Det verkar som om vi numera bara har delad vårdnad om äldsta dottern. Det verkar också som vi fått ett bonusbarn vissa helger i månaden. Dvs. den av familjerna B och Y som har stallhelg har också hand om hela Skällsta ungdomssektion, (=Mo a och Ebba.) Hela livet kretsar krings stallet, precis som det ska göra när man är 11.

Denna lördagmorgon hade jag således varken kursjobb, stalljour eller ens ivrig dotter som skulle skjutsas i ottan. Alltså blev jag något förvånad när telefonen ringde TIDIGT på februari månads enda sovmorgon, och Ebba flåsigt förkunnade att jag minsann kunde få rida min stökiga lilla häst själv idag, hon skulle nämligen få motionera Frökens Billy istället.

(Pappan bleknande vid tanken på lilla dottern på stallets mest långbenta häst. Mamman som varit ute på ett och annat själv i sin ungdom, tänkte att långa ben nog är att föredra jämfört med de halvvilda galenpannor hon själv for runt på i motsvarande ålder.)

Ungdomssektionen hade redan ridit klart när jag anlände, och Billy hade förstås varit helt underbar! Nu ville de rasta hundar i skogen, så det blev för en gångs skull Boogie och jag på tu man hand. Det var hur nyttigt som helst för oss båda! Boogie beter sig nämligen lite annorlunda utan den krulliga stödpatrullen. Hon är mycket tittigare och hoppigare! Jag passade på att ta mindre hundvänliga vägar och såg till att komma in så pass bebyggda trakter som det går runt Skällsta. Solen sken och glittrade i alla brevlådor, bilfönster och trädgårdsredskap. Folk var dessutom ute och krattade, städade, rotade runt  i sina förråd och skjutsade ledsna barn i barnvagn. Mycket att titta på för en liten kossehäst! Hon gjorde ett antal  "startles" dvs blandade småhopp i sidled vid varje nytt stimuli, något som jag inte upplevt på henne sedan första veckorna i somras. Det justa med Boogie är dock att hon efter sitt sidohopp är mycket resonabel och lättövertygad att prova igen. Multargetövningar har gjort att hon gärna vill gå fram och kolla närmare på det som först var spökigt, men jag kände idag att vi kanske ska fräscha upp det beteendet separat också.

Att kunna använda en betingade förstärkare vid minsta lilla framsteg ger en sådan skillnad i attityd till det som är läskigt och svårt. Hon vill verkligen framåt och prova igen, man behöver inte pusha och tvinga. Själva belönandet gör henne snabbt lugn.

Men den lugna skogsmiljön kring Skällsta ger ju begränast med miljöträning!

På vårens att göra lista står nu:

• Uppgradera körkortet till BE (vägrar köra leksaksbil eller papptransport)
• Införskaffa hästsläp
• Ut och åka!

Tills dess, fler ridturer utan krulltotttar! Sorry, girls!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...