Här om veckan fick Ebba ett erbjudande av Fröken Anki som hon inte kunde motstå. Ville hon vara med och rida Boogie en dag på clinic för Manuela Witt? Det ville hon, utan tvekan.

Clinic är det hästfolk kallar kurs, och Manuela Witt är flerfaldig EM-medaljör i diverse westerngrenar. Klart att en tioåring som varit  hästägare i 3 månader och ridit western lika länge ska få vara med på sånt!?

Den hästägande modern fick nu raskt lära sig att organisera sig beträffande hästtransporter, dragkrokar och diverse utrustning.

Försökte övningsköra i smyg en sen kväll på stallbacken men det gick inget vidare. Bromsen hoppade i på lånetransporten, det blev djupa spår i gruset och jag behövde hjälp nästa morgon att få loss eländet. Tur att det finns så många vänliga hjälpsamma själar i detta stall.

Avresa i gryningen lördag morgon. För säkerhets skull plockade vi först upp den rutinerade 11-åringen Moa som minsann groomat åt Anki på SM och kan det mesta. Med hennes hjälp lyckades vi klä på Boogie enligt konstens alla regler och packa alla grejer. I kolmörker skulle sedan hästen lastas för första gången sedan hon kom till oss. Inga större problem tyckte snälla, bussiga Boogie som glatt traskade in till det väntande hönätet.

Konvojen med transporter gav sig av och jag såg till att hamna sist för att få köra i mitt eget tempo. Alldeles för långsamt, tyckte baksäteschaufförerna Moa och Ebba. "Men mamma, hur svårt kan det va'?"

Vi tog oss fram till Stigsbergs Gård och tack och lov fick man parkera på en stor ridbana. Inga trixiga svängar inför publik alltså!

Boogie installerades i en liten rasthage och vi begav oss till frukost och gruppindelning. Ebba var enda barnet denna gång. Deltagarna delades i tre grupper och Ebba skulle rida i tredje gruppen. Det gav oss gott om tid för förberedelser, vilket i Ebbas fall mest bestod av fnitter med Moa! Fast de gjorde i ordning Boogie på nolltid tillsammans också.

Första ridpasset bestod av sitsträning. Manuela kommenderade ner ledare till hästarna för att ryttarna skulle kunna fokusera på sig själva. Jag trodde Ebba skulle surna till här, men när det skulle göras i sällskap med vuxna som dessutom tävlat med sina kusar, så fanns det inget pinsamt i att gå tillbaka till grunderna!

Jättenyttiga övningar för att hitta sin balans, sina sittben och kunna följa hästens rörelser. Och Boogie, hon skötte sig så fint i nytt ridhus och med obekanta hästar runt om.

På eftermiddagen blev det bommar som hjälp till ryttaren att hitta rytmen i hästens rörelser, och mycket "lek med sitsen" som Manuela kallade det. Rida lätt, "two-point" och sitta ner omvartannat. Så småningom ledde övningarna fram till galoppfattningar.

Manuela tyckte att Ebba skött sig bra, och det tycker jag med. Med instruktioner på engelska och allt. Boogie skötte sig dessutom som den lilla pärla vi hoppats och trott att hon skulle vara.

Hemresa, igen i mörker. Allt gick fint tills dess det var dags att parkera släpet på parkeringen. Backa med släp i löst grus och kolmörker är inte min gren! Ska öva på det, utan tisdpress och i dagsljus, innan vi ska i väg nästa gång.

Jag är anmäld till Manuelas clinics i mars och maj, men misstänker att jag kommer att få fightas med Ebba om vem som ska rida...

 

Linda & Atte

29 oktober 2007 21:05

Det är jättekul att läsa om dina försök till klickertänk från sadeln! Själv har jag alltid jobbat med medhjälpare på marken. Att hitta ett flyt från hästryggen är en utmaning som kan föra er långt! Ge inte upp, rid! ;)

http://www.herrharry.se/atte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det här har vi ju gjort några gånger i år. Kommit fram till fas Uppsittning i igångsättningen. Pirrigt som attan. Inte för vad Boogie ska göra (det där ofrivilliga ryttartappet var en ren olyckshändelse, så det så...Ingens fel...utom möjlige...

Det blev mycket mer än 60 dagars rehab. Det blev nya utredningar, nya behandlingar, nya igångsättningar, nya bakslag och ännu mer utredning och behandling. Nu är det nog färdigutrett och färdigbehandlat och vi är inne i en väldigt varsam och långsam ...

Idag har jag suttit på Boogie för första gången på bra länge. Det var ju tydligen väldigt viktigt att just rida, tyckte veterinären. Vi skrittade våra öppnor och slutor i alla väderstreck i barbackapadden. Det var mysigt men lite småsömnigt på ...

Powerwalk på rakbanan med härligt underlag. Medföljande pleasurehäst hälsar att han HATAR att promenera i kossehästtempo. Han får småjogga och det är jobbigt ju... ...

Vi har knögglat med en hälta som kommit och gått under några månader. Vi har också haft turen att få den utredd av en veterinär som känns väldigt ?modern? i sitt förhållningssätt både i hästhanteringen och det medicinska. Så Boogie har fått gå ute på...