Idag är det onsdag och således var det min tur att rida lektion för fröken Anki. Min motivation att få uppleva denna veckans höjdpunkt var så stark att jag med milt våld tvingade barnafadern att avstå från lönearbete för att ta hand om det febriga barnet, så att barnamodern kunde idka fritidsliv mitt på blanka förmiddagen.

Höll därför på att få dåndimpen när hästeländet kommer linkande i hagen utan framsko! Att rida den ömfotade kraken utan sko var inte att tänka på, och inte heller att utöva nyvunna tappskokunskaper då hästen är skodd med sulor, pga av just de ömma fossingarna. Sula blir definitivt överkurs och dessutom var både sko och sula spårlöst försvunna i den uppländska myllan.

Men lite tur kan man få  ha i bland, så i stallet stod en hovslagare och bankade på en annan kuse. Naturligtvis distriktets dyraste vad gäller tappskor, men 300 spänn kan det väl vara värt att i alla fall hinna vara med på halva sin lektion? Med sula!

Boogie och jag fick öva på förvänd galopp, som vi gick bet på i fredags när jag övade själv. Med vägledning av Fröken fixar man ju det mesta, så nu gick det nästan bra! Bra så tillvida att jag fick till den förvända galoppen, mindre bra att jag som vanligt bråkade med mina märkliga medrörelser. När höger sittben uppmanades att söka sig mer mot mitten av sadeln, krullade sig vänsterfotens tår! Med katastrofal inverkan på sits och centrering, förstås. Hur är det möjligt? Jag får anmäla mig som försöksobjekt till nån sjukgymnastkonferens! Jag känner mig som 41-åring fångad i en sexårings kropp (Nä, inte när jag tittar i spegeln!)

Full fart hem med mut-sushi till det sjuka barnet, som sedan släpades med som figurant på arga-hundar-kursen.

Dotter: "Jag vill inte att de ska bita mig!"

Mor: "Nej då, de vrålar bara lite!"

Dotter: "Jag vill inte det!"

Mor: "Ja men de lugnar sig sedan! De behöver träna på ett barn!"

Dotter: "Jag ringer soc och BRIS!!!!"

Nej, det sa hon inte! Hon följde snällt med och blev inte särskilt utskälld då det är duktiga mattar som jobbar effektivt med motbetingning.

Kvällen avslutades sedan med ett besök i en helt annan värld där:

• ett föreningsmöte avklarades på 25 min
• inkomna motioner helt saknades
• styrelsens verksamhetsberättelse och verksamhetsplan bifölls med belåtna mumlanden
• frågeställare fick tala till punkt och besvarare fick också ostört tala till punkt
• samtliga valberedningens förslag till val och omval gick igenom utan motförslag eller voteringar
• alla minglade med alla under fikat

Detta var inte en djur-relaterad förening, ej heller  bostadsrätt, föräldrakooperativ eller vägförening!

Det var hembygdsföreningen, vars lokaler jag hyr för mina kurser. Så vilsamt för öron och själ att lyssna på stillsamma samtal om trädgårdsklubbens nästa utställning, folkdansgillets uppvisningsschema, kakmarknader och stickkvällar. Lite som Midsummer, fast utan mord.