Idag är det onsdag och således var det min tur att rida lektion för fröken Anki. Min motivation att få uppleva denna veckans höjdpunkt var så stark att jag med milt våld tvingade barnafadern att avstå från lönearbete för att ta hand om det febriga barnet, så att barnamodern kunde idka fritidsliv mitt på blanka förmiddagen.

Höll därför på att få dåndimpen när hästeländet kommer linkande i hagen utan framsko! Att rida den ömfotade kraken utan sko var inte att tänka på, och inte heller att utöva nyvunna tappskokunskaper då hästen är skodd med sulor, pga av just de ömma fossingarna. Sula blir definitivt överkurs och dessutom var både sko och sula spårlöst försvunna i den uppländska myllan.

Men lite tur kan man få  ha i bland, så i stallet stod en hovslagare och bankade på en annan kuse. Naturligtvis distriktets dyraste vad gäller tappskor, men 300 spänn kan det väl vara värt att i alla fall hinna vara med på halva sin lektion? Med sula!

Boogie och jag fick öva på förvänd galopp, som vi gick bet på i fredags när jag övade själv. Med vägledning av Fröken fixar man ju det mesta, så nu gick det nästan bra! Bra så tillvida att jag fick till den förvända galoppen, mindre bra att jag som vanligt bråkade med mina märkliga medrörelser. När höger sittben uppmanades att söka sig mer mot mitten av sadeln, krullade sig vänsterfotens tår! Med katastrofal inverkan på sits och centrering, förstås. Hur är det möjligt? Jag får anmäla mig som försöksobjekt till nån sjukgymnastkonferens! Jag känner mig som 41-åring fångad i en sexårings kropp (Nä, inte när jag tittar i spegeln!)

Full fart hem med mut-sushi till det sjuka barnet, som sedan släpades med som figurant på arga-hundar-kursen.

Dotter: "Jag vill inte att de ska bita mig!"

Mor: "Nej då, de vrålar bara lite!"

Dotter: "Jag vill inte det!"

Mor: "Ja men de lugnar sig sedan! De behöver träna på ett barn!"

Dotter: "Jag ringer soc och BRIS!!!!"

Nej, det sa hon inte! Hon följde snällt med och blev inte särskilt utskälld då det är duktiga mattar som jobbar effektivt med motbetingning.

Kvällen avslutades sedan med ett besök i en helt annan värld där:

• ett föreningsmöte avklarades på 25 min
• inkomna motioner helt saknades
• styrelsens verksamhetsberättelse och verksamhetsplan bifölls med belåtna mumlanden
• frågeställare fick tala till punkt och besvarare fick också ostört tala till punkt
• samtliga valberedningens förslag till val och omval gick igenom utan motförslag eller voteringar
• alla minglade med alla under fikat

Detta var inte en djur-relaterad förening, ej heller  bostadsrätt, föräldrakooperativ eller vägförening!

Det var hembygdsföreningen, vars lokaler jag hyr för mina kurser. Så vilsamt för öron och själ att lyssna på stillsamma samtal om trädgårdsklubbens nästa utställning, folkdansgillets uppvisningsschema, kakmarknader och stickkvällar. Lite som Midsummer, fast utan mord.

Alla hundar som funderar på hur de ska få sin förare att prestera bättre på tävling rekommenderas att läsa I'ors tips här!

var eftermiddagens tema på söndagen.

Isa jobbar med sin position. Sofia "Doggie-Zen kvalitetssäkrar" dvs kollar att Isa kan hålla sin position trots att hon frestas med omvänt lockande.     

Det kunde hon!

Puss på dig, matte!

Söndag förmiddag ägnades åt baklängeskedjning, den teknik vi oftast använder när vi vill sätta ihop flera beteenden till ett moment.

Innan man kan göra en kedja bör de beteenden som ingår i kedjan vara väl inlärda var för sig. Men eftersom vi vill lära bde förare och hundar tekniken så börjar vi gärna tidigt med "tramskedjór" bestående av vad man har. Det är ju bara att plocka isär och fortsätta finslipa delarna igen och sedan kedja på nytt!

Den första kedjan helgens kursdeltagare fick ge sig i kast med var en kommandofri kedja. De flesta valde tramp på tasstarget - spontant sitt.

Allra först bör man testa av att de olika delarna i kedjan funkar var för sig i den miljö man befinner sig i.

Sedan tar man sista ledet i kedjan, dvs spontant sitt och  förstärker det 3-6 gånger. Man bör redan nu vänja sig vid att belöna en kedja med en maxad belöning! Hunden förväntas ju nu göra fler saker per belöning och ska helst inte uppfatta detta som försämrade arbetsvillkor!

När man förstärkt spontana sättanden 3-6 gånger med sin maxade belöning lägger man ut musmattan och väntar på en tassmarkering. I dessa första kedjeövningar bör man tänka väldigt geografiskt och lägga musmattan exakt där man förstärkt sättanden alldeles nyss.

När hunden trampar på musmattan gäller det att ha is i magen och INTE KLICKA! Vänta lite och se om hunden bjuder det som nyss lönat sig, dvs spontant sättande! KLICK o maxad belöning!

Eftersom vi tidigare massor, massor med gånger klickat för tramp på musmatta är det lätt hänt att avtryckarfingret automatiskt fyrar av så fort hunden satt tassen på mattan. Ooops! Det är bara att stå sitt kast, belöna och konstatera att man nu brutit kedjan med en ny belöningspunkt. Alltså får man börja om med att förstärka sista ledet - sättandet - 3-6 gånger och sedan på nytt lägga till näst sista ledet - tasstarget.

I princip alla kursdeltagare trillar i denna fälla vid första kedjeförsöket! Men övning ger färdighet, även för hundföraren! Att få börja om från början är tillräckligt arbetsamt och t o m aversivt för att motivera föraren att hålla tummen i styr till nästa gång!

För hunden är det lite ovant att behöva göra flera saker i följd så den kan behöva lite extra betänketid i början. Så småningom kommer hunden att testa om det inte finns enklare lösningar. Om det är sitt som ger utdelning, varför inte köra det direkt?

Is i magen, vänta ut hunden, ge den ett par chanser till att göra rätt. Funkar det inte, öva var del för sig igen, och kedja på nytt!

När man klarat åtminstonde 1 kommandofrikedja (dvs hunden kan upprepa kedjan felfritt 3 gånger i följd, även efter en paus i bilen) fick de som ville prova en kedja med kommandon i.

T ex sitt - ligg, eller tasstarget - kom eller t o m tre beteenden: fot - ligg -m sitt.

Baklängeskedjning innebär att möjligheten att få utföra nästa led förstärker utförandet av föregående led. Timing i när man ger ett kommando blir lika viktigt som timing i ett klick. Om kommando ges innan hunden uppfyllt kriteriet för föregående led, förstärks ett dåligt utförande. T ex om man ropar "kom" när hunden trampar bredvid tasstarget så förstärks just trampa bredvid target.

På våra kurser jobbar man i smågrupper med en hund i taget. Dels ser och lär man sig ännu mer när man har möjlighet att verkligen observera andra ekipage i arbete, dels blir träningen än mer effektiv när man har träningskamrater som coachar, håller reda på tiden och kan serva med material! Vi vill gärna skola in våra elever i goda träningsvanor!

Ståtliga Emil poserar:

Att hålla fokus på matte i den svåra kursmiljön med andra hundar och människor i rörelse runt om, kan vara svårt för en ung nyfiken hund!

Vi vill att hunden ska bjuda oss fokus spontant, utan lock och tjat. Om man alltid måste be om hundens uppmärksamhet är risken stor att man faktiskt förstärker ouppmärksamheten,  eftersom det är när hunden kollar på annat som matte eller husse gör sig intressant.

Ingrid hittade en bra arbetsform med sin hund som fick komma ut ur husbilen, jobba med fokus en minut eller två med hög förstärkningsfrekvens, och sedan direkt tillbaka in i bilen igen för att bli sugen på ett nytt litet pass.

Fokus på matte och belöningsförväntan ökade radikalt!

Håll fast var en av grundfärdigheterna på schemat denna andra helg på kursen. Apportering består av många olika komponenter som kan tränas var och en för sig innan de sätts in i en hel momentkedja.

En viktig grund är förstås ett Håll fast beteende som håller föremålet stadigt i munnen utan tugg och rullningar. Det är en fördel att börja med andra föremål än apportbocken så både du och hunden får kläm på det hela och minimerar risken för felinlärning på det för tävling så viktiga föremålet.

Inlärning av ett bra Håll fast ställer stora krav på tränarens timing och kriteriesättning!

Om man väljer att börja med gripande från marken eller från handen beror på vad som verkar enklast för den enskilda hunden.

En del hundförare oroar sig för att lek som belöning ska locka fram tugg på apporten. Självklart inte, om du håller på dina kriterier i Håll fast, dvs låter bli att klicka och belöna tugg på apportföremålet! För att få dra och härja i trasan måste man först hålla alldeles stadigt i apporteringsobjektet.

 Apportering är ett högintensitetsmoment, och många hundar behöver en riktigt aktiv belöning för att jobba med rätt tryck.

Chris låter Glada gripa föremålet mellan sina händer och går baklänges så att Glada måste hålla emot lite för att inte tappa föremålet.

Chris är väldigt duktig på att vara aktiv med belöningarna, både leksak och godbitar. Tack vare det har Glada verkligen utvecklats i koncentrationsförmåga och arbetsvilja under månaden mellan kurstillfällena!

Elliott:

Stå i framför-förar-mappen

På target inför beklängeskedjning av tasstarget - spontant ligg

Rose i arbete:

Godis är gott!

I väntan på inkallningssignal:

Explosiv start:

Tillsammans med en liten människa stannar man upp och upplever nuet, sekund för sekund. Vilken lyx att få vara moster, och en förmiddag bara få leka, prata, lägga pussel, och följa den lilla människans infall - utan funderingar på osorterade tvätthögar och växande dammråttor.

Tack lilla I! Jag tyckte också det var "jettemuuusigt"!