Stella snokar runt bredvid skogsvägen. Plopp flyger en liten harpalt upp framför hennes tassar och far iväg. Stella är på väg efter men jag hojtar glatt "OJOJOJ! Tokitok!" 

Stella stannar upp, tittar på mig, tittar efter haren och på mig igen med skeptisk min. Är du verkligen säker på att det där inte ger utdelning just nu, matte? Verkar hon undra.

Ojojoj tokitok är nämligen det jag säger när hon bjuder fel beteenden eller fel utförande när vi tränar. Det har alltså innebörden Tack för erbjudandet men det där ger inte klick och belöning just nu.

Beteendet stanna kvar nära matte och se allmänt förbryllad ut ger däremot riklig utdelning i form av godisregn!

Så genom att använda en väl inlärd markör för negativt straff, dvs utebliven belöning, kunde jag avbryta ett beteende som borde varit allmänt självförstärkande.

Kul att äntligen få prova i skarpt läge!

Jag tror jag börjar få ett ganska skruvat förhållande till träningsmiljön! Jag vill ha ännu mera harar, fler bygg-gubbar med slamriga verktyg, ännu större pysande kompressorer, hit med alla småbarn i bekantskapskretsen och rusta dem med dubbla leverpastejsmackor och vingliga dockvagnar. Häng gärna upp långa prassliga plastband som vajar i vinden över hela gården. Och vart tusan har alla de skräniga fasanerna tagit vägen?