Alla inlägg under maj 2008

Av Maria - 31 maj 2008 18:53


 


Vart ska det där stora arslet ta vägen med dig, Boogie?

Sa Fröken en dag precis när jag red i väg mot skogen.

OM hon menade att Boogies rumpa växt och utvecklats, så var det en komplimang, då quarterhästar SKA ha stora rumpor.

MEN, tänk om hon menade MIN baksida? Då borde jag nog byta stall, eller hur?


 


Puss på er, kompisar!

Popcornen (nyss uppstigna ur lagottospats Skällsta-filial) är inte lika säkra på det där med kompis. Inte när hon kommer så nära med sitt stora huvud! Kolla Stellas slick runt munnen, och Toscas valpigt lyfta framtass. Lugnande signaler på hundspråk.

Men Boogie vill gosa, och Stella uthärdar lite kli i bringan. Det var kanske inte så tokigt ändå?



 Boogie, som inte verkar göra så mycket inviter till sina hästkompisar, är väldigt kärvänlig med hundarna.

Alla Skällsta-hästarna är positivt intresserade av våra popcorn och älskar att snusa i krullet om de får en chans.




ANNONS
Av Maria - 31 maj 2008 18:18


Stella testar vårt nya träningsredskap - den fjärrstyrda bollkanonen.





Tyvärr kan den bolltokiga hunden plocka upp bollen ur kanonen innan man fyrat av, så det är inskolning som på vilken avståndsbelöning som helst....

Speciellt för Tosca som inte tycker jaga efter bollen är ens hälften så roligt som att bli jagad med bollen i munnen!

ANNONS
Av Maria - 31 maj 2008 16:21


Det här diket har vi lite olika åsikter om, hundarna och jag.



 De tycker att det är det perfekta raststället på väg till skogssjön, en härlig  spabehandling innan det är dags att simma på riktigt.  Grodyngel som kittlar skönt mellan tårna och skräddare som fluffar till mustacherna. Samt en välgörande pälsinpackning bestående av hederlig uppländsk lera.



Jag tycker att det är ett stinkhål som förvandlar hundarna till illaluktande bestar som  ingen normalt funtad granne vill ha närmare kontakt med. Till och med deras hundkompisar ser avskräckta ut.


Så jag brukar försöka ligga steget före och se till att dessa extra spabad undvikes, speciellt på vägen hem från sjön. Men ibland ringer mobilen eller nåt och vips, så är det Tosca som skrattar både bäst och sist....



I sjön kan man simma på riktigt och minnas sitt ursprung som vattenapportör. Stella är den som har bäst koll på ursprunget. Hon simmar och apporterar outtröttligt med fast grepp om sina dummies. Hur många vändor som helst. Däremot tycker hon det är ganska meningslöst att simma utan uppgift.



Tosca däremot är en ren nöjessimmare. På land har hon en bättre (inlärd)apportering än Stella, men när föremålet hamnar i vattnet blir det rena lekstugan! Vilket inte gör så mycket, då vi bara håller på för nöje och motion.



 Man kan inte låta bli att skratta åt hennes försök att dränka både sig själv och föremålet. Hon skulle vara dyr i drift om vi inte hade Stella som lokaliserar och plockar in allt hon slarvar bort.


Vid de enstaka tillfällen som jag bara haft henne med vid vatten har hon inte alls varit lika tramsig, så det är något som händer i spelet mellan henne och Stella.







Av Maria - 30 maj 2008 19:06


Åh, ljuva fredagslycka att få ha hästen för sig själv, galoppera längs doftande rapsfält och sedan njuta av en välblandad G&T i solen på verandan medan barnen leker agility med hundarna på gräsmattan och mannen är alldeles nöjd med bredbandskapaciteten. Ungkatterna samarbetar kring ett sorkprojekt i åkerkanten och gammkattan solar vid mina fötter. I köket ligger middagen färdig och bara väntar på att bli utburen.

Jag lovar, livet blir aldrig bättre än så här!


Av Maria - 30 maj 2008 08:13

Vårterminens sista omgång kurser är ordentligt igång. Som alltid i mötet med nya elever blir det en del diskussioner kring klickerträningens grundförutsättningar.


1. Vi använder positiv förstärkning, negativt straff och utsläckning för att påverka hundens beteende. Vi använder INTE negativ förstärkning och positivt straff.


Som vanlig hundägare inte har man förstås inte  kläm på innebörden i alla inlärningspsykologiska termer. När man går kurs hos oss är målsättningen att man ska få förståelse för hur beteende påverkas av konsekvensen beteendet får, och hur olika val jag gör i träningen påverkar effektiviteten i min träning.

Men stoltserar man med instruktörsutbildningar från välrenommerade institut blir jag lite förvånad när man  t ex hävdar att "korrigering" är nåt annat än ovanstående, en helt egen typ av konsekvens!


När ett stimulus tillförs beroende av ett beteende OCH sannolikheten för beteendet reduceras, så är det frågan om positivt straff, oavsett om du väljer att kalla ditt stimulus för korrigering, tillrättavisning eller information.


(Positiv = betyder här endast att något tillförs. Konsekvenser som innebär att sannolikheten för beteendet minskar definieras som straff)


Nu är det inte så att himlen ramlar ner och klickerpolisen kommer och arresterar en för att man använder positivt straff vid enstaka tillfällen. Det kommer att hända alla! T ex att man råkar snubbla på hunden eler klämma den i en dörr. Då har ju beteendet vara nära dina fötter eller smita ut genom en dörr utsatts för positivt straff.  Du kanske tappar humöret i en pressad situation och återfaller i gamla tränarvanor? Du kanske måste åtgärda något mycket akut i form av en sk brandkårsutryckning?

Din karriär som klickertränare är inte över för det! Har du en känslig hund, kanske du däremot får brottas med bieffekter av (den oplanerade) bestraffningen under en period. (Jag har tidigare haft ett elände med stegförflyttningar åt vänster med Stella som kastat sig ut i sidled så fort benet rör sig mot henne. Har säkert råka trampa minst lika många gånger på Tosca, men det har inte bekymrat henne på samma sätt.  Här skulle man kunna ha en liten teori om betydelsen av aversiva stimuli för crossoverhundar resp. klickerhundar....)


Däremot ska man vara förbaskat medveten om att användandet av bestraffning, aversiva stimuli eller vad man  nu vill kalla det alltid har bieffekter. Hur allvarliga vet man kanske inte förrän i efterhand. Hunden vet inte om du planerade att straffa den eller om det bara blev så. Hundar är specialister på att associera vissa stimuli med vissa händelser. Det ligger ett stort överlevnadsvärde i att ha koll på sk diskriminativa stimuli, saker i miljön som talar om vilka konsekvenser ett beteende troligen får.


Matte i rummet, skinkmacka på bordskanten = stor risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.

Ingen i rummet, skinkmacka på bordskanten = liten risk för arg röst och hårda händer när man tar mackan i munnen.


Men om man arrangerar bestraffningen så att det inte märks att den kommer från mig då?

Rent tekniskt är det mycket svårt att göra då hundarna är så duktiga på att urskilja små kroppsrörelser vi gör. Dessutom blir vår blotta närvaro DS för ökad risk för bestraffning.


Matte i rummet = ökad risk för vattensprut i ansiktet

Matte inte i rummet = liten/obefintlig risk för vattensprut i ansiktet.


Speciellt halsband på = ökad risk för citronspray

Annat halsband på = ingen risk för citronspray


osv


Förutom de biverkningar som bestraffningar har i form av rädslor, stress, försvar, motstånd, osv så får man som klickertränare problemet att utebliven korrigering kan få ett så stort informationsvärde för hunden att negativt straff, utebliven belöning förlorar sitt informationsvärde. Så länge jag inte blir tillrättavisad är jag på rätt väg, tycks hunden resonera. Utebliven chans till förstärkning talar inte om för hunden att den  borde ändra beteende, försöka något annat. När man  förlorar ett av sina klickertränarverktyg och träningen inte går framåt, är det lätt som crossovertränare att hemfalla i gamla vanor, korrigera lite och så är man inne i en knepig cirkel där hunden aldrig får chansen att upptäcka informationsvärdet i negativt straff. Som tränare upplever man då att hunden inte förstår om man inte får tala om vad som är fel. Tränaren själv är under kraftig negativ förstärkning då en hund som inte förstår träningen är ett väldigt aversivt stimuli för människan. Då kanske det är väldigt frestande att lura sig själv med hemsnickrade teorier om "informativa korrigeringar" för att rättfärdiga sitt träningsupplägg?


Som hundägare har man ett ansvar mot omgivningen  är ett annat motargument som brukar framföras när vi talar om en hundfostran utan bestraffningar.

Absolut, det gäller även klickertränare! Men det finns ingenting som säger att jag måste fostra min hund med våld och tillrättavisningar för att uppfylla mitt strikta hundägaransvar!

Klickerträning är inte synonymt med passivitet och låt-gå mentalitet hos hundägaren. Tvärtom tycker jag att många av mina elever är oerhört ansvarsfulla hundägare som mer noggrannt ser till att ha hunden under uppsikt och kontroll jämfört med de hundägare som förlitar sig på sitt  "NEJ"!

Eftersom man blir väldigt medveten om hur beteende faktiskt påverkas (t ex av möjligheten att få fullfölja beteendet) ser man till att stoppa, avbryta  och förhindra innan det ens ägt rum. Och givetvis utveckla de beteenden man vill ha så hunden vet vad den ska göra i olika situationer.


Både som hare och som joggare tror jag man föredrar att möta den skvallrande klickerhunden jämfört med HIT!   NEEEEJ HIIIT SA JAG! hunden....


Det är inte klickerträning att stå och titta på när hunden drar iväg, jagar katter , välter barn och kissar på grannens veranda. Man hindrar och stoppar hunden  (sk brandkårsutryckning), ber alla inblandade om ursäkt, betalar vad man är skyldig, och sedan går man hem och tränar på katter, barn med glass och löptikar! (Och man slår inte på hunden för att göra grannen nöjd! )
















• •
Av Maria - 29 maj 2008 10:00

Sommarminne från häst o vagnsemester i Orsa Finnmark när barnen var små



Av Maria - 26 maj 2008 17:21


Ebba och jag hade stalljour denna helg och fick då möjlighet att även sköta om veckans gäst: den alltid lika positiva araben Miriam.


 


Denna underbara hästdam har alltid öronen framåt!

Moa red och Ebba fotograferade




Av Maria - 21 maj 2008 00:12

BUR-LEKEN 

Utveckla motivation och självbehärskning med buren som hjälpmedel.


 


Målsättning med klickerträning och andra belöningsbaserade metoder är att få en hund som älskar att träna, som kreativt bjuder oss beteenden att belöna, och som snabbt lär sig vad vilka beteenden som lönar sig. Vägen dit är inte alltid så enkel som det kan tyckas i läroböckerna! Hur får vi styrning på överflödet av beteenden hos hunden som provar ALLT för att få vara med och träna? Hur motiverar vi hunden som tycker att dofterna i backen eller åsynen av hundkompisarna är minst lika intressanta som våra köttbitar och snörbollar?

På kurs för kanadensiska hundtränaren Susan Garrett i Malmö i april i fjol presenterades kreativa förslag.

 

Bur-Leken handlar inte om att hunden ska förvaras i bur dygnet runt för att på så sätt bli motiverad till arbete. Istället handlar det om strukturerad träning i syfte att få en hund som jobbar med hög motivation samtidigt som den lär sig självbehärskning och stadga. På köpet får man en hund som älskar att vara i sin bur och som lugnt kan koppla av där i väntan på nya arbetsuppgifter. Det är något som alla aktiva hundförare har stor glädje och nytta av, oavsett vilken gren man ägnar sig åt. För agilityhunden innebär burleken dessutom nyttig träning inför startlinjen och förmågan att hitta tunnelöppningar från alla vinklar.


 Målsättningen med Bur-leken är en hund som själv väljer att ligga kvar i sin öppna bur i väntan på inbjudan från tränaren att komma ut och jobba, som jobbar med hög intensitet och motivation, och som glatt väljer att återvända till den öppna buren när det är dags för paus. 


Träningen bygger på att låta hunden göra egna val. Som hundtränare är det din uppgift att se till att de val du vill att hunden ska göra får ett stort värde för hunden, dvs. att de blir rikligt belönade. Du måste också se till att andra val hunden gör, inte ger utdelning. Det gäller alltså att kontrollera hundens möjligheter till självbelönande aktiviteter.

 

För att Bur-leken ska bli en effektiv träningsmetod måste du hålla dig till följande regler:

  • Inga fysiska eller verbala tillrättavisningar av hunden får förekomma
  • Hunden får inte lockas eller luras att utföra beteenden, den måste själv få välja.
 Nödvändig utrustning
  • En hundbur i lämplig storlek. Hunden ska kunna stå, sitta och ligga obehindrat i den. En bur i metall eller plast/metall rekommenderas vid inlärningen, då tygburens öppning blir svår att hantera i de inledande övningarna.
  • Överdrag som vid behov täcker hela buren. Ett lakan fungerar bra.
  • Gott godis i riklig mängd.
  • Kampleksaker och några bollar behövs också.
  

Träningen kan beskrivas i sex faser:

 

Fas 1

Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på.

In i buren

Om din hund inte frivilligt eller på vänligt kommando går in i buren, får du börja med att forma fram beteendet: gå in i buren. Du kan välja att frishejpa fram beteendet genom att placera dig, buren och hunden på ett ostört ställe och klicka och belöna varje rörelse i rätt riktning. Om din hund kan någon form av tass- eller nostarget så kan du istället använda det för att få hunden att gå in i buren. Ytterligare en variant är att göra en hundfilt till target för hunden och sedan flytta den allt längre in i buren. Ett vanligt misstag vid alla varianterna är att man först klickar för en position och sedan försöker använda belöningen för att locka/lura hunden ännu lite längre in i buren, i tron om att inlärningen ska gå snabbare. Många hundar reagerar då tvärtom och blir allt mer tveksamma eftersom varje klick/eller belöningsord leder till att de måste göra ännu mer av det svåra för att komma åt belöningen. Placera istället belöningen precis där hunden står när du markerade beteendet, eller belöna hos dig så att hunden får börja om från början för nästa markering.


 Värdeladda buren

När hunden med lätthet traskar in i buren kan du gå vidare till nästa steg, att bygga upp ett stort värde för att vara i buren. För att detta ska gå smidigt behöver du planera din egen motorik! Se till att ha en större mängd riktigt gott godis på ett lätt åtkomligt ställe. Täck över buren med överdraget, så att bara fronten är avtäckt. Om burdörren har gångjärnen på höger sida ska du använda höger hand att öppna med och vänster hand att belöna med (och vice versa).


 


A) Placera dig på knä framför buröppningen. Ta en godbit i ena handen, öppna dörren med den andra. Sträck in belöningshanden långt in i buren och belöna hunden långt in och högt upp i buren.  Skulle hunden välja att försöka gå ut ur buren så är du placerad så att detta inte lyckas. Istället stänger du igen burdörren. Öppna igen och belöna långt in, högt upp. Stäng, ta bort handen. Sätt dit handen, öppna, belöna långt in, högt upp. Upprepa minst 10 gånger. Ta en paus, gå därifrån, låt hunden vara kvar i buren.

 

B) Har du en hund som nu sätter igång att leva rövare i buren fäller du ner överdraget så att hela buren är täckt. Hunden ska inte se ut åt något håll. Stålsätt dig och gå inte tillbaka så länge hunden låter eller ruskar galler. Tänk på att all uppmärksamhet, även negativ sådan, kan förstärka beteendet att leva om i buren. Att skälla, yla eller strimla filten i stycken fick dig ju att komma tillbaka, strunt samma om du ryter och hotar!

När hunden lugnat sig går du tillbaka och fäller upp överdraget så hunden kan se ut genom fronten igen. Kan hunden fortsätta hålla sig lugn kan du släppa in en godbit genom gallret till den. Se upp med din timing här så att du inte skapar beteendekedjor där hunden först skäller några skall för att sedan tystna och bli belönad. Belöna fortsatt tystnad eller längre tystnader om du upptäcker att du fastnat i ett mönster. När hunden är fortsatt lugn kör du ca 10 repetitioner till på värdeladdningen, enligt A ovan.

 

C) Din belöningsplacering borde nu ha lett till att hunden förväntar sig belöningen högt och långt bak. Om din hund inte redan nu sitter när du belönar, kan du börja hålla kvar godbiten i handen långt inne i buren, och vänta in ett sitt från hunden innan du släpper ifrån dig godbiten. Upprepa 10 gånger, ta en paus och gå därifrån.

 

Blir det livat i buren igen, åker överdraget ner över fronten till dess att det är lugnt igen. Första förstärkningen för att vara lugn är att överdraget åker upp. Förstärkning för att hålla sig lugn med överdraget uppe är att du kommer och kör några repetitioner till på värdeladdningen.

 

Fas 2

Hundens val

Nu vill du att hunden ska sitta när du öppnar dörren. Lägg handen på dörrens öppningsmekanism och vänta. Om hunden bjuder på ett sitt öppnar du och belönar långt in, högt upp. Stäng igen, upprepa minst 10 gånger. Nu måste hunden sätta sig för att få dig att öppna. Använd inte kommando, vänta tills hunden själv väljer att sätta sig för att få dig att öppna och belöna. Din hand på burdörren blir nu signal för att sätta sig. (Om detta är mycket svårt för hunden får du upprepa övningarna i fas 1 C till dess att hunden bjuder på sitt självmant. )

Fr.o.m nu håller du i alla lägen på kriteriet att hunden ska sitta, för att du ska öppna en burdörr! Det gäller även i övriga vardagslivet, hundgården, bilen osv.

 

Fas 3

Testa värdeladdningen 

A) Finner hunden ett värde i att stanna i buren? Öppna burdörren, vänta lite och se. Väljer hunden att sitta kvar? In med handen och belöna! Rör sig hunden? Stäng dörren! Prova igen. Sitter hunden nu kvar belönar du. Rör den sig igen talar det om för dig att du måste göra hålla position i buren till ett mer attraktivt val. Gör ytterligare 10 repetitioner av fas 1 C, kanske med ännu godare godis.

 

B) När hunden håller sin position ökar du gradvis tiden den ska sitta kvar med öppen dörr innan du belönar. Din strategiska placering med handen på dörren gör det enkelt för dig att lugnt stänga om hunden gör ett felaktigt val. Får du stänga två gånger i följd vet du att du har haft för bråttom och måste tillbaka till värdeladdningen igen.

 

C) När hunden kan sitta 10 sek med öppen dörr utan att bryta sin sittposition sätter du på kopplet. I det läget far många hundar ut genom buröppningen, så var påpasslig med din kroppsplacering så att hunden inte lyckas med det. Stäng lugnt dörren, låt kopplet sitta kvar på. Handen på burdörren, hunden sätter sig, öppna och belöna. Upprepa några gånger. Börja sedan att försiktigt dra lite i kopplet. Belöna att hunden sitter kvar. Öka för var gång till dess att hunden kan hålla sin sittposition trots att du försöker dra ut den ur buren. Gå sedan vidare till att ställa dig upp. Här får många hundar igen för sig att det betyder ut, så var beredd med burdörren om hunden bryter sin position! Belöna om hunden sitter kvar. Gå vidare till att plocka upp kopplet i handen, belöna om hunden sitter kvar. Jobba metodiskt till dess att du kan stå upp och dra i kopplet utan att hunden bryter sin sittposition.

 

D) När hunden kan sitta kvar med öppen dörr trots att du står upp, kan du även lägga på andra störningar utanför buren. ”Tappa” godis på backen. Sitter hunden kvar, belöna inne i buren.

Rulla boll förbi buröppningen, belöna inne i buren. Locka med kamptrasan, belöna inne i buren. Annan hund går förbi, osv, osv. Du har nu fantastiska möjligheter att under full kontroll träna på att hålla position trots allahanda störningar! Gör hunden ett felaktigt val, dvs bryter position, så stängs dörren. Chansen till belöning uteblir, både från dig och från omgivningen. Får du stänga dörren 2 gånger i följd vet du att du har gjort det för svårt och får backa till en enklare nivå i minst 10 repetitioner.


 Dags för paus?

När du känner att det räcker med träning för idag, tar du ut hunden ur buren med en tydlig fri-signal. Undvik att använda hundens namn som fri-signal. Det finns en stor fördel i att kunna använda namnet som en uppmärksamhetssignal, utan att hunden bryter sin position. Namnet får hellre betyda ”pass på, nu kommer DIN instruktion”. Har du flera hundar är det väldigt praktiskt att kunna kommendera ”Tosca – vänta. Stella – kom ” utan att alla kommer farande och gör allt.

 

Nästa gång du tränar Bur-leken börjar du från början med fas 1 för att påminna om värdeladdningen men kan förmodligen raskare jobba igenom faserna till dit du var när du slutade förra gången.

 

Fas 4

Äntligen fri!

Nu har hunden fått minst 100 belöningar inne i buren. Han kan sitta kvar trots att du drar i kopplet, slänger godis på backen och studsar bollar runt omkring.

 

A) Rensa upp runt buren så att inget attraktivt finns inom koppellängds avstånd, inte ens vattenskålen. Ha kopplet på och bjud ut hunden ur buren med din fri-signal. Bli sedan helt passiv, håll hunden i halva kopplets längd och ställ dig riktad mot buren. Vänta max 5 sekunder. Väljer hunden att gå in i buren igen, belöna maximalt i buren. Väljer hunden istället att nosa i backen eller streta bort, ta hunden i halsbandet och håll den precis framför buröppningen. När den väljer att gå in, belönar du maximalt men notera också att du behöver gå tillbaka till värdeladdningen minst 10 repetitioner.

 

B) Varva sedan mellan att bjuda ut hunden ur buren, bli passiv och belöna när den går in igen och med att värdeladda i buren. Så fort hunden visar minsta tveksamhet till att gå in i buren och hellre söker efter annan stimulans, så vet du att du måste köra många fler värdeladdningar innan du bjuder ut hunden igen.

 

C) Du bör även varva med störningarna du jobbade med i fas 3 för att kvalitetssäkra att hunden verkligen sitter kvar till dess att den får signal om att komma ut. Träna även på att låta hunden bara vara i buren med dörren öppen, med dig eller en medhjälpare så pass i närheten att dörren stängs om hunden försöker gå ut. När hunden bara ska vara i buren på detta vis behöver den inte sitta utan kan själv välja position. Håll dock på kriteriet att samtliga kroppsdelar ska vara inne i buren för att dörren ska fortsätta vara öppen! Du eller en medhjälpare kan med jämna mellanrum belöna hunden i buren för att den sköter sig fint. Så småningom kan du våga dig allt längre bort.

 

Fas 5

Full fart!

Nu när vi har stadgan vill vi jobba lite mer med motivation och intensitet! Vi vill att hunden ska ha full fart in i buren, och full fart ut!

 

A) När hunden, så fort den kommit ut ur buren, söker sig tillbaka in, kan du börja öka avståndet till buren så att den får chans att springa in i buren. Du kan öka draget mot buren genom att hålla emot lite i halsbandet och sedan släppa iväg. Man kan variera vinkeln mot buren gradvis så att hunden så småningom söker sig i full fart mot buröppningen även om du släpper hunden bakom buren.

 

B) Variera med att bjuda ut hunden ur buren och belöna att den kommer till dig med intensiv lek. Bli passiv, stoppa undan leksaken. När hunden springer tillbaka till buren belönar du genom att bjuda ut den igen. För att få dig att fortsätta leken måste hunden alltså springa in i buren igen, och du belönar full fart in i buren med chansen att få komma ut igen.

 

C) Lägg signal på beteendet att springa till buren. Säg ditt valda kommando precis när hunden sticker till buren ett tiotal gånger. Säg det sedan precis innan du släpper iväg hunden till buren. Du kan sedan skicka hunden till buren när den behöver paus i träningen eller när du behöver göra något annat.

 

Fas 6

Hela paketet!

Grattis! Nu har du en hund som själv väljer att ligga lugnt och fint i sin bur med öppen dörr i väntan på att få jobba med dig.  När du ber om det kommer den ut med hög motivation till arbete. När ni är klara för stunden springer den glatt tillbaka till sin viloplats för att vänta på nästa chans. 

Nu är det bara att införliva bur-leken i din övriga träning. Du har nu möjlighet att vid behov lyfta din hund med full farts racing eller varva ned den med passivitet och stadga, beroende på vad du ska träna på. Du kan skicka din hund på paus utan att den vare sig stressar upp sig eller deppar ihop. Din hund har dessutom fått för sig att snabbaste vägen till livets olika glädjeämnen tycks gå genom dig. Som bonus kan den också få vara med i större utsträckning när du tränar andra hundar, hjälper träningskompisar eller bara snackar strunt, genom privilegiet att, från första parkett i sin öppna bur, få följa vad som försiggår. Frihet under ansvar!


 


(När hunden väl lärt sig principen genom burleken brukar det också gå bra att överföra beteendet till en hundkorg eller filt, eller varför inte till bilen!)


Säkerhetstips

Satsa på en stabil bur av god kvalitet. En ståltrådsbur bör lindas med silvertejp eller liknande runt tröskeln så att hunden inte fastnar med någon klo mellan trådarna när du kör full fart in i och ut ur buren.



DjurskyddsaspekterI SBK’s skrift Hundägaren och lagen står följande:Allmänna råd till § 2 djurskyddslagen(meddelas av Jordbruksverket (L 103))Angående förvaring

Hundar och katter bör endast tillfälligt förvaras i bur och då ej längre än vad som är

nödvändigt med hänsyn till avsikten med åtgärden..  Att använda en bur som sovplats är dock tillåtet så länge dörren är öppen så hunden själv kanvälja när den vill vara där.

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar

Följ bloggen

Följ Cowgirl up! med Blogkeen
Följ Cowgirl up! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se