Så har vi precis haft avslutningshelg på vår sista klickerTRÄNARgrupp för året. I år hade Anna och jag två grupper och Anna hade ytterligare en tillsammans med Ann-Louise, så huvudet är fullt av intryck och tankar kring förändringar i kursupplägget som vi vill göra till nästa år.

Den 1-åriga klickerTRÄNARutbildningen är nog den roligaste kursen att hålla, och samtidigt den mest krävande. För vetgiriga, ifrågasättande träningsnarkomaner är våra favoritkunder, men de kräver ju också att man håller sig på topp både vad gäller engagemang och eget kunnande.

Att ställa om sig själv till klickerträningens system är en process som måste få ta lite tid. Därför är kursens 4 helger utspridda under året. Kunskap och intryck måste få falla på plats och smältas, och man behöver gott om tid till egen träning mellan träffarna. Läsa och plugga i alla ära, det är i den egna träningen den största inlärningen kommer att ske. För att bli en skicklig klickertränare måste man lyckas ändra på sina egna tränarbeteenden.

Hittills har de flesta av deltagarna inte varit helt vana vid den typen av genomgående klickerträning som vi bedriver. Även om man är helt överens med grundsatserna:

• Endast användning av positiv förstärkning, negativt straff och utsläckning för att påverka beteende
• träningen bygger på hundens egna initiativ och använder så lite hjälper som möjligt
• systematiskt bruk av betingade förstärkare
• träningen bygger på beteendeanalys och fokus på observerbara faktorer

... så tar det tid att få sina kunskaper och insikter att krypa ända ut i fingertopparna. När det kör ihop sig är det så lätt att halka tillbaka i gamla invanda beteendemönster. Dessutom tror jag man innerst inne länge önskar sig att klickerträningen ska funka som ett käckt komplement till sina gamla favoritmetoder. Som glasyren på kakan snarare än som ett helt nytt recept. Det är svårt att göra sig av med gamla kära vänner för att de inte kommer överens med ens nya!

Många är villiga att prova, och högen med ansökningar inför 2008 växer för var dag.

 

Tina

25 november 2007 12:40

Hallå! Vart har du tagit vägen. SAknar dina blogginlägg.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...