Äntligen fredag - och min tur att rida.

Tappsko fixad, så Ponnyexpressen stod på schemat i både Boogies och hundarnas bok. Tyvärr var underlaget stenhårt och bitvis mycket isigt så det bidde bara lång skritttur.

Det var ett tag sedan hundarna kunnat följa med på skogstur pga av jakttider. Om det  påverkade Toscas beslut att ägna HELA 1 1/2 timmes turen åt att erbjuda grundfärdigheten fokus under rörelse, vet jag inte. Besvärligt blev det i alla fall. Förutom att hon riskerade att drabbas av akut nackspärr, och dessutom helt glömde bort att rasta sig, så valde hon en farlig position nära Boogies vänstra framben. Där vill jag ju inte ha henne så jag började tappert med att ignorera beteendet.

Efter ett tiotal minuter började jag bli så pass nervös över att ha henne i princip under hästens hovar att jag kommenderade henne att flytta över på höger sida och belönade ut henne en bit ut i skogen. Tyvärr var jag inte tillräckligt flink med belöningsfrekvensen, det är ju en häst att hålla reda på också, så vips slank Tosca tillbaka till det farliga "fot"-läget på vänster sida. Nytt kommando att gå ur vägen till höger och voilà så hade vi en kedja. Man går fot på vänster för att få kommandot ur vägen till höger. Efter belöning gäller det alltså att skynda sig tillbaka till ursprungsläget för att få ett nytt kommando. Häpp!

Jag återgick till utsläckningsförsöket men vad jag nu hade gjort var ju att sätta beteendet under variabel förstärkning (ibland när man limmar mot hästens vänsterben, man vet inte riktigt när, kan man få ett kommando som sedan belönas. Bäst att limma allt vad man orkar!) och alltså gjort det än mer motståndskraftigt mot utsläckning.

Nu provade jag att helt enkelt springa ifrån hunden. Det funkade tills det blev för halt för hästen att trava. Nu blev det riktigt obehagligt att ha Tosca så nära hästens halkiga fötter att jag blev riktigt oklickersk och meddelst arg stämma försökte få henne att gå därifrån. Funkade inte alls! Stackars matte, nu är hon upprörd över något, måste komma ännu närmare och helst pussa lite på henne....

När Tosca inte lyckades komma upp på hästen och blidka sin obegripligt vresiga matte så tänkte hon tydligen  att några schyssta grundfärdigheter i framför-förar-mappen borde kunna pigga upp! Stå, sitt, ligg i rask takt precis framför Boogies fötter. I lerigt nerförslut. Som tur är insåg Boogie på ungefär dag två i vår ägo att när matte tjoar Tuuut (= hundarnas signal att akta sig) så kör man en slidestop. Då slipper man få ludd under hovarna och har man tur får man en morotsbit som tack för att man inte trampade ihjäl de små kamikazehundarna.

Nu stod vi still i skogen tills jag lyckats shejpa Tosca till en vettig placering i stillastående innan vi skrittade sista biten hem. Jag försökte verkligen tajma förstärkningar av beteende bort från hästen. T ex nosa i backen, titta in i skogen osv. Lite ironiskt blir det när man envetet måste förstärka ouppmärksamhet :-)