Årets sista quarterhäst-tävlingar gick av stapeln på Grevagården den 9-12 oktober, och givetvis var vi där!

”Showbill”-en (= programmet) såg lovande ut för Boogies del med Paid Warm-ups (= tävlingsmässig träning utan bedömning) först på torsdag morgon innan alla halter-klasser ( = utställning). Sedan 2-3 lämpliga klasser om dagen fred/lörd/sönd. Min personliga målsättning, när vi åkte iväg på onsdag eftermiddag, var att lyckas rida klasserna på söndagen på en hand utan diskningar.

Boogie är helt underbart snäll att lasta och resa med. Man kan stanna och ta en fika utan bekymmer, hon mumsar lugnt på sitt hö och har inte bråttom ut. Resan ned gick hur smidigt som helst. När vi väl installerat oss i gäststallar och hyrd husvagn hann jag rida en liten sväng i stora ridhuset på onsdag kväll. Ingen musik och publik, så Boogie var lite spänd och tittig men helt kontaktbar.

Veterinärbesiktningen var inställd på torsdag morgon eftersom alla veterinärer var ute och vaccinerade kossor mot blåtunga.  I framridningsridhuset kändes Boogie ungefär som på förra tävlingarna, dvs. mer framåt och på än hemma, men lite svårare i galoppfattningarna.

Så blev det vår tur att rida in på Paid-Warmup- trail, och hästkraken fick totalt fnatt igen! Jag hade tänkt att det var bra att trailen låg först så hon fick lite bommar att koncentrera sig på istället för öppna ytor. Boogie såg dessvärre inga bommar, eftersom hon var helt upptagen med att försöka sticka tillbaka ut till framridningen igen. Blandade småhopp på stället, kast med huvudet och allmänt frustande. Framåt, framåt har ju varit instruktionen från både Anki och Manuela, och jag tänkte även på Ellens instruktioner om att inte lämna hästen åt sig själv när den är osäker i en svår miljö. Så till slut fick jag väl henne framåt i nåt slags trav, red lätt och ramade in så gott jag kunde. Guidade hit och dit över bommar som hon mest snubblade över, och när våra 5 min var slut såg jag till att göra några halter på väg ut så hon inte bara fick smita. Vid det laget gick det faktiskt att göra halt.

Direkt därpå följde Paid-Warmup- Pleasure, en  gren där man är många ekipage inne samtidigt och visar upp behagliga, ”brukarvänliga” gångarter.  Speakern ropar ut vad man ska göra, alla gör samtidigt längs fyrkantspåret. Boogie är inte en pleasure-häst, de har längre ben och ett annat rörelsemönster än en liten kortryggad boskapshäst. Men sk railwork, med alla hästar samtidigt, ingår i andra grenar också, och då ska man inte leka rodeo som Boogie gjorde i Enköping i somras.  Nu började jag paid-warmupklassen på två händer och väldigt inramad Boogie. Hon skötte sig prima, klarade både att bli omkörd och att köra om, i alla gångarter. Vi avslutade klassen på en hand och det började nästan kännas riktigt behagligt att rida runt på henne till knasig countrymusik.

Nu var det slut på uppvärmingsklasserna, domarna gjorde entré och första ”officiella” grenen var en Allbreeds Pleasure Walk & Trot som vi också anmält oss till för ännu mer träning på railwork. Här fick alltså alla raser vara med, inte bara quarterhästar, och det skulle bara travas och skrittas. Jag körde på en hand från start och för första gången på de tävlingar jag varit på, hörde jag en Johnny Cash-låt i högtalarna. Nu går det bra, tänkte jag (nån gång när jag har tid över ska jag berätta om hur jag botade min tinnitus med Johnny Cash för ett antal år sedan). Boogie skrittade och travade precis enligt instruktionerna. Jag kunde fokusera på min sits och framåtbjudningen skötte hon helt själv. Enda bekymret vi hade var väl att hon travar ganska fort, med pleasure-mått mätt. Vid prisutdelningen kunde jag förvånat konstatera att vi inte ens kom sist, vi kom 5:a-5:a! (Två domare innebär två tävlingar i en).  På väg ut fick hon ett litet återfall i stress, då det såg ut som om vi skulle bli sist kvar på arenan. Då vände jag henne på tvären, fick henne att stå stilla i 3 sek och sedan fick hon gå igen.

Lagom kaxiga återvände vi med rosa rosetter till stallarna, dit våra stallkamrater börjat anlända hemifrån.

Dagen fortsatte med halter, showmanship och longeline inne på arenan. Boogie fick äta lunch och ta en siesta. På eftermiddagen träningsred jag henne på en utebana. Jag hade tänkt öva lite på Western horsemanship mönstret jag skulle rida nästa dag. Tjenamoss! Hästen var nu knappt kontaktbar igen. Hon for bara runt och gnäggade! Boogie som aldrig gnäggar hemma! Som helt obekymrad kan stå själv både ute och inne. På ridbanan kunde jag få henne att göra det mesta, men väldigt mekaniskt och utan kontakt. Rätt obehaglig känsla!  Gulliga systrarna Sisters, Pia och Åsa, kom förbi med goda råd, som att bara hålla henne sysselsatt, och att tänka på henne som en ganska ung och grön häst (vilket hon ju är).  Till slut skrittade jag ut i omgivningarna, men hon fortsatte vara lika gapig och stirrig även på uteritten. Suck!

Senare på kvällen bestämde vi att Anki skulle rida henne i Allbreeds-trailen på fredag morgon för att se om hon kunde få henne att landa lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...