes trött och seg denna dag. Dessutom var hon mycket störd över andra hästar på framridning. Snudd på omöjligt att få henne att hålla tempot när andra hästar skar av hennes linje. Vilket ju sker hela tiden när massor av hästar ska rida fram på en liten yta. Det kändes som ju mer jag red, desto grinigare blev hon, så jag bestämde mig raskt för att bara invänta vår start i stället.

Alla startande in på banan, och nu fanns det så många bekanta att titta på att jag nästan tappade fokus. Stefan på Blixten, Pia på Ila, Linda på Alexa, Bettan på Cattis och Jeanette på Carrie, alla Anki-hangarounds! Lite klurigt i den här grenen är att alla tolkar mönstret på sitt sätt. Som nybörjare kan det vara lätt att tro att någon annan förstått bättre och sedan upprepa deras misstolkning. Men jag tyckte jag var påläst och tänkte hålla mig till min egen plan.

Boogie höll ihop även i denna klass, lämnade gruppen och gjorde det hon skulle i mönstret, eventuellt med nåt huvudkast i galoppfattningen, men inte värre än hemma. Finns ju fortfarande en del träning att göra där! Så det bidde railwork för oss, även denna gång. Nu lyckades vi trava så långsamt så att VI blev omkörda! När det var dags för galopp hade vi massor av plats. Boogie var lite slö, så jag valde att fresta lyckan genom att gasa på. Inga protester. Vi kom sedan 9:a för den ena och 5:a för den andra domarna. Redan innan hade jag bestämt mig för att hoppa över sista klassen om hon skötte sig. Det kändes som om hon var precis på gränsen till vad hon orkade mentalt, och varför pressa ytterligare och få en protest? Hon hade nu genomfört 7 starter, inte diskat sig i någon, placerat sig i 6, varav på rosettplats i 5.  Till och med vunnit en klass! Långt utöver vad vi förväntat oss av vår lilla häst denna gång!

Jag är så glad, så glad för:

• Vår lilla häst! Vi ska ge henne chansen att få känna sig duktig och säker!
• Vår super-tränare Anki!
• Min duktiga tappra groom-dotter!
• Våra underbara stall- och träningskamrater som hejar på och peppar! Och är så lätta och trevliga att umgås med! Till och med när man måste spela 15-spel med packningen i 4 dagar i en överbefolkad husvagn.

 

AK

15 oktober 2008 12:48

Åh vad roligt att läsa!!
Vad duktiga ni är, jag är jätteimponerad!
Å fina är ni på bilden!

http://bacillen.wordpress.com

 

lotta

15 oktober 2008 13:27

phu, nu har jag läst så att ögonen svider ;)

Vad roligt ni verkar ha.
Vad duktiga ni är.krama om din lilla fina häst!

 

Tina

15 oktober 2008 16:15

Stort grattis att ni klarade att genomföra alla tävlingar, ni ser verklgen proffsiga ut du och Boogie. Kul att åka iväg sådär med likasinnade.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Maria Y

15 oktober 2008 20:51

Tack allihopa!
Det var galet roligt att allt gick så bra! Mest för att det känns så skönt i hjärtat när lilla Boogie inte beter sig stressat, utan lugnt kan fokusera på uppgiften. Bilderna är från augusti-tävlingen, det fanns väl tydligen ett och annat fokuserat ögonblick då med ;-) Denna gång hade ingen kameran framme. Och jag struntade i värsta glittret och chapsen, red i jeans och skjorta för att sitta bekvämt om det skulle krånglas. Har beställt film från några ritter så det kan hända att jag lyckas lägga upp dem någonstans...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...