Alla inlägg under november 2007

Av Maria - 30 november 2007 15:38


 Ridbanan var en obrukbar hockeyrink, vägarna snorhala och skogen helt vattensjuk. Hela Uppland tycks inbakat i is, vatten och dimma. Men hästar och hundar måste ju få röra på sig, så vi gav oss ut i skogen och lekte Bambi. Kan konstatera att broddningen funkade fint och att om det nu inte blir något annat av Boogie här i världen, så är hon i alla fall på god väg mot att bli en förstklassig skogmulle. Hon tar sig fram överallt och är väldigt lättmanövrerad i terrängen. Numera tvekar hon inte för vatten heller - hennes tidigare motvilja har vänts till viss fascination, i alla fall när hundarna är med. De badar ju i allt, året om, och det tycker Boogie ser kul ut. När de lämnat en vattenpöl stannar hon till och provar själv med hoven.

Diken vill hon gärna ta sig över numera, då hon upptäckt att det vankas belöning på andra sidan. Eftersom det går så bra nu händer det att jag såsar till i sadeln och glömmer. Då stannar hon och tittar menande på mig.

"Hallå, jag tog mig över en svårighet, var är min morotsbit?"

Ofta när det är någon knölig passage låter jag henne välja väg själv över, eftersom jag vill ha en smart häst som är säker på fötterna.


Stella sköter sig kanonfint som ryttarhund, håller lagom avstånd, sköter sitt men håller kontakt. Tosca brottas fortfarande med sina svartsjukedemoner och går för nära, och med för mycket fokus på mig, men idag fick jag i alla fall henne att gå på höger sida. Det är läskigt att ha henne  så nära i halkan. Jag försöker konsekvent belöna rörelser bort från hästen och beteenden som nosa, titta in i skogen osv. Det tar sig! När vi red offroad i skogen började hon faktiskt springa runt som en "vanlig" hund. Det förstärker jag genom att kalla in hundarna när de är långt bort, och fortfarande på väg ut. Det är ju nämligen ett klassiskt (oavsiktligt) sätt att shapa fram beteendet springa långt bort från matte i skogen!


Så på ett vis blir det ju inte så mycket med själva ridningen en sån här dag, men egentligen fick vi tränat både häst och hund på en massa nyttiga saker.


Hundarna ska senare få jobba vidare med bakdelskontroll och stationsbeteenden i goá stugvärmen.

Av Maria - 29 november 2007 12:18


Nu har vi äntligen lyckats planera in samtliga datum för Canis 1-åriga klickerTRÄNARutbildning.

  • 5-17 februari på Stigsbergs Gård
  • 26-27 april Knivsta
  • 16-17 augusti Knivsta
  •  8-9 november Knivsta

Pga av det stora intresset erbjuder vi även samma kurs på dagtid, 4 träffar måndag+tisdag:

  •  3-4 mars Knivsta
  • 12-13 maj Knivsta
  • 25-26 augusti Knivsta
  • 10-11 november Knivsta

Anmälningstid för båda går ut 15 december.






Av Maria - 27 november 2007 16:50


Ann-Louises lycklighetsdeklaration skulle lika gärna kunna stå i denna ruta, (om man bytte kön och antal på diverse nämnda kategorier).


Blir man en lyckligare människa av att:

vara gift?

ha barn?

leva med djur?

jobba med människor?

klickerträna?


Svar: JA på samtliga....


Av Maria - 26 november 2007 18:19

Får man nästan vara beredd att jobba när man är egen företagare. Men ibland måste man få vara bara mamma/fru/kompis också. Helger som inte är bokade för jobb vill jag verkligen mysa med familjen. Tyvärr är det förvånansvärt många som tycker att fredag- och lördagkvällar är en ypperlig tid att ringa och fråga om hundkurser. Är det lika naturligt att ringa till tandläkaren/frissan/snickaren fredagkväll kl 20.30? Själv vågar jag knappt sms:a hovis under helgtid. Blickarna jag får av döttrarna när det ringer mitt i maten/filmen/bjudningen gör det ganska enkelt för mig att be folk ringa upp på måndag istället för att svara på frågorna, "bara för den här gången".

Så här sitter jag och stirrar på telefonen. Kom igen nu då! NU har jag kontorstid, generös sådan,  8 - 18. Men idag var det alldeles tyst.

Av Maria - 26 november 2007 12:11


Klickermamman till åttaåringen:

Älskling, kan du gå ner i tvättstugan och hämta duken som hänger i torkskåpet?

Åttaåringen kommer tillbaka kånkandes på borsduken och frågar:

Får jag en belöning?

Klickermamman:

Du kan få en puss!

Åttaåringen:

Skit också!

Av Maria - 25 november 2007 18:25

När nu diverse läns landsting samt den krassliga familjen fått sitt fanns det en gnutta stalltid över på egen hand. Vid fikabordet påbörjades en intressant diskussion om träningspauser för unghästar, och kanske även äldre hästar. Man låter dem helt enkelt vila helt från träningen och bara växa på sig under en period. När ska man då tajma in denna paus?

Om hästen är inne i en "besvärlig period," blir det då värre eller bättre av att ställa av hästen en tid?

Här kan man ju ha olika tänk beroende på infallsvinkel.

Tänker man i former av ledarskap oroar man sig för att hästen då ska uppleva ett slags vinst med strulet och därför kanske vara ännu stökigare när man tar upp träningen igen.

Man kan också tänka sig att hästen får med sig minnesbilder av dåliga ridpass som gör att strulet förvärras eller kvarstår efter vilan.

Båda de infallsvinklarna leder till att man till varje pris vill lösa problemen innan man låter hästen få sin vila.


Eller så kan man tänka sig att vilan gör att både häst och ryttare får en nystart i träningen efter vilan som gör att svårigheterna kanske har mildrats eller försvunnit.

Jag har ingen erfarenhet vad det gäller hästar, men när det gäller hundar är jag helt övertygad om nyttan av att lägga ner när träningen kört fast på något vis.

Det där momentet som alltid strular och förpestar träningen, strunta i det  helt en vecka eller två!

Hunden som under en tid försämrats i förmåga till fokus och uthållighet, och bara verka ha annat i huvudet, lägg ner träningen en tid! Gör andra saker tillsammans, bara promenera och lek!


Den största nyttan med det förhållningssättet tror jag handlar om förarens beteende. Istället för att tugga fast i frustrerade försök till problemlösning kan man komma tillbaka några veckor senare med fräscha ögon och hitta nya infallsvinklar. När man själv är frustrerad gör man oftast bara mer av samma sak. Efter uppehållet är det kanske bara något litet man ändrar på, så litet att man inte ens tänker på det, men det kan göra susen.

En annan fördel med att släppa taget och låta det vara helt, är att man i alla fall inte utför fler repetitioner av vad det nu är man inte är nöjd med, medan man försöker hitta lösningen. Många repetitioner av fel beteenden  gör det  bara ännu svårare att ändra på beteendet.


Ytterligare en fördel är att man genom att våga släppa taget sänker sin egen frustrationsnivå och därmed minskar risken att vara obehaglig för hunden. Det går INTE att bedriva effektiv djurträning med någon metod när man är i affekt själv. Är det hela världen om hunden inte lyckas utföra XXXX perfekt?

Just denna vecka? Nä, vi överlever ändå, både hunden och jag, och vi börjar kanske lägga mer tid på att träna andra saker som funkar, och har roligt ihop. När vi sedan närmar oss svårighetsområdet igen har vi många fler gemensamma upplevelser av lyckad träning och samvaro i bagaget och kan ge oss på problemet med bättre självförtroende.


Underskatta inte pausens potential!



Av Maria - 25 november 2007 18:13

Jag har den senaste veckan totalt befunnit mig i det andra livet. Den delen av mitt liv som handlar om glamouröst konsultliv (= långa bilresor på mörka dimmiga vägar, ensamma måltider på Statoil o McD)

och Kvalitetstid med barnen ( = vinterkräksjukan).

Hundstackare och hästkrakar har bara fått halka med. Hundarna i alla fall, mina tålmodiga vapendragare som håller mig sällskap vid sjuksängar och på bilresor. (Det är därför det blir Drive-Thru mat, kan inte med att sitta inne på restaurant med dem utanför i mörkret. )

Boogie, hon filar  på sina galoppombyten med Anki medan jag försöker dra ihop till stallhyra och tränaravgifter....


Av Maria - 19 november 2007 14:03

Så har vi precis haft avslutningshelg på vår sista klickerTRÄNARgrupp för året. I år hade Anna och jag två grupper och Anna hade ytterligare en tillsammans med Ann-Louise, så huvudet är fullt av intryck och tankar kring förändringar i kursupplägget som vi vill göra till nästa år.

Den 1-åriga klickerTRÄNARutbildningen är nog den roligaste kursen att hålla, och samtidigt den mest krävande. För vetgiriga, ifrågasättande träningsnarkomaner är våra favoritkunder, men de kräver ju också att man håller sig på topp både vad gäller engagemang och eget kunnande.


Att ställa om sig själv till klickerträningens system är en process som måste få ta lite tid. Därför är kursens 4 helger utspridda under året. Kunskap och intryck måste få falla på plats och smältas, och man behöver gott om tid till egen träning mellan träffarna. Läsa och plugga i alla ära, det är i den egna träningen den största inlärningen kommer att ske. För att bli en skicklig klickertränare måste man lyckas ändra på sina egna tränarbeteenden.


Hittills har de flesta av deltagarna inte varit helt vana vid den typen av genomgående klickerträning som vi bedriver. Även om man är helt överens med grundsatserna:


  • Endast användning av positiv förstärkning, negativt straff och utsläckning för att påverka beteende
  • träningen bygger på hundens egna initiativ och använder så lite hjälper som möjligt
  • systematiskt bruk av betingade förstärkare
  • träningen bygger på beteendeanalys och fokus på observerbara faktorer

... så tar det tid att få sina kunskaper och insikter att krypa ända ut i fingertopparna. När det kör ihop sig är det så lätt att halka tillbaka i gamla invanda beteendemönster. Dessutom tror jag man innerst inne länge önskar sig att klickerträningen ska funka som ett käckt komplement till sina gamla favoritmetoder. Som glasyren på kakan snarare än som ett helt nytt recept. Det är svårt att göra sig av med gamla kära vänner för att de inte kommer överens med ens nya!


Många är villiga att prova, och högen med ansökningar inför 2008 växer för var dag.




Presentation

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7 8 9 10 11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29 30
<<< November 2007 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Länkar


Skapa flashcards