Ridhuset hade inte varit i bruk mer än ett par dagar när det var dags för clinic med Manuela Witt i dagarna tre. Manuela inledde denna gång med något slags teoripass, något som jag verkligen saknat vid tidigare clinics. Pedagogiknörd som jag är, vill jag gärna ha en teoretisk ram till det jag ska göra praktiskt.

Manuela 

Teorin bestod av lite halvstrukturerade diskussioner om vad vi egentligen la i begreppet samling. Sedan räknade Manuela upp ett antal viktiga punkter för att lyckas med sin ridning. Tyvärr fanns inget blädderblock utan allt summerades på en liten  lapp som sedan hamnade i Überfrauleins bakficka, varifrån den emellanåt plockades fram för att understryka vad någon för tillfället höll på med.

Vackra Miriam

Jag minns inte alla punkterna, jag tror det var ca 13, men några  av de viktigaste var BALANS och att INTE VARA I VÄGEN för sin häst. De flesta av de rörelser vi är ute efter i ridningen brukar hästarna kunna utföra i utmärkt balans på egen hand i hagen. Sedan kommer vi och krånglar till det!

För att inte vara i vägen för sin häst krävs att ryttaren hittar sin egen balans. Vi fick göra lite roliga övningar på golvet , och också undersöka hur vår andning påverkade vår styrka och balans.

Här ska skåpet stå!

Manuela underströk att hennes jobb som tränare är att ta oss "OUTSIDE YOUR COMFORT ZONE".

Det har hon ju lyckats med på tidigare clinics....

På fredagen red varje grupp bara ett pass, men det var ett väldigt intressant och roligt pass för mig och Boogie. Vid genomgången hade jag förstås tagit upp våra problem vid tävlingarna, och min grupp fick finna sig i att delta i en övning specialdesignad för Boogie.

Boogie (liksom tyvärr många andra hästar)  vill ju helst slippa undan jobbet om chansen finns. På tävling vill hon definitivt lämna arenan och uppsöka närmsta lugna vrå. Tendensen har funnits på träning också, hon vill gärna återvända till "vilohörnan".

Nu fick vi rida, först en häst i taget, på långa tyglar och bara trava på utan att styra. En av punkterna på Manuelas lista var TRUST dvs TILLIT. Hästen skulle nu ges tillfälle att göra egna val. Först tittade vi bara på vad hästen valde. Boogie valde både att försöka springa ut genom utgången, och att gå och ställa sig vid publiken. Efter att att tittat på hästens val 3-4 repetitioner fick vi börja göra det valet obekvämt genom att så fort hästen valde att stanna eller försöka gå ut fick hästen göra sidepass. Att flytta alla fötter i sidled är nämligen mer ansträngande än att springa rakt fram. Första gången bara ett par meter, sedan dubblade vi på sträckan med sidepass för var gång hästen gjorde fel val.  Efter varje sidepass fick hästen långa tyglar och trava på utan styrning igen.  Boogie provade med utgången ett par gånger och med publiken kanske tre gånger. För var gång blev sidepasssträckan dubbelt så lång. Sedan var det väldigt kul att känna hur hon tänkte stanna till och sedan själv valde att fortsätta förbi frestelsen. Hon fick ett helt annat uttryck med öronen framåt när hon själv valde att stanna kvar i arbetet.

Övningen utvecklades sedan till galopp och då valde hon inte någon gång att stanna till. Så småningom jobbade alla tre hästarna i gruppen samtidigt och vi avslutade våra TRUST-övningar med att galoppera på långa tyglar kors och tvärs mellan ett tiotal mänskliga "koner" på ridbanan.

Det var en väldigt rolig övning! Det kändes etiskt helt ok! Jag mår inte dåligt av att flytta min häst lugnt och sansat i sidled. Maneula betonar verkligen att "konsekvensen" för det felaktiga valet ska utföras utan att vara i affekt. Det är OK att hästen provar, vi bara visar att det finns enklare sätt att göra saker på. Boogies attityd blev påtagligt annorlunda. Öronen oftare framåt och hon var betydligt mer självgående. Så när Manuela frågade om jag varit utanför min komfortzon kunde jag inte annat än att svara nej. Det var uppenbarligen fel svar! Überfraulein var inte nöjd med det...Men inget av det vi gjort hade känts särskilt svårt eller obehagligt, bara kul!

Fröken och Überfröken!

Dag två jobbade vi en hel del med balans, både hästens och vår egen.  Mycket i galopp. Framåtbjudning var ledordet! Först när hästen verkligen går framåt kan man börja tänka på att samla ihop. Jag fick öva mig lite mer på en-handsfattning på splitreins. Det är lite annorlunda mot romalen, och jag får liksom en hand över! Samtidigt är det den handen som snabbt ska hjälpa till när något behöver korrigeras.

Boogies högergalopp har förbättrats radikalt senaste veckan. Vet inte om det är nya underlaget eller hovslagarens senaste experiment med "plattfoten", men nåt är det. Manuela trodde mig inte när jag sa att höger var den sämsta sidan, hon tyckte vänster var sämre. Jag håller nästan med.

På lördag em var det horsemanship mönster i min grupp. Här blev det mycket stå och vänta i grupp, vilket också var väldigt nyttigt att öva på. Boogie loggar ju då ut, och brukar bli sur när det sedan ska sättas i gång igen. Helt fel attityd på tävling där man ofta får sitta just så och vänta på sin tur i en liten evighet för att sedan ha några sekunder på sig att komma igång och få allt att stämma i mönstret.

Några små protester gjorde hon här och var, men det var en västanfläkt mot vad jag (och somliga i publiken) hade väntat mig. Eftersom jag tycker att hon blivit ca 100 % bättre mot hur det var för ett år sedan släpper jag igenom klippa med öronen, svischa med svansen och göra små grimaser. Det får jag inte fortsätta med enligt Überfraulein. Problemet är att jag ofta inte ens märker de små protesterna.  Minsta protest ska leda till ännu mer arbete...

Det glamorösa jobbet som internationell hästtränare...

Jeg vet att Anki har tjatat på mig i typ 4 år om att hästen måste få chans att göra val och upptäcka konsekvenser. Det är mycket det som varit så tilltalande i det här sättet att rida. Men ändå sitter man där och "tjuvhåller" på sin häst. T ex håller jag i tyglarna med öppen hand för att vara mjuk och snäll, men smyghåller alltså lite. Istället för att ta stadigt och sedan släppa helt, och ta tillbaka igen om det behövs, så det blir tydliga skillnader för hästen.

Sista dagen blev jag till slut knuffad utanför min komfortzon på riktigt. Nu skulle vi få bättre galopper genom att göra rollbacks från väggen. Dvs rida rakt in i väggen och vända tillbaka. Jag gillar ju att rida på lite, och känner mig väldigt trygg med Boogie även när det går undan. Men rida rakt in i väggar med utskjutande järnbalkar - nä, där fanns det ett visst mentalt motstånd! Så jag fick en massa skäll för att jag fesred. Sedan fick jag skäll för att min hjärna jobbade för långsamt, och slutligen för att den jobbade för mycket. Hmm, att tänka både långsamt och mycket leder förstås till dålig timing i själva ridningen. Nå, när vi fick till någon enstaka bra rollback i bland så hände det positiva saker med hästens bärighet- helt klart!

Sista passet på sista dagen var jag helt inställd på att nu kommer Boogies utbrott. Det har det gjort alla tidigare clinics. Trött ryttare, trött häst och trött instruktör bäddar för konflikter.

Vi skulle rida mönster igen, Visst kom en protest i nån galoppfattning och nåt försöka att smita tillbaka till gruppen, men inget som liknade tidigare clinics.

Överlag är jag jättenöjd med Boogies insatser under helgen! Mycket kändes lätt, framåt och styrbart. Mina egna insatser är jag kanske inte lika nöjd med - tänk vad bra det skulle gå för den lilla hästen om matte kunde hitta lite bättre balans och koordination!

Moa, alltid i balans!

Ridhus var förstås toppen att ha , men gjorde att fotograferingen blev så mycket tristare. Jag tröstar mig med att senaste nr av Ridsport hade en hel artikel om hur omöjligt det är att fotografera hästar i rörelse i ridhusbelysning.

Tips från coachen

Ebba skötte kameran, tog ca 400 mer eller mindre gryniga bilder, varav 0 på den pinsamma morsan. Så ni slipper se mig tampas med 450 kg häst, 8 meter tyglar, 10 koner och 1 st gastandes Überfraulein. Synd, för det hade nog varit kul för dem som går kurs hos mig och tycker att allt tjorvar till sig när fröken kommer och tittar. Ni får bara ta mitt ord för att jag vet precis hur det känns!

Bettans rutinerade make Micke vet att man kommer snabbare hem om man hjälper till att plocka undan materialet!

Eftersom det verkar ta tid innan jag hinner summera helgens upplevelser så kan ni väl ta en titt på Carolinas prydliga lastteknik så länge!

Nu går det att beställa nästa års träningshjälpreda

HUNDTRÄNAREN 2009

Träningsdagbok, loggblad och inspirationskälla - allt i ett!

www.hundtranaren.se

Idag är jag sannerligen ingen arbetsmyra. Sitter och pustar ut efter en skräckfylld morgonpromenad med hundarna. Jag har ju bytt bilmärke i år och nu skulle den nya in på service. Vi har ofta gjort så att jag åker in tidigt med bilen och börjar sedan gå med hundarna i riktning mot hemmet till dess att maken fått iväg ungarna med skolbussen och kan komma med sin bil  för att plocka upp mig.  Lika bra att få hundarna motionerade medan man väntar på skjuts. Men nya bilen skulle lämnas i industriell förortsmiljö helt utan gångbanor eller ens vägren. Att försöka fotvandra i stockholmsk morgonrusning i rondeller och påfarter med två morgonystra lagotti var en prövning som inte underlättades av att behöva kliva över det ena rådjurs- och grävlingskadavret efter det andra. Huvva!

Försöker lugna ned mig med lite läsning i Ridsport, men får fart på adrenalinproduktionen igen när jag ser att Sverige lämnat in en protest till internationella dressyrkommittén efter att Tinne Vilhelmssons häst blivit störd på OS av en domare vars datorsladd ramlade i golvet när hon skulle rida sitt program. Men hallå! Känns det inte lite pinsamt? ”Händelsen kostade troligtvis Sverige lagbrons”. Dags att fundera på lite störningsträning, kanske?

När man tävlar (med häst eller hund) kommer alltid oväntade saker att hända. Alltså tränar man på oväntade saker. Ju galnare desto mer luttrade djur får man, som även klarar sådana störningar man inte kommit sig för att träna på - ännu.

Ett urval av oväntade incidenter jag råkat ut för under årens lopp:

• Funktionär i gruppen på framåtsändande är gipsad och tappar taget om sin krycka som landar precis framför hunden när den ska passera gruppen.
• Liten okänd hund kommer inspringande på plan under platsliggning, kutar runt några varv och kastar sig sedan på rygg mellan min hunds framtassar.
• Rutan på lydnadstävling vid hundutställning är placerad någon halvmeter från plastbanden som avgränsar ringen. Precis när min hund kommit ut i rutan packar en familj upp kycklingsallad och lägger upp på assietter framför henne.
• En grupp fallskärmshoppare kommer seglande några meter över hundarnas huvud under platsliggning.

Allt ovanstående gick faktiskt riktigt bra, även om hundarna kanske såg brydda ut och något kommando kanske fick upprepas!  (Sämre gick det den gång vårt spår, på en Stockholmstävling, visade sig gå över mark som precis använts till skol-friluftsdag.  Korvsnuttar, halvätna smörgåsar och begagnat toapapper i varenda buske blev definitivt överkurs för den rottis jag då hade i linan…) 

Som hundtränare känns det helt naturligt att ens tävlingsförberedande träning inkluderar störningsträning. Vet inte hur ryttare i största allmänhet resonerar, men jag är väldigt glad att vistas i ett stall där man anser att hästar ska klara av buller & bång, stök & bök och liv & rörelse. Här välkomnas alla möjligheter att få öva på sånt!  Så när yngsta dottern vill fördriva tiden i stallet genom att experimentera med ett paraply precis bredvid ridbanan är det ingen som ber henne sluta, utan tvärtom att flaxa lite extra.

Vi tycker att nya ridhuset ger oss fantastiska möjligheter nu innan det är helt färdigt, med elektriker och snickare klättrandes på väggarna, brummande och pysande kompressorer, smattrande spikpistoler och slamrande cementblandare. Som extra bonus kan man få bli jagad av godsägaren som sladdar runt på sin fyrhjuling i manegen! Lysande träning!

I morgon: dag 1 på Manuela clinicen

P.S Kom precis på vilken tränare dressyrlandslaget borde anlita innan nästa OS!  Ann-Louise har hittat den här sköna snubben på Youtube.

Har jobbat som en liten (Ytter)-myra senaste veckorna. Två omgångar Träff 3 på TRÄNARkurserna, nystartad GF-intensiv och Tävlingslydnad steg 2. Samt psykologkonsultandet med resor förstås.

Hemarbetet är gravt eftersatt, och det lär det få fortsätta vara. I morrn kommer nämligen Überfraulein Manuela Witt tillbaka till Skällsta för clinic i dagarna tre. Min tur att rida, så det blir husmorssemester dessutom. Ryktet gör gällande att en kock från Grand Hotel ska fixa maten! Fröken har sina kontakter... Jag tar nog med mig tältsängen och övernattar bland vårtsvinen och girafferna igen!

Ska övningsläsa Broken English Spoken Perfectly i kväll för att komma i rätt stämning.  'Allå, 'allå, hemliga armén är nästan ännu bättre uppvärming.

"Move ze sholder unt ze hip"   

Premiärridning i nya ridhuset idag! Boogie hade varit inne en sväng med Anki i går också.  Byggarbetet pågår fortfarande därinne med elektriker som klättrar på väggarna och en kompressor som brummar och pyser. Alltså prima träning för Boogie-Bus. Hon är absolut inte rädd för sånt här, men har så himla svårt att fokusera på det hon själv ska göra när det är nåt på gång runt omkring. Hon vill hellre titta på gubbarna och vill liksom inte bli störd av diverse önskemål om flytta i sidled och byta gångart och sånt. Hon håller ju koll ju! Vallhundsfasoner, eller kanske kohästfasoner?

Nya kurser utlagda på hemsidan:

Tävlingslydnad steg 2 i helgformat 22-23 nov.

samt 1-åriga KlickerTRÄNARutbildningar 2009

Några härliga ekipage från 2008-kullen, snart på väg mot examen!

...på NEJ KOMMANDO

så kommer det här upp som första träff

Det tycker jag är ganska festligt :-)