På torsdag bär det av till AQHA Spring Show på Grevagården utanför Skövde. 4 av stallets hästar ska tävla, däribland Claudia med sin youth-ryttare Moa. Ebbas ska vara hennes groom för att se och lära om hur det går till på tävling. Innan man åker iväg är det bra om man har testat av sina tävlingskläder så inget glipar, klämmer, trycket och skaver.

Samtidigt kan man ju också öva på sitt vinnande leende, eller hur!

PS täckvästen ska av!

I lördags var det upp i riktiga svinottan för att hinna klart med fodring, mockning och utsläpp INNAN kl 9. Tack vare de duktiga barnarbetarna Ebba och Moa var vi klara i god tid. Prisad vare torven, säger jag bara! 10 boxar på ett kick och man får inte ont någonstans.

Vår eminente hovslagare hade avsatt större delen av dagen för att lära oss att slå på tappskor själva i stället för att fylla hans mobilsvar med panikmeddelanden under helgerna. Det ingår i hästägarens allmänbildning anser Sonny, och det var vi ett helt gäng som höll med om.

Att Sonny är en skicklig hantverkare med god hästkänsla visste vi ju redan.

Nu visade han sig vara en utmärkt pedagog också! Tydliga, enkla anvisningar i lagoma portioner, stort tålamod och gott humör.

Mycket praktisk träning stod på schemat och nej, vi övade inte på våra egna hästar. Sonny hade med sig ett gäng hästben, vilket inte var så läskigt som många befarat. De var djupfrysta och väl inplastade.

Först övade vi hela förmiddagen på att dra av skon och sätta tillbaka den i de gamla hålen. Först fick jag inte av skon hur jag än slet och drog. Sedan kom magistern och visade ett enkelt handgrepp och det blev hur lätt som helst.

När man väl fått på skon igen med alla sömmar på plats och "nitade" fick man godkänt eller lite bakläxa och sedan var det bara att dra av den igen. Och igen. Ibland stökade Sonny till skon lite också för att vi skulle få öva oss på att rikta den igen. Lite klurigt var man skulle banka för att få rätt effekt.

Efter lunch verkades hoven så skon hamnade i ett annat läge och vi fick spika i orörd vävnad. Attans, vad mycket svårare det var!

Fegade man och bara "pickade" med hammaren så riskerade sömmen att gå rakt in och därmed nå kötthoven. Drämmer man istället till lite bestämt gör sömmens utformning med tunnare böjd tip, "svikten", att sömmen söker sig ut genom hovväggen.

En söm liksom bara försvann in i hoven och då var jag verkligen glad att jag fick öva på en död hov. Hade det varit "live" hade hästen suttit uppe taket och mitt jobb hade varit att övertyga hästen om att enda vägen att bli av med det onda var att låta mig dra ut sömmen och börja om.

 Esteten Camilla var inte nöjd med att sömmarna kom ut där de skulle - hon vill ha dem i perfekt linje med varandra också!

Överkurs, sa Sonny, men berättade i nästa andetagen om tävlingsekipage i USA som lackar hoven svart och sedan målar dit sömnitar med silverfärg, för att få just den perfekta linjen.

Fröken Anki har ju gjort det här förr och demonstrerar här proffsgrepp på filen. Solbrillorna lyckas hon hålla på plats också!

Jättebra kurs och väldigt nyttigt! Jag tror faktiskt att jag vågar prova själv nästa gång en sko trillar av!

Alla var dock efteråt rörande överens om att hovlagarens arbetsinsats är värd varenda krona det kostar. Ont i ryggen, ont i käna, mjölksyra i låren  - det var lite smågnälligt  runt om där på eftermiddagen!