Ebba hittade vår häst till salu på nätet igår! Jodå, vår Cow Cuttin Boogie med korrekta uppgifter om härstamning och tidigare träning. Fint foto också. Eftersom man förstås inte vill att hon ska hamna i fel händer, så slog Ebba till och köpte hem henne på direkten.

Nu utspelade det hela sig i den virtuella världen på stallet.se. Iscensatt av någon tonårstjej som helt klart varit inblandad i Boogies tidigare liv på något sätt.

Det är en lite skum känsla det här, att ens husdjur har en egen historia och egna relationer från en tid "före oss". Jag har aldrig haft en omplaceringshund, däremot flera hittekatter. Men med hästar är det förstås vanligt att man egentligen vet väldigt lite om vad de varit med om, och vilka hjärtan de berört på vägen!

Men det här är hemma för Boogie numera:

Ägnade mig i kväll åt lite oförberedd träning av stationsbeteende på stallbacken.

Målsättningen har jag haft klar för mig länge: Hundarna ska sitta på stenarna runt stallets uteplats och vänta tills jag säger "ja!" Detta för att ha dem ur vägen på ett säkert sätt tills dess att ridturen startar.

Resten av planeringen var inte gjord, och det var synd, när jag nu plötsligt stod där med alerta hundar, fickan full av godbitar och barn och häst klarade sig själva.

Så jag skred till verket med båda hundarna samtidigt och tämligen oklara kriterier. Ett par repetitioner sedan hade jag kunnat gjort en illustrativ film till Fannys blogginlägg om förstärkande hjälper.  Grundkonceptet är förstås att värdeladda sitta på stenen med en massa förstärkning för att just sitta på stenen, kombinerat med omvänt lockande och explosiva starter från stenen. Klickerhunden Tosca var snabbt med på noterna, men crossoverhunden Stella, som numera frikostigt bjuder, men har lite svårare med hela Doggie-Zen kapitlet, föll ofta för frestelsen och hoppade av i förtid. Då hade hon väldigt svårt att komma på att hoppa tillbaka upp igen och jag hamnade i stora knepigheter när jag ett par gånger rörde mig mot stenen för att belöna Tosca som duktigt satt kvar. Voilá, så fick Stella förstärkning för att vara nedanför stenen, eftersom min rörelse mot stenen gav henne information att hoppa upp igen, vilket så småningom ledde till belöning, antingen genom godis på stenen eller startsignal. Hej hå! Här fick matte lite att reda i eftersom hon inte tänkt efter före och tagit en hund i taget. Hade jag bara haft Stella hade jag kunnat haft is i magen och vänta ut henne istället för att råka förstärka hennes passivitet med mina rörelser för att belöna Tosca.  

Skrev jag inte nåt om god planering alldeles nyss? Nåja, helt bortkastat var det inte. Jag fick några av Stellas svagheter klart belysta så jag kan jobba vidare med det och Tosca å andra sidan fick väldigt god träning i att hålla position på stenen, oavsett vad Stella hade för sig.