På lördagen var det Novice Amateur trail och Amateur trail på vårt program. Ungefär samma bana i båda klasserna, men lite mer galopp och ett galoppombyte i Amateur.  Återigen lyckades jag genomföra två hela ritter på en hand och komma ihåg banan också, så det inte blev någon diskning för det heller! I Novice kom  9:a för båda. Jag är ändå mer nöjd med Amateur- ritten , där vi blev oplacerade,  men där jag själv kände att jag red bättre.  Dels var jag säkrare både på själva trailbanan och dels litade jag lite mer på att hästen skulle hålla ihop sig. Boogie fick ett litet frispel halvvägs in i banan men då bad jag raskt om galopp. Det skulle vara galopp några meter senare, men när jag kände att hon var på väg att sticka bad jag henne sticka i den gångart och åt det håll vi ändå skulle.  Då kom hon av sig och fortsatte jobba! Äntligen kändes det som om jag hamnade rätt i min timing. Det gick att styra över galoppbommarna, bryta av, byta galopp och styra mot nästa bomset.  Fick faktiskt beröm av Fröken efteråt, och det smäller nog högre än prisrosetter om jag ska vara ärlig!

På eftermiddagen skulle Ebba och Moa skritta ut på sina hästar eftersom Claudia hade lite ont i magen. Den hästen är ju lugnet själv inne på banan och plockar hem blåa rosetter (blå = 1:a placering i den här branschen) tillsammans med Moa i det mesta de deltar i. Men Claudia tycker att resandet och boendet är stressigt och det sätter sig i lilla magen.  En lugn promenad med kompisen Boogie borde göra gott. När jag kommer ut från duschen ser jag någon hoppa på lilla ridbanan. I westernsadel. På MIN häst! Det var Ebba och Moa som bestämt sig för att pigga upp Boogie med lite lätt hoppträning.  Hästen och tjejerna såg ut att ha väldigt kul i alla fall. Och hur mycket skritt det var på den där ridturen förtäljer inte historien. Men jag tror båda hästarna mår prima i både mage och själ när allt är som vanligt, dvs. bus och kul med småtjejerna.

På kvällen blev jag inbjuden på drinkar i sovdelen i Pias trailer. Om husvagnspartyt varit trångt vet jag inte hur jag ska beskriva denna tillställning. Kul var det i alla fall!  Jag lyckades ge bort nästa dags NSBA-trail till Anki, då jag tyckte det var alldeles för mycket pinnar för mig att hålla reda på i den. Jag vill ju att Boogie ska få uppleva harmoniska ritter där inne på banan, och vem bättre lämpad att erbjuda det än Fröken! Så när Blixten, efter några snygga placeringar i Breeders-klasserna, visade sig ha spenderbyxorna på och bjöd Skällstagänget till baren, så gick det att bra att hänga med utan bekymmer inför morgondagen. Party ända till kl. 22 igen! När Camilla och jag tvättade av oss kvällens makeup på ryttartoaletterna stod vi bredvid ett gäng reiningtjejer som just tävlat klart och la på sin inför kvällen äventyr. Trail och Reining lever i helt olika dygnsrytmer kan man säga. (Vilket gör att det är trafik i stallarna nästan dygnet runt.)

 

Siv og Kry

16 oktober 2008 17:32

wow Maria, du ser jo virkelig proff ut! Kult bilde og kul at det gikk så bra på stevnet :)

http://www.behavoristen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...