...är ganska påklätt kan man säga. När hästarna äntligen var invanda på grönt, avmaskade och skulle släppas ut i sommarhagarna var det dags att dra på långkalsingarna igen.

Men det går utmärk att äta även i klänning, tycker Boogie. Till och med bättre, det tar ju längre tid för matte att upptäcka hur rund och fin magen blir därunder!

Vi får nog köpa en ny sadelgjord till hoppsadeln, en sommarstorlek!

Ebba och Moa har ägnat helgen åt att väcka Boogies hoppglädje genom att låta henne jaga Claudia över små enkla hinder både på banan och i skogen. Det verkar fungera! Boogie börjar bli riktigt het på hinder!

Tyvärr lyckades inte jag hitta nån bra inställning på kameran i skogsmörkret! Det blev bara sudd! Skulle haft filmkamera istället! En helt underbar stund var skogen fylld av glada barnskratt, frustande hästar och spralliga lagotto som hoppade med över stock och sten som yra popcorn. Fullständigt livsfarligt kanske, men så där totalt idylliskt som man bara trodde att det blev i ponnyböckerna när man själv var liten. 

Jag fick låna hästen själv en stund också och hade jättekul med några trailbommar, koner, en påse äpplen och en pigg, glad och arbetsvillig häst.

Jag är ju inte så bra på avstånd mellan bommarna och hade nog krånglat till det lite för hästen, men det löste Boogie alldeles själv! Istället för att bromsa  så kunde Boogie nu faktiskt liksom korta sig utan att bryta av. Dessutom har det blivit sån kvalitetsskillnad på högergaloppen de senaste veckorna!

Tack Anki, för ditt suveräna arbete med vår häst!