Högen av anmälningar till Canis KlickerTRÄNARutbildning 2008 fortsätter att växa. Anmälningstiden går ut 15 december. Det är väldigt kul att intresset är så stort och det blir inte en lätt uppgift att sålla bland alla kvalificerade sökande. Synd då att det finns de som  slarvar bort sin meritförteckning genom att hänvisa till diverse hemsidor istället för att faktiskt lista vilka meriter de vill tillgodoräkna sig.

Vi kommer inte att söka information om folk på nätet! Gitter man inte klipp-och-klistra in sin meritförteckning i ansökan lär man knappast orka fullfölja en så pass krävande kurs...

Vi tar emot er som SATSAR!

En lustig grej med lagottodamerna är att de ofta tycks vila sig i form. Dvs när man kört fast på något är klokaste strategin att låta det vara helt och hållet tag innan man provar igen. Hur många gånger som helst har jag varit med om att utförandet förbättrats, trots att vi inte gjort något.

Idag klippte jag ner Stella till ca 5 mm. Hon gillar inte att stå på klippbordet och hon blev lite frusen då vi stod ute. När vi var klara for hon som en liten avskalad torped runt huset och jag fick för mig att köra lite slidestoptarget. Det har vi inte gjort på evigheter eftersom jag inte varit helt nöjd med utförandet mot mig (från mig går utmärkt) och jag sällan har tllgång till medhjälpare som håller i henne. Nu var hon superladdad och trampade riktigt fint mot mig gång på gång så att jag kunde börja shapa fram lite bakåtvikt också. Rätt träningsläge i massor av repetitioner, ända tills Tosca kom hem från promenad med sin boyfriend rottisen Zappa (och min kompis Annsofie ).

Idag hade jag bara Kong-belöning. Stella är en riktig jaga-bollen-hund, men hon går bra för ätbara belöningar också. Jag bara konstaterar detta. Man får många gånger intrycket i diskussioner både IRL och på nätet att det på något sätt är bättre eller  "finare" att ha en hund som jobbar för lek än för godis. Inbillar man sig kanske att hunden då mer jobbar för samspelet än för egen vinning? Stella antastar gärna allt på två ben med sina bollar för att få dem att kasta. Idag tryckte hon upp tennisbollar i nyllet på barnens kompisar och nöp dem i händerna för att få  fart på dem. Fint samspel! Willing to please, kanske?

Tosca å andra sidan rädar fickor och väskor. För några år sedan såg jag hur en kursdeltagare klippte till henne när hon försökte stoppa nosen i hennes ficka.Den allt annat än hjältemodiga lagotton bara blinkade och provade från andra hållet. Hon är beredd att utsätta sig för en hel del obehag för att få tag på nåt gott. Ändå får man allt som oftast kommentarer om att hon borde leka mer, tex på söket. Jag har verkligen jobbat på att bygga ut leklusten och kan idag använda den som belöning i ganska mycket även med Tosca. Det är praktiskt att kunna variera. Jag vill ha både och! Men jag förstår fortfarande inte varför det ena  - dvs lek  - framhålls som bättre. Eller att det kan skrytas om att ens hund minsann snällt jobbar för bara torrfoder. Jag kan visst låta mina hundar jobba ihop till kvällsmaten. Men när de gör svåra saker, dvs när de måste avstå från andra belöningar i miljön, har jag full förståelse för att de behöver belönas rikligare.

Jag har inga illusioner. De försöker båda bara förse sig med så mycket som möjligt av det de betraktar som livets goda. Lite festligt att människovärlden verkar tycka att det är fint att hundar jobbar hårt för halvdant betalt.

"Tänk min man, han är helt underbar! Han jobbar 80 timmar i veckan för bara 20 kr/timmen! Och när chefen låter honom spela lite innebandy, då blir han alldeles till sig och jobbar hårdare än någonsin. Det är så fantastiskt att vara gift med en Knivstabo, de är så lättmotiverade!"

Luther på vår axel, månne?