Höstlov innebär stark konkurrens om hästen. Ebba vill vara i stallet hela dagarna, men jag lyckades tigga till mig en liten ridstund på eftermiddagen. Boogie var måttligt förtjust, hon hade ju redan varit ute en sväng på förmiddagen.

Jag vill ju verkligen få in klickertänket i själva ridningen, och då måste jag få laborera lite på egen hand. Men attans vad svårt det är! Jag har väldigt svårt att sätta kriterier, eftersom jag inte riktigt själv vet vad jag är ute efter. Eftersom jag bara ridit privatlektioner de senaste tre åren innan Boogie har jag svårt att rida utan Ankis röst i öronen!

Ebba hade haft bekymmer med höger galopp på förmiddagen så jag gav mig på det. Struntade i att Boogie spände sig, och slängde sig inåt, bara fortsatte ge hjälperna och sedan klicka efter tre-fyra språng. Verbalt klicka, alltså.

Upprepade galoppfattningen på samma ställe på ridbanan tre-fyra gånger innan jag provade på andra ställen.

Två saker hände. Fattningarna blev lättare och lättare. Det brukare de ju även bli när man kör som vanligt upprepade gånger, men nu kändes det som om hon "sökte" galoppen. Dessutom blev det lättare för mig att sitta tillbaka och vänta på galoppen, istället för att falla framåt och jaga på den som jag lätt gör annars. För mig blev det nämligen mer uppenbart att lämna över ansvaret till hästen, när jag tänker "klickerskt". Du ger mig beteendet, så klickar jag.