Finns väl ingenting som så effektivt plockar ner en på jorden som djurträning i allmänhet och ridning i synnerhet.
Dagens lektion med Anki innebar att mitt högerben och min högerhand skulle göra en sak i takt med hästens höger bak, medan vänster hand skulle dels vid behov parera effekten av det höger sida gjorde, samt även vid behov kittla med dressyrspöet. Min mittendel skulle förstås vara stark och stadig och hålla kursen.
Med koordination och medrörelser som en 6-åring lyckas jag inte göra något med min ena sida utan att motsatt sida också dras med. Så fastän jag vet att högerhand ska hållas stadig vid sidan av höften så åker den in mot hornet så fort vänster ska kittla med spöet. Igen och igen och igen.....
Stackars häst och stackars Fröken!
Att förstå teorin men inte lyckas få kroppen att utföra det praktiska, är så vansinnigt frustrerande att jag ibland undrar om det inte vore bättre att inte begripa alls?
Jenny med Mimmi
27 februari 2008 22:05
Ha,ha,ha! Sista meningen är helt underbar! Orden stämmer väl in på hur jag kände mig när jag skulle bryta min belöningsplacering under kursen - "placera belöningen så hon reser sig" sa du. "Jajamen" svarade jag och lyckades säkert 8 gånger i rad belöna henne så att hon förblev sittande. Skratta eller gråta?
http://www.freewebs.com/hundraprocent
Karolina
28 februari 2008 08:07
Åh du har precis beskrivit mitt problem i ridningen. Men för mig kan problemet även vara att samordna skänklar och händer. Jag vet ju att alla 4 + vikt måste samverka, och oftast hur, men så fort jag ska göra det så missar jag på nån punkt,med halvtaskigt resultat som följd. DÅ är det inte kul att träna med superduktiga tävlingsekipage.
ari
28 februari 2008 09:38
Lämna klickern till fröken och sätt kriterier själv ;-). Mycket enklare att jobba med bara en sak i taget..det har i alla fall funkat för ekipagen här på gården (sitsträning med klicker alltså)!
Tina
28 februari 2008 14:00
Hej!
Skrattar när jag läser dagens inlägg. Kan se dig framför mig och gissar att minen du har är obeskrivlig. Själv gå rjag på qi-gong och det bästa jag lärt mig därifrån är att bara gör, tänk inte. Kanske funkar i ridningen också.
Tina
http://workinglabs.wordpress.com
Ann-Louise
29 februari 2008 06:18
Ha ha. I know!
Håller med Ari där, men vi har lättare att sänka kriterierna när vi är tränare för djur. När vi själva ska lära oss något är det mer; - Det kan ju inte vara så j-la svårt..... -Jag ska ju bara göra dittendatten.... och så håller vi på och misslyckas och misslyckas och känner oss odugliga. I stället för att stanna upp, tänka till och ta en sak i taget.
Det är väl någon mänsklig egenskap :-D.
http://hastochhund.bloggagratis.se
Maria Y
29 februari 2008 08:32
Här tränas dessutom två arter samtidigt. Boogie ska lära sig lyfta höger sida samtidigt som jag ska lära mig hur jag hjälper henne göra det.
Definitivt en avancerad pedgogisk utmaning för Fröken att låta mig träna på ett kriterium i taget utan att det händer för mycket tok med hästen under tiden.
Att inte tänka, bara göra brukar oftast underlätta i ridningen fast den här gången var det då mina händer åkte med åt fel håll.
Fast det fanns också några korta stunder där allt var på rätt ställe, högersidan lyfte och allt blev runt, jämnt, lätt och underbart! Tills högerhand åkte in mot mitten igen....