Det var spännande att möta en grupp icke redan klickerfrälsta igen. Det senaste året har ju mitt fokus legat på att ta hand om alla som redan vet att de vill ägna sig åt klickerträning.

Jag är inte särskilt intresserad av att bedriva något frälsningsarbete. Jag vill hellre sakligt beskriva de inlärningspsykologiska  "grundlagarna" och så får folk själva ta ställning till om de vill bedriva effektiv djurträning baserad på vetenskapliga fakta eller fortsätta träna efter tro, skrock och tradition.

Oavsett val av träningsmetod anser jag att någon som kallar sig hundinstruktör ska ha goda kunskaper vad som ligger i begrepp som "opererant inlärning", "posititiv förstärkning" och "betingad förstärkare". Om man som instruktör inte kan göra en enkel beteendeanalys, har jag svårt att se att man skulle ha särskilt goda chanser att effektivt påverka de beteenden man är ute efter att förändra.

Egentligen är det helt galet att träningsformen heter Klickerträning. Det blir ett sådant väldigt fokus på den lilla dosan. Många av lördagens frågor handlade följaktligen om huruvida man kan  ha flera klickers till samma hund, hur flera hundar ska kunna träna nära varandra utan att distraheras av varandras klick, huruvida vissa hundraser trivs bättre med klickljudet osv. Nån hade varit på kurs och hört att man måste ha ett särskilt godis som bara serverades i samband med klicket. Att man kunde belöna med boll, kamplek och t om luktfläckar efter klick var helt klart nya tankegångar för de flesta.

Något som alltid väcker visst motstånd är när jag säger att klickerträning aldrig kan användas till sin fulla potential när det används som ett komplement till andra träningsmetoder. Många ser klickerträning som ett sätt att lösa ett visst problem eller som en möjlighet för tävlingsförare att fila på precision i vissa moment. Eller som något man använder under "inlärning". Självklart kan man ha viss nytta av att använda klicker på det sättet. Säkert kan det bli mer tydligt för djuret vad som leder till belöning om du klickar istället för att babbla långa ramsor med uppmuntrande ord. MEN -

• Tränar du även med hjälper/locka/lura så förstärker du ofelbart ett passivt förhållningssätt hos hunden.
• Tränar du med korrigeringar så kommer du att dras med biverkningar som passivitet, rädsla för misstag och framförallt förlora informationsvärdet i utebliven belöning.

Det kommer att inverka på effektiviteten i din klickerträning!

Någon sa: "Men jag vill kunna använda NEJ till min hund!"

Absolut, var och en gör sina egna träningsval. Men inte ens i hundträning kan man räkna med att både ha kakan och äta den. De val man gör får konsekvenser.

Att få ihop klickerträningens grundteser med vardagslydnad är tydligen en större utmaning än att tänka "klickerskt" när det gäller tävlingslydnad.

Många av de frågorna handlar om hur man ska lyckas ligga steget före och belöna rätt beteende när man inte har kontroll över omgivningen.

I den här gruppen var det också flera som oroade sig över att konceptet "förstärka rätt beteende" skulle orsaka stress hos hunden. Någon trodde också att det skulle kunna leda till inlärd hjälplöshet! Tyvärr dök dessa frågor upp när David kom in och sa att vi måste bryta tidigare pga av stormen i Småland, så jag hade lite svårt att ge utförliga svar och packa ned utrustning samtidigt.

Stress uppstår när tillvaron är oförutsägbar och individen upplever ringa möjlighet att själv påverka omgivningen. Att uppleva att vissa beteenden konsekvent leder till fördelar (mat, uppmärksamhet, underhållning etc) och att andra beteenden konskevent inte ger utdelning alls, kan omöjligt leda till stress. Oförutsägbart utfall av beteenden däremot kan leda till frustration och stress, oavsett träningsmetod.

Vad gäller inlärd hjälplöshet är det något som uppstår när individen upplever total oförmåga att påverka miljön. En klickertränad hund är raka motsatsen, den vet precis hur den ska få oss att klicka!

Var en av de frågor som jag fick i lördags av de blivande Hundutbildningsgrupps-instruktörerna.

Jag funderade en del på det på den, av pga av stormarna, enormt krångliga vägen hem och kom fram till följande:

När mina hundar inte är upptagna med att:

• träna något med mig
• ligga på mina fötter vid datorn
• springa med i skogen när jag rider
• äta hästskit
• äta annat jox de hittar
• gå på promenad med någon av familjens människor
• springa på fälten
• leka med varandra
• leka med barnen och deras kompisar
• busa med katterna
• gräva stora hål på tomten
• kolla grannens kompost
• tugga på märgben
• sova i diverse soffor och sängar
• mysa i nåns knä framför TV:n

så kan de välja att vara hund om de tycker att de har tid över :-)