Adrenalinpåslag x 2

Idag är jag sannerligen ingen arbetsmyra. Sitter och pustar ut efter en skräckfylld morgonpromenad med hundarna. Jag har ju bytt bilmärke i år och nu skulle den nya in på service. Vi har ofta gjort så att jag åker in tidigt med bilen och börjar sedan gå med hundarna i riktning mot hemmet till dess att maken fått iväg ungarna med skolbussen och kan komma med sin bil  för att plocka upp mig.  Lika bra att få hundarna motionerade medan man väntar på skjuts. Men nya bilen skulle lämnas i industriell förortsmiljö helt utan gångbanor eller ens vägren. Att försöka fotvandra i stockholmsk morgonrusning i rondeller och påfarter med två morgonystra lagotti var en prövning som inte underlättades av att behöva kliva över det ena rådjurs- och grävlingskadavret efter det andra. Huvva!

Försöker lugna ned mig med lite läsning i Ridsport, men får fart på adrenalinproduktionen igen när jag ser att Sverige lämnat in en protest till internationella dressyrkommittén efter att Tinne Vilhelmssons häst blivit störd på OS av en domare vars datorsladd ramlade i golvet när hon skulle rida sitt program. Men hallå! Känns det inte lite pinsamt? ”Händelsen kostade troligtvis Sverige lagbrons”. Dags att fundera på lite störningsträning, kanske?

När man tävlar (med häst eller hund) kommer alltid oväntade saker att hända. Alltså tränar man på oväntade saker. Ju galnare desto mer luttrade djur får man, som även klarar sådana störningar man inte kommit sig för att träna på - ännu.

Ett urval av oväntade incidenter jag råkat ut för under årens lopp:

• Funktionär i gruppen på framåtsändande är gipsad och tappar taget om sin krycka som landar precis framför hunden när den ska passera gruppen.
• Liten okänd hund kommer inspringande på plan under platsliggning, kutar runt några varv och kastar sig sedan på rygg mellan min hunds framtassar.
• Rutan på lydnadstävling vid hundutställning är placerad någon halvmeter från plastbanden som avgränsar ringen. Precis när min hund kommit ut i rutan packar en familj upp kycklingsallad och lägger upp på assietter framför henne.
• En grupp fallskärmshoppare kommer seglande några meter över hundarnas huvud under platsliggning.

Allt ovanstående gick faktiskt riktigt bra, även om hundarna kanske såg brydda ut och något kommando kanske fick upprepas!  (Sämre gick det den gång vårt spår, på en Stockholmstävling, visade sig gå över mark som precis använts till skol-friluftsdag.  Korvsnuttar, halvätna smörgåsar och begagnat toapapper i varenda buske blev definitivt överkurs för den rottis jag då hade i linan…) 

Som hundtränare känns det helt naturligt att ens tävlingsförberedande träning inkluderar störningsträning. Vet inte hur ryttare i största allmänhet resonerar, men jag är väldigt glad att vistas i ett stall där man anser att hästar ska klara av buller & bång, stök & bök och liv & rörelse. Här välkomnas alla möjligheter att få öva på sånt!  Så när yngsta dottern vill fördriva tiden i stallet genom att experimentera med ett paraply precis bredvid ridbanan är det ingen som ber henne sluta, utan tvärtom att flaxa lite extra.

Vi tycker att nya ridhuset ger oss fantastiska möjligheter nu innan det är helt färdigt, med elektriker och snickare klättrandes på väggarna, brummande och pysande kompressorer, smattrande spikpistoler och slamrande cementblandare. Som extra bonus kan man få bli jagad av godsägaren som sladdar runt på sin fyrhjuling i manegen! Lysande träning!

I morgon: dag 1 på Manuela clinicen

P.S. Kom precis på vilken tränare dressyrlandslaget borde anlita innan nästa OS!  Ann-Louise har hittat den här sköna snubben på Youtube.

 

AK

4 september 2008 23:13

klart de skulle behöva störningsträna! Jag tror att det är ett grundläggande häst-dressyr-tänks-problem det där...hästarna är SÅ uppstissade och heta för att klara av rörelserna med rätt intensitet att deras nerver är SÅ på bristningsgränsen, då finns lite utrymme för fallande dommare och andra skrämslor. Dålig träning? ja troligen.

http://bacillen.wordpress.com

 

Camilla & Imma

4 september 2008 23:38

Åh, vilken underbar snubbe! :) :)

Jag sliter verkligen med störningsträning med Imma, så jag förstår hur dom har det med sina störningskänsliga hästar. Skillnaden är väl då kanske att jag inser att vi måste TRÄNA på det som är svårt, och inte kan skulla på att någon i publiken använder en klicker, rör sig, nyser, har barn med sig, ser kosntig ut osv... ;-)

http://www.freewebs.com/rastahunden

 

Tina

8 september 2008 16:52

Usch vilken otrevlig morgonpromenad men jag fick skratta gott åt dina upplevelser på tävlingsbanan. Jag inser att mitt gnäll över tätt placerade rutor med vrålande kommandon i grannrutan inte är något att komma med.
Ska bli kul att läsa om er kurs, nej förlåt, clinic.
Kram
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Lina

9 september 2008 10:43

Men vilka störningar ni varit med om! Förmodligen kan man väl aldrig träna med för mycket störning - något som vi definitivt måste bli bättre på här!

http://hundbiten.bloggagratis.se

 

Carolina F

9 september 2008 11:09

Adrenalinpåslag när man läser hästtidskrifter tycker jag tyvärr är mer regel än undantag… Tack för påminnelsen om värdet av störningsträning. Jag ska genast börja tänka på vår mygginvation som ett värdefullt inslag i hästträningen ;-)

http://www.klickerhastar.blogspot.com

 

Maria Y

9 september 2008 11:57

När det gäller störningar ligger nyckeln oftast i om man ser det som en STÖRNING eller som en fin chans att få träna på något man tydligen behöver träna mer på :-)

Carolina: Jag kan inte kommentera i din blogg eftersom jag inte har nån ID den godkänner :-(

 

Carolina F

9 september 2008 15:29

Är lite rädd för vad "klickerföken" ska skriva i min blogg så det är bäst att hålla henne utestängd :-) Nej, skämt åsido så ska problemet vara åtgärdat nu...

http://klickerhastar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag satsade jag på träning med långa tyglar. Jag tyckte att jag samtidigt kunde hjälpa till att vattna ridhuset, som tyvärr dammar en del i värmen. Idag var det riktigt varmt, som en bakugn i ridhuset. Lite sprinkler-störning skulle väl Boogie k...

  Lite då och då infinner den sig. Den perfekta ridturen i skog och mark med hund och häst. Den där soliga, harmoniska, lustfyllda timmen som gör hästägandet värt varendaste krona. Pigg och glad häst, pigga och glada hundar, alla tillsammans, helt ...

  Nätverkandet i cyberrymden kan vara både  en källa till glädje, gemenskap, och  inspiration men också till frustration. Vanligtvis håller jag mig undan diverse forumdiskussioner. På fejjan är det lurigare, det är liksom mer familjärt, man luras...

Crates Supreme Trail 404. Kvalitetssadel i mycket bra skick. Equi-fit, QH, 16" seat.Basket tooling, chestnut leather. Solid brass trim. Modell som ligger mycket bra på flera olika hästtyper. Kan skickas med bussgods, köparen står för frakten. Kan...

  Saker faller på plats igen. Boogie är inte bara frisk, nu  känns hon alldeles som vanligt i ridningen igen. Det tog tre-fyra dagar av "normalt" arbete så var det färdigstudsat! Nu har jag till 100 % fått tillbaka trygga, stadiga, arbetssugna, s...