Hur belönar man hästen från hästryggen undrade Anna H, och det är faktiskt en vanlig fråga man får.

Det är busenkelt! Man belönar från handen, precis som vanligt. Hästen vrider sig mot en och tar emot. Jag försöker växla sida för att inte få bieffekter av ensidig belöningsförväntan.

Jag låter henne tugga färdigt och så rider vi vidare. När vi jobbar från marken, tex apportering, sänka mulen osv, brukar hon påbörja nästa repetition med mat i munnen, men när jag rider vill jag inte riskera att hon sätter i halsen. Säkert fjanteri från min sida, det brukar ju gå utmärkt att rycka till sig lite löv i farten annars!

Jag tror att det finns andra som jobbar med avståndsbelöning på ridbanan, men så långt har jag inte kommit.

Största bekymret har varit att få med sig tillräckligt med godis i fickorna. Hästens bitar är betydligt mer skrymmande än hundgodis, vare sig man väljer färdigköpt eller morotsbitar och äppelklyftor. Äpplena blir gärna mos i fickan dessutom. Men nu har jag köpt en billig hornväska i syntet på Hööks, som går att ladda rejält med hundgodis på ena sidan och hästsnask på andra. Man vill inte riskera en mix, då kan det gå som för Ann-Louise på hennes uppvisning :-)

Fick förresten höra idag att Boogie bjuder sitt finaste tiggbeteende när stalljouren släpper ut i hagen. Dvs hon stannar kvar hos människan men vänder bort huvudet. Tänk vad fint om de då hade haft med nåt att belöna med så hon fortsätter bete sig så artigt mot folk.

Så enkelt det är att med enbart med belöningar forma fram beteenden som att ta det lungt vid utsläpp, och att inte råna folk!

Ibland när Boogie tycker att det ger dålig utdelning att bara så och vänta, provar hon gärna lite apportering på något som finns till hands. Det kan råka bli grimskaftet eller, som idag, min jackkrage. Jag brukar bara vänta ut henne, det är ju inte fel att hon provar, och det är inte konstigt att hon provar just apportering då vi tränat mycket på det. Tids nog upptäcker hon väl att det är ett beteende som bara ger utdelning på vissa typer av föremål (apportbock, kamptrasa, hästboll m handtag) och i vissa situationer (matte vid närheten, ev kommando osv). Det som skulle vara synd är om hon blev bestraffad för att hon försöker vara duktig. Det är ganska vanligt att man hutar åt hästar när de nosar och plockar med saker i stallet. De som såg oss i dag kanske tyckte det såg väldigt märkligt ut att låta hästen hålla tag i jackkragen en stund utan åthutningar.  "Dåligt ledarskap" och allt det där.

Till skillnad från icke klickertränade hästar, som kanske fortsätter att riva och slita i jackan, eftersom själva hanteringen av jackan är det som driver och stimulerar beteendet, så släpper Boogie föremålet när det inte ger förväntad utdelning, och provar nåt annat. Oftast vända bort huvudet - ett himla käckt defaultbeteende på häst!

Jag gillade verkligen Mortens artikel i senaste Canistidningen om att våga släppa kontroll för att få kontroll. Det är dock en utmaning att våga applicera på häst, då allt är mycket större och stökigare, samt omgivningens åsikter ofta ännu kraftigare än i hundvärlden. Men det är bara att Cowgirl up! och fortsätta experimentera efter eget huvud.

Nu ska jag på konsultturné igen, så det är bäst att gräva lite i garderoben och försöka påminna sig om hur man hanterar nylonstrumpor och knyter scarves och sånt.