Luring is an advanced training skill!

Enligt Bob Bailey bör oerfarna tränare som ännu inte behärskar konsten att fri-shapa, inte ge sig på något så avancerat som att locka-visa-träna. (Helena H har helt rätt i att den svengelska översättningen "locka-lura" blir missvisande).

Trots det så är det det absolut vanligaste sättet man får lära sig att få fram beteende på hundkurser. Anledningarna är flera, det är lätt att lära ut, det händer snabbt något med hunden, och både kursdeltagare och instruktör blir nöjda. Bieffekterna, som vi diskuterat tidigare, är att det är svårt att komma bort från själva hjälpen, det tar längre tid för hunden att göra koppling mellan beteende och belöning, och man förstärker passivitet, "vänta på ett stimuli",  hos hunden.

MEN - locka-visa är ett mycket effektivt sätt att få FRAM beteenden!

Vet man hur man ska göra kan det vara mycket användbart!

Liten Locka-Visa manual:

Förberedelse

1. Går beteendet att fri-shapa fram inom rimlig tid? Välj det alternativet.

2. Säker på att du vill locka-visa?

3. VAD är det du vill få fram? Beskriv konkret beteendet du vill ha!

4. VILKEN hjälp får troligast fram beteendet direkt?

5. Hur STARKT STIMULI behöver du använda? Välj en intensitet som inte är mer än vad som behövs, men heller inte för svagt så du måste upprepa många gånger. (som stimuli räknas gester, godis, föremål etc. Undvik att blanda in flera olika typer av stimuli samtidigt, då det komplicerar utfasningen av hjälpen)

6. Planera din första träningsakt. I planen bör ingå förflyttningar mellan repetitionerna och organisation av material så att du får så lite dötid som möjligt emellan:

Repetition 1: Applicera ditt stimuli direkt! (Undviker att förstärka passivitet med presentation av hjälpen)

Repetition 2: Applicera ditt stimuli direkt, nu i något svagare utförande

Repetition 3: Applicera ditt stimuli direkt, nu i ännu svagare utförande.

Var snabb och belöna minsta ansats att utföra beteendet!

Repetition 4: Inget stimuli! Belöna minsta ansats att utföra beteendet

Om hunden nu blir passiv, TA INTE fram stimulit igen! Ha lite is i magen.

Ordentliga belöningar för alla steg i rätt riktning.

Händer inget alls, avbryt träningsakten, ta en rejäl paus och börja om någon annanstans. Se över planen! Kan du fasa ut hjälpen smartare? Är belöningen efter beteendet tillräckligt bra?

Upprepa ovanstående med dina justeringar i nästa pass! Om det mot förmodan fortfarande inte funkar, lägg ner locka-visa! Utveckla din och hundens förmåga till fri-shaping i helt andra övningar och återvänd till problemet senare.

Grundläggande är:

• OM du använder en hjälp av något slag, så ska den fasas ut i samma träningsakt!
• DET hunden gör när hjälpen presenteras kommer troligen att förstärkas av åsynen av hjälpen! Se upp så att du inte förstärker oönskade beteenden!
• DET som händer EFTER utfört beteende är det som påverkar hur sannolikt beteendet är i framtiden. Snåla alltså inte på belöningen!

NÅGRA EX. på locka-visa träning enligt ovan:

Hund A ska lära sig att springa rakt ut 25 för att hitta ett föremål.

Rep 1. Matte håller hund. Medhjälpare går ut 25 m, viftar med föremål, släpper det och går tillbaka. Hund springer ut 25 m hittar föremål, får stor belöning.

Rep. 2 Matte håller hund, vänd åt andra hållet. Medhjälpare går ut, hund får se medhjälpare där ute, hund vänds bort, medhjälpare springer in. Hund vänds tillbaka och får springa ut och hitta. Riklig belöning!

Rep. 3 Matte vänder bort hund. Med hjälpare kastar ut föremål. Hund vänds tillbaka, släpps och springer ut och hittar. Riklig belöning!

Rep. 4 Medan matte belönar ovan har medhjälpare kastat ut föremål igen. Matte avslutar belöning och tar med hunden till samma plats där hon släppt iväg de senaste gångerna. Håller lite i halsband och släpper i väg. Hund springer ut och hittar. Riklig belöning.

osv.

HUND B vill inte hoppa in i bilen.

Rep. 1 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser det. ta med hunden till bilen, öppna luckan och lyft in hunden till godiset. Gå iväg med hunden.

Rep. 2 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser. Ta med hunden till bilen, öppna luckan och börja lyfta hunden så att den kan kravla sig in buren själv när den får vittring på köttet.

Rep. 3 Placera kokt kött i bilburen utan att hunden ser. Placera köttet ganska nära ingången till buren.Ta med hunden till bilen, öppna luckan, vänta. Om hunden bara hoppar in med frambenen och äter godiset spelar ingen roll. Skjut inte på!

Rep. 4 Placera ut köttet när hunden inte ser, nu lite längre in i buren. Repetera som ovan.

Rep. 5 Placera köttet längst in i buren, när hunden inte ser. Repetera som ovan

Rep. 6 Placera inget kött i buren. ta dit hunden. Så fort den hoppar upp med framstassarna, placera kött längst in i buren.

Rep. 7 Som ovan, men vänta nu tills alla fötterna är inne innan du slänger in köttet.

Höger och vänster hjärnhalva är som två olika hjärnor, och när det gäller människans psykologi är det i höger hjärnhalva det mesta händer, hävdar psykoterapeuten och neuroforskaren Allan Schore. Höger hjärnhalva utvärderar känslomässig information på mindre 100 millisekunder, men det tar 250 millisekunder för samma information att nå medvetandet.  Den högra hjärnhalvan fungerar intuitivt och ickelinjärt och uppfattar helheter och övergripande mönster. Den har också  fler synaptiska uppkopplingar till det limbiska systemet (känslocentrum i hjärnan) och till det autonoma nervsystemet (dvs kroppen och kroppsuppfattning).

Vänster hjärnhalva däremot hanterar språkliga och medvetna funktioner, tänker linjärt och resonerar logiskt.

Att få halvorna att kommunicera med varandra är inte alltid det lättaste. Tänka bara på hur svårt det kan vara att  beskriva en känsla, för att inte tala om hur svårt det är att ge någon en riktigt bra vägbeskrivning. (Det högersidiga lokalsinnet ska omsätta sin information i vänstersidigt språk, vilket nästan alltid leder till bekymmer).

Så jag kan bara konstatera att Fröken har en sjutusan till hjärna! Ridning bör ju vara en väldigt högersidig funktion som involverar kroppsuppfattning och intuitiva reaktioner i allra högsta grad. Människans kropp och hästens kropp skickar massor av ickespråklig information till varandra. Ryttarens kropp ska skicka rätt signal i rätt ögonblick för att påverka utfallet av hästens rörelser, vilket är imponerande nog i sig när man ser en skicklig ryttare som Fröken till häst.

När sedan uppgiften blir att instruera en annan människa uppe på hästryggen blir det en riktig utmaning. Nu ska all denna intuitiva, ickespråkliga information omsättas till talat språk, och det kvickt som ögat för att eleven ska hinna påverka hästen med något som ens liknar timing. För att det överhuvudtaget ska funka bör den språkliga informationen vara av sådan art att den lätt talar till elevens högersidiga funktioner. Dvs bildlig och känslomässigt aktiverande.

Här excellerar vår Fröken, och det gör det så otroligt roligt att rida för henne! För man lyckas ju alltid, något så när, till slut. (Sa jag att hon har ett oändligt tålamod också......?)

Bäst verkar det gå när man lite grann  lyckas koppla bort den medvetna (vänstra) delen av hjärnan och "bara rida".  Som t ex när vi skulle ta oss över bomserier och "placera" hästen framhov. "Eländes, elände, hur ska jag kunna styra över vilket fot som hamnar först när vi kommer fram dit?"

Men det funkar, om man bara tänker "där"! Vilket man till slut kommer på genom Frökens försorg. (Nämnde jag hennes tålamod?)

Troligen finns det en massa paralleller att dra till hundträningen. Hundträning är också en högsta grad fysisk aktivitet med krav på tekniska färdigheter. Animal training is a mechanical skill! för att citera favvo-Bob.

En utmaning för klickerinstruktören då många av oss klickertränare är väldigt verbalt orienterade människor som älskar att logiskt resonera kring våra träningsupplägg...

Superhjärnan tvättar en svans!