Alla inlägg den 14 januari 2008

Av Maria - 14 januari 2008 14:04

Små kosse-hästar vilar man inte ostraffat i flera veckor! Magen blev rund och attityden lite småvresig! Vi hade det på känn och har aktiverat med promenader och klickerträning, men så blev vi sjuka själva och kom av oss på slutet. När det äntligen var dags att få  skritta igång uppsuttet i torsdags var det på en ganska trög och ovillig häst! Tosca däremot gick på bakbenen av stallplan i pur glädje över att matte äntligen satt till häst igen och kunde förväntas hänga på i lagottotempo!

Väl uppe i skogen återvände rörelseglädjen även till Boogie, och det med besked! Jag kunde riktigt känna hur det kröp under skinnet på henne och hon frustade  och  hoppade runt i alla riktningar. Vi skulle ju ta det lugnt, var det sagt, så jag försökte sysselsätta med kringelikrokvägar off-road. Det kändes snart som ett livsfarligt projekt bland isfläckar och stenrösen, och med två glada lagotto runt hovarna som försökte delta i denna nya skojiga lek till häst.

Bestämde  mig för att göra halter och belöna lugn istället. Först bara en halv sek. braaa! - morotsbit, sedan allt  längre stunder. Två morotsbitar senare hade Boogie övergått till "Klickerläge" och försökte lista ut vad jag kunde tänkas belöna för, istället för att roa sig själv. Jätteskönt att kunna vända på situationen utan att behöva bråka och fightas med hästen!

Hade hon varit helt återställd och vi varit på en lämpligare plats, hade jag  stället för morot kanske valt att belöna den avslappnade halten eller den lugna skritten med en galoppfattning stället, dvs belöningen för att göra det jag bad om hade blivit att få göra det hon ville.


På fredagen satsade vi på en längre tur i sällskap med Camilla på Mocca. Boogie visade väldigt tydligt att hon ville gå först.  När jag inte kunde släppa i väg henne i det tempo hon önskade (veterinären sa faktiskt "skritta och trava i gång", inte galoppera och tävla med araber) brummade hon och liksom morrade!


I helgerna var det åter busridning med Ebba; Moa och Cladden som gällde. Tydligen. Det var inget jag blev informerad om i förväg.... Nåväl, alla kom hem hela och nöjda, ingen var svettig och ingen hade hostat.


Vi tränade även på avståndsbelöning under helgen.

Vi har tidigare betingat ordet varsågod genom att säga varsågod precis när hon fått äta ur skopan, sedan backat bort henne, fyllt skopan, sagt varsågod igen, och upprepat ett tiotal gånger. Väldigt snabbt kom Boogie på att självmant backa undan för att få skopan att fyllas på nytt. (Fylla och fylla, vi lägger i 1 st godbit...)

Nu  skulle Boogie trampa på targetmatta för att få ett varsågod från mig och få äta en godbit ut skopa hos medhjälpare. Varsågod ersätter klicket och betyder att belöningen finns någon annanstans än hos mig. Hästen/hunden ska inte behöva leta och fundera efter markören. Klick el. Braaaa! = godis kommer från mig. varsågod = godis finns längre bort.

Nu jobbade vi på väldigt nära håll. Först klickade jag och belönade som vanligt några gånger för att fräscha upp targetbeteendet.

Sedan fick medhjälparen ställa sig någon meter vid sidan om. Skopan ska kunna vara laddad och synlig för hästen. Om hon försöker gå direkt till skopan innan varsågod, försvinner skopan bakom ryggen på medhjälparen. Inga bannor eller bortschasningar! Hon får själv lista ut hur hon ska få fram skopan igen. Trampar hon på target säger jag varsågod och hon får gå till skopan. Första gångerna kanske medhjälparen får locka lite med skopan.


Så småningom fick vi ett sådant där underbart klickerögonblick när hästen var på väg att tjuva direkt till skopan, avbröt sig själv och gick tillbaka till musmattan och drämde ner hoven med en smäll. "Om det nu är det enda sättet att få äta ur den där skopan..."


Jag tror på att jobba rätt länge med medhjälpare innan man provar att ställa ut belöningen själv på avstånd. Att fysiskt hindra hästen från att ta sig till belöningen i förväg kan dels bli aversivt, men fram för allt hindra hästen från att själv upptäcka att det inte går att få belöningen på något annat sätt än att få ett varsågod först.

Man får anlita en medhjälpare med både fingerfärdighet och is i magen! Skopan ska snabbt utom räckhåll och man måste stå ut med lite undersökande från hästens sida. Här bör man förstås ha förtränat anti-tigg beteenden dvs lärt hästen att snabbaste vägen till det goda är att hålla sig borta från det. Då blir det lättare för hästen att att lämna skopan för att prova något annat.


Min tanke är at tså småninom kunda använda detta även från hästryggen och därmed kunna styra lite mer över belöningspalcering och riktningar. Vi får se hur det går!

Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards