Apropå Mr Millan och träningsmetoder:

För ett drygt år sedan var jag med familjen på en helt hundfri semester i Florida. En dag tog jag ledigt från nöjes- och strandliv för att shoppa lite och hamnade så småning om på ett gigantiskt Petsmart djurvaruhus. Förutom kilometervis med hyllor fyllda av katt, hund, kanin, fågel, fisk och hästprylar fanns i butiken veterinärmottagning, adoptionscentrum för herrelösa katter och en hundskola. Hundskolan hade en träningsrink mitt i lokalen och ett stort utbud av kurser baserade på "positiv förstärkning", inkl. klickerkurs.

Här borde man ju kunna hitta lite coola klickerprylar tänkte jag, och genomsökte alla hyllor med Behavior & Training Equipment. Men istället för smarta targetsticks och klickers med alternativa ljud hittade jag hyllmeter på hyllmeter med teknisk utrustning för att på allehanda sätt applicera elstötar, skarpa ljud, luft och lukt pustar, vibrationer och jag vet inte vad för att bestaffa hunden. (Vad sägs om hundfilten som straffar hunden om den kliver av? ) Med tillhörande instruktions-DVD:er förstås, den seriösa hundägaren vill ju göra RÄTT.

För de som känner sig tveksamma inför elektronikens landvinningar fanns även det gamla hederliga stackelhalsbandet i en mängd utföranden. Raka piggar eller krokiga? En sats med gummipluttar i käcka neonfärger att trä på taggarna gör att det inte sliter lika hårt på hud och päls.

På väg ut genom kassan får jag syn på en stor glasskål fylld med klickers med PetSmarts logga. 1.49 USD känns som ett överkomligt souvenirpris så jag sträcker min hand mot skålen.

ARE YOU TAKING THE CLASS; MA'AM? vrålar damen i kassan så samtliga i kön lättar nån decimeter från golvet.

Jag försöker förklara att jag bara vill köpa en klicker, men det visar sig att sådana verktyg inte säljs hur som helst. Man måste gå kurs först!

Elhalsband och stackel var det dock fritt fram att inhandla, utan särskild licens!

På SeaWorld funkar det inte med stackel och el! Här är det visselpipa och hinkvis med fisk som gäller!

 

Helena

21 februari 2008 23:43

Det är både sorgligt och skrämmande!

 

Jenny W

22 februari 2008 10:08

Usch! Hoppas verkligen att Sverige inte är på väg mot samma trend. Ibland undrar man...

http://www.freewebs.com/hundraprocent

 

Mette

22 februari 2008 18:10

Nu är inte världen svart eller vit, man får plocka sina egna godbitar och lära sig sortera. Ceasar Milan har även många bra sidor, annars hade han inte blivit så stor som han är. USA är trots allt USA med alla dess tokigheter, exempelvis kastreras ju hundar i en mycket större omfattning än i Sverige. Gott eller ont, vem har rätt?
Om man ser alla avsnitt av C:M lär man sig att han är duktig att läsa hundar/flockbeteende och jag gillar hans inställning till energinivåer - om man tröstar en rädd hund förstärker man det beteendet. Sedan är det tråkigt att se alla stackel, elanvändning har jag bara sett honom använda 1 ggr i samband med skallerormsavträning - hellere elstöt än dödligt ormbett tror jag de flesta håller med om. Sedan tror jag inte att vi kan slå oss för bröstet och säga att Gud va´ vi är bra - det förekommer ojusta metoder även i Sverige/Europa även om man helst inte vill tro detta. Det enda raka är vara klar över är att man har ansvar över sin egen hund och förhoppningsvis behandlar man sin hund som man själv skulle vilja bli behandlad. Men som sagt vi är människor och det är bara att se bak på historian för att inse vad vi är kapabla till både mot djur och oss själva

 

Maria Y

22 februari 2008 20:06

Till hans goda sidor hör väl ett sjusärdeles sinne för PR och kontraktskrivning! Hans klausul som förhindrar NG kanaler att visa andra hundtränare begränsar definitivt de amerikanska hundägarnas möjligheter att ta ställning till olika alternativ.

När man tittar på programmet ska man vara väldigt medveten om att träningen inte visas i realtid. Det förekommer en massa träning som aldrig filmas och som filmas och klipps bort. Det har man ju på senare tid blivit tvungen att påtala i en snabb text som svischar förbi ungefär som det finstilta i mobiltelefonreklam.

 

Hanna

23 februari 2008 19:05

Men huvva så hemskt, tur att sverige har slutat upp med stackelnhalsbanden där..

http://www.copperville.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...