Är ett av de citat jag noterat extra tydligt i mina anteckningar från helgen. Det var Ken Ramirez som sa det, och vad han menade var att djuret lär sig precis hela tiden, vi (och miljön) påverkar beteenden dygnet runt, vare sig vi planerat det eller inte.

Min tränarhjärna jobbade för högtryck i stallet idag. Jag var egentligen där för att utföra mina  plikter som "stalljour" eftersom det är vår vecka att se till sommarbetet. Jag råkade dock komma samtidigt som min häst skulle hämtas in av en stalltjej till sitt träningspass med fröken. Det hade Boogie visst inte lust med idag. Vi hade lite tendenser åt det hållet förra sommaren också. Varför lämna kompisar och gott käk för att gå utföra hårt arbete? Så först blev hon jagad en lång stund (horsemanshiptänk antar jag: om hästen springer iväg, håll den i rörelse tills den tröttnar och låter sig fångas). När det inte gav önskat resultat (det var lite bråttom) så hämtades en foderhink och Boogie lockades in i stället.

Gaaaah! Om det är någon gång man verkligen inte ska locka-träna så är det förstås i direkt anslutning till när ett djur precis vägrat utföra ett beteende. Boogies lärdom - om jag håller mig undan tillräckligt länge hämtar de käket.

Kathys upplägg med targetbeteende som grund till inkallning ligger ju färskt i minnet, så efter Boogies pass med Anki, fortsatte jag inlärning av handtarget. När vi fick Boogie var prioriteringen att lära Boogie hålla sig undan från godbitar för att hon inte skulle bli "på" folk, vilket har gett henne defaultbeteendet hålla huvudet åt sidan  när man går fram till henne.

När andra som inte klickertränar henne kommer fram kan det förstås bli  missförstånd direkt när hon gör så. När beteendet vända bort huvudet inte ger utdelning och hon kanske dessutom blir tillsagd, är det rätt logiskt att hon väljer gräs och semester istället.  Så nu ska vi värdeladda sätta mulen mot folks utsträckta händer istället.

Man får verkligen anstränga sig med belöningskvaliteten nu i konkurrensen med betet!

Jag ska åka och ta in henne själv till Ankis träning  imorgon, för jag  vill verkligen inte ha en enda repetition till på springa bort och sedan få gotta i hink efteråt!

Måste också anstränga oss och köra fler "fake trials", något som både Ken och Kathy betonande betydelsen av i allt som innebär förlust/begränsning i tillgången av andra förstärkare. Samt när vi till och med begär jobbiga och obehagliga saker av våra djur. Inga nyheter egentligen, men något som man så lätt blir lat med i vardagen! T ex kalla in hunden - koppla upp - belöna - släpp fri igen. Eller i Boogies fall gå ner i hagen- ta på grimman -  belöna - och släpp fri igen. Eller t o m ta med hästen upp till stallet för att bara gosa lite och sedan gå ut igen. Det har i alla fall inte jag tagit mig tid till, och knappast Anki och hennes medhjälpare heller.

Så innan jag åkte hem fejkade jag några gånger, och i morgon blir det en omgång till.

 

Anna H

9 juni 2008 22:44

Kathys inkallning med target vill jag läsa mer om! Hoppas du kommer skriva något om det.

http://web.telia.com/~u25803499

 

Tina

11 juni 2008 11:20

Att ha häst i gemensamt stall måste vara betydligt mer besvärligt än att ha flera familjemedlemmar som uppfostrar hundar lite olika.
Jag håller verkligen med Ken om att hunden alltid lär sig. Ofta får man höra att det är så jobbigt att tänka på rätt beteende hela tiden och måste man alltid belöna. Men blir det en vana så är det inget man tänker nämnvärt på. Vill gärna läsa lite mer om seminariet.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...