Då har vi återvänt hem från vårt äventyr i SQHA's Nationals I Skövde.

Syftet med resan var att få mer tävlingsrutin och lära oss mer om hur man bäst förbereder Boogie på tävling. Hur det blev med den saken är lite tveksamt.

Boogie är stencool att transportera, finner sig snabbt i nytt stall bland okända hästar och kan stå i trång kö med 70-talet andra ston, hingstar och valackar och vänta på veterinärbesiktning i en timme. Inga problem.

Men inne på arenan blir hon knäpp. Sätter upp huvudet, nyper tag i bettet och drar! Det började redan på torsdag förmiddag när jag träningsred i stora ridhuset. Folk på läktaren och musik i högtalarna = superspänd häst. Ebba hade ridit där inne kvällen innan och då var hon helt ok, men då var det tomt på läktaren och ingen musik.  Jag red i  alla fall på ordentligt på två händer först och en hand när hon lugnat sig och tyckte att jag fick en bra träningsrunda. På framridningen senare på eftermiddagen tyckte jag hon var helt OK i virrvarret bland hästarna. Hon var fortfarande OK när det var vår tur att rida in till Amateur Western Horsemanship, men när vi kom till galoppvolten i mönstret for hon i väg som en torped med huvudet rakt upp. Bara att rida ut med svansen mellan benen....

Tillbaka på i framridningshuset gjorde hon några av sitt livs bästa galoppfattningar på en hand, men det var då det...

Senare på kvällen skulle vi vara med i Paid Warm-up Trail men det flyttades till fredag morgon pga av evighets-reining.

Så fredag morgon satt jag upp på Boogie kl 06.00, red paid-warm up på två händer med spänd och stissig häst, Amateur Trail med häst som började hetsa upp sig redan vid skrittbommarna och sedan NSBA-Non Pro Trail med häst som faktiskt höll ihop, på en hand, till sista hindret, grinden. Där skulle hon stå med näsan mot utgången och då freakade hon igen och vill bara dra ut i framridningen.

Vid det här laget hade Ebba strukit sig från sina klasser. Hon var bara med i Fantasy Pleasure som jättefin Pocahontas med fina fjädrar och målning på Boogie och lång svart peruk. De skulle rida in  en och en till självvald musik. Inritten gick bra men Boogie klarade sedan inte att bli parkerad precis nedanför den folkstinna, jublande läktaren medan de andra red in. Så Boogie fick gå ut igen, och de var ju naturligtvis inte bra.

Vill inte vara här + krångla = slipper vara här. Ingen bra ekvation.....

Så bussiga Anki tog Boogie i en Paid Warm Up Pleasure sent på fredag kväll och Boogie skötte sig rätt bra ( I pleasure rider många hästar runt fyrkantspåret samtidigt).

När Ebba tagit Boogie till stallet igen sköt Grevagårdens grannar i väg värsta fyrverkeriet så att Paid Warm Up reining fick avbrytas. Jag skyndade mig till stallet skräckslagen över att Ebba var ensam med hästen i mörkret, men de hade hunnit in i stallet innan det började. Där var dock kaos med skrikande, sparkande hästar. Moas Claudia var på väg över boxväggen så Ebba hade ställt vår helt oberörda och återigen supercoola häst i stallgången bredvid henne så att hon blev lugn.

På lördagen hade vi inga starter då Ebba strukit sig, så vi groomade lite åt de andra, promenerade Boogie med hundarna och sedan tränade jag Boogie på en utebana. Hon började direkt med att spöka på min kompis Annsofie med hund (som vi nyss promenerat tillsammans med i 45 min!) Det var väl ungefär då jag började köpa Ankis teori om att hon faktiskt letar efter något att straffa ut sig på... Inte för att hon vill vara dum, utan för att hennes tidigare erfarenheter av träning och tävling är sådana att hon faktisk helst vill slippa vara med. Under dagarna i Skövde träffade vi en del personer som gav oss pusselbitar från Boogies tidigare liv och tävlingar....

Hur som helst blev träningspasset  riktigt bra till slut. Klickerskt är det inte, jag korrigerar när hon sätter sig på tvären, (men jag rycker henne absolut inte i munnen!) hon får en ny chans, och gör hon rätt får hon godis! Ungefär som jag tränade mina tidigare hundar, innan klickern.  Jag skulle förstås jättegärna göra det helt klickerskt men har inte kunskaperna till det ännu.

På söndagen efteranmälde vi Boogie till Senior Trail med Anki som ryttare, så att hon fick ännu en lugn och proffsig guidning på banan.  Boogie stökade vid en höger galopp, Anki gick till två händer en stund och sedan tillbaka till en hand. Sista delen av banan gick Boogie kalasfint.

Sedan avslutade vi med Märta på ryggen i Allbreeds Leadline. 4 små barn leddes runt i skritt i båda varven. Jag ledde och kände hur spänd Boogie blev när vi passerade läktaren men det blev inte mer än så. En perfekt avslutning, in på den förhatliga arenan och inte ens behöva jobba! Märta tyckte det var en lysande bra gren. Man får klä sig fint (hon är den i familjen som verkligen uppskattar klädstilen!) visa upp sig på arenan, och så får man en stor påse godis och rosett.

Sedan var det bara att stuva in den oändliga mängden pinaler och bege sig hemåt igen med huvudet fullt av funderingar.

Man kan givetvis lägga tid på att fundera över varför hästen gör som den gör. Självklart kan man inte låta bli att undra vad hon har varit med om tidigare (och bli ledsen över hur en del väljer att " träna")

Men för att ändra på hennes attityd behöver man faktiskt inte veta precis vad som har varit, man måste bara se till att hon får många andra, positiva  upplevelser av tävlingsliknande situationer. Tävlingarna är få och långt bort, nästa är i oktober, så vi får vara kreativa på hemmaplan så länge. Besöka andra ridhus, spela hög musik osv.

Flytträning tror jag också på. Det man har gjort massor av gånger och kan utföra lite på autopilot är lättare att göra i en stressande situation. Så nu blir det ännu mera högergalopper på schemat...

 

Tina

13 augusti 2008 12:26

Hm, knepigt att tävlingsträna med stor publik men ändå bra att du har en plan och nosat på vad som utlöser beteendet. Tråkigt att det inte gick som ni tänkt men jag hoppas på lit bilder i alla fall.
Vi ses på lördag, längtar.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Ann-Louise

13 augusti 2008 17:13

Du är modig du!!! Att iklädd fransar och paljetter, rida runt i ett ridhus i westernsadel på en krutdurk... och flera gånger dessutom...
och du tycker jag är modig och galen med mina pungungar ;-). Vi bara lallar vi....
Håller med föregående talare om att vi vill se BILDER!!!!
Lycka till nästa gång, för det lär väl inte dröja ;-)!

Kram

http://www.hastochhund.bloggagratis.se

 

Ann-Louise

13 augusti 2008 17:17

Förresten.. jag hade tänkt komma och kolla på er men så pinade jag ut mig på dartmoorriks i stället. Utställning är not for me, inte ens om det gäller häst. Fick 35 p denna gång för han var för smal i skankerna och fet i övrigt sa domaren. Förra gången fick jag 40p av en annan dommare som var jättenöjd över denna 2-åring. (Sanningen ligger kanske någonstans mitt emellan.) Snacka om bedömingssport. Boring!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 

Kicki

13 augusti 2008 17:41

Varför inte köra lite träningstävling i nya ridhuset på hemmaplan? Skrapa ihop lite folk och hästar, musik osv. Jag vet flera som vill komma ... Jag kommer... BILDER!!! Du är ju en stjärna på detta med bilder, dom ser jag fram emot :-) //Kicki

 

AK

13 augusti 2008 18:42

så himla häftigt det verkar...och ganska galet! ;)

http://bacillen.wordpress.com

 

ari

14 augusti 2008 07:46

Stackars ni..människor och hästen. Mina erfarenheter efter en hel del tävlandet och uppvisningar: det tar tid (mycket längre än vad man tror) att få ALLA inblandade att kunna vara avslappnad i såna situationer! Särskilt när bägge parter kan vara lite nervösa inför uppträdandet. Håll bara ut och ge det hela mer tid, efter sjätte, sjunde gången brukar man bli lite lugnare och då kommer även hästen till ro.
Ps: Vad många grenar ni ställde upp i! Vi rider aldrig mer än två grenar på två-dags-tävlingar, och då funderar man redan om man ska vara med i bägge finalerna, eller om det blir för mycket för hästen...men det är kanske nåt annat med islandshäst-tävlingar?

 

Maria Y

14 augusti 2008 22:22

Bilder!? Tror ni jag ens hann packa upp kameran? När vi inte putsade häst, mockade, eller bar vatten till den egna hästen, så höll vi hästar åt Anki. Många timmar på framridningen blir det... Från läktaren har jag bara sett 2 hunter-klasser och tre startande i cuttingen...
A-L: Modig njae, till och med när Boogie bråkar så är hon rätt sansad, om du förstår vad jag menar. Westernsadeln är dessutom precis rätt sadel när det går undan och kränger lite :-)
Utställningsdelen sk Halter, hoppade vi med glädje över! Vägrar raka hästen och stå i två timmar för att få veta att hon är liten och ful och tjock.
Många grenar och starter, jovisst, så verkar det vara. Men för Boogies del tror jag det var bra att få komma in många gånger, det blev ju bättre och bättre, inte värre.
Få se nu Ari, sjätte eller sjunde gången, det betyder April showen 2010 tidigast då! OK, vi biter ihop till dess :-)
Japp, Kicki, det ska definitivt bli hög musik i ridhuset. Äkta gnäll-country så matte också vänjer sig!
Men jag tror vi behöver resa runt lite till nya miljöer också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...